Utsikt från en grästuva. Fantastisk rubrik, som säger det mesta. Önskar bara att jag hittat på den själv, men nejdå, den är snodd av Harry Martinson, från hans essäbok med samma namn från 1963.
I min fantasi ser jag framför mig Harry Martinson sitta på en grästuva i skogen och betrakta och filosofera om alla växter och insekter som han ser. Jag ser också 1800-talsfilosofen och naturkännaren Henry David Thoreau krypa omkring på alla fyra och analysera minsta småkryps förehavanden. Om jag skulle prova nåt liknande?
Uppdraget passar mig som hand i handske. I min version handlar det om att sitta still i min trädgård och låta naturfilmen spelas upp framför mina ögon. Jag har kommit i den åldern då det stillsamma och enkla lockar mest. Orkar inte ta mig till spektakulära vyer med berg och hav. Jo, ibland händer det, men alltmer sällan. Trädgården duger gott, speciellt om man anlägger barnets synvinkel, där allt kan vara spännande.