Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribenternas egna.
Såväl skogsägare som skogsindustri – tvärtemot vad många kanske fått intryck av – bedriver ett långsiktigt, ansvarsfullt och hållbart skogsbruk. Och så har man gjort i snart 100 år. Detta skriver Anders Fahlgren, tidigare vd med personlig insyn i skogsbruket.
Civiljägmästaren Peter Lindgren skriver i sitt inlägg i Epoch Times nummer 28 som svar på påståendet att skogsindustrin inte bedriver någon skogsskövling: ”Nej, det har han ju förstås rätt i eftersom industrin inte avverkar skogen ... Det är skogsbruket som är problemet, men skogsindustrin ska se till att skogsbruket skärper sig, men att det inte sker för att skogsindustrin sitter i samma båt”. Ett halvt erkännande om att det inte förekommer någon industriell skogsskövling eller bara att flytta fokus från en part till en annan? För mig är skogsbruk och skogsindustri en symbios – utan det ena inget av det andra och vice versa. Lindgren skriver att kritik ska baseras på fakta. Ja – det kan man hålla med om.
På vilka fakta baserar Lindgren sina påståenden:
• En majoritet av svenska folket har redan sett, häpnat och förfasat sig över hur dagens skogsbruk bedrivs (en möjlig följdfråga – vilken faktabaserad kunskap har de för att kunna uttala sig).
• Näringens agerande präglas av både faktaresistens … högmod … ödeläggelse av Sapmi.
• Aktieägarna och näringens företrädare på olika nivåer fortsätter mot bättre vetande – på vilket faktaunderlag baseras detta påstående?
• Hur många ekosystem har nu skadats?
Jag nöjer mig med detta urval av Lindgrens påståenden. Det var dessa och andra svepande uttalanden jag reagerade mot och mot en ovarsam användning av starka ord. Som den lekman jag är, valde jag avsiktligt att inte kommentera hans punktvisa påståenden. De är säkert korrekta till viss del, ibland kanske bara delvis och ibland kanske inte alls. Men eftersom skogsbruk är en mycket komplicerad verksamhet med ibland svårupptäckta sammanhang, bör man kanske vara lite försiktig med att generalisera.
Det är mycket skador på unga tallbestånd i Norrland. Mycket beror på att i första hand älg betar tallplantor/ungtall på vintern. Enklast för älgen är att ta det som sticker upp ovanför snön. Den ungtall som är mindre och inte sticker upp ovanför snötäcket löper större risk än de större att utsättas för en svampsjukdom som heter snöskytte. Contortatallen som växer fortare som ung löper mindre risk att utsättas för snöskytte men i stället större risk att ätas av älgen. Fluffig snö i stor mängd skyddar något mot älg men ökar risken för snöskytte.
”Skogsbruket och betesskadorna – en verklig och en pedagogisk utmaning” är en rapport från Skogforsk. Den visar att Sverige har världens tätaste älgstam – totalt ca 340 000 älgar och en årlig avskjutning på drygt 80 000. För att komma ner till en rimlig nivå/täthet per ytenhet skogsmark ungefär jämförbar med Finland, skulle halva stammen behöva skjutas av. Är det politiskt möjligt? Bland jägarorganisationer och jaktintresserade fritidsskogsägare tycker man att älgstammen har minskat oroväckande mycket. På andra håll klagas över att de länsvisa fällavgifterna 400–1000 kr per vuxet djur och arrendeavgifterna är för höga. Skogsmullarna klagar på att de ej kan gå i skog och mark under jaktsäsongen. Vilka klagosånger kommer om de stora skogsägarna anställer professionella jägare och jakttiderna blir mer flexibla?
Ännu i slutet på 1950-talet fick den skogsman som påstod att älg åt tall och att vi hade för mycket älg, utstå mycket hån och bespottelse. Jag vet för jag var med när det hände. Det krävdes stort mod, stark uppbackning av företagsledning och hård kamp mot länschefer i flera län samt mental ork att stå emot medias ironier och sarkasmer. I dag kan man inte längre förneka älgens val av vintermeny, men reaktionerna i övrigt kommer sannolikt att bli desamma inför en hård avskjutning (kor, kvigor, småvuxna tjurar men sparande av de stora tjurarna – trofébytena). Knappast skogsbrukets fel eller sak att ensamt ta ansvar för älgstammens utveckling. Men det hävdar Lindgren – kanske behövligt med faktakontroll?
Det är korrekt att granbarkborren ställt till med stor skada i granskogarna igen. Utbrottet 2018 är sannolikt en av orsakerna till att vi fortfarande har stora problem. Värst blev skadorna i Götaland och Svealand. Tyskland, Tjeckien, Österrike med flera drabbades också svårt.
Skogforsk pekar i en rapport från 2019 på att torka och värme på senvår och försommar är en grogrund för utbrott. En hypotes har varit och är kanske fortfarande att granars försvar mot angrepp av parasiter av olika slag är nedsatt när de får för lite vatten och värmen är hög. Det är mumma för granbarkborren. Och fortsätter sommarvärmen länge så kan det bli två kullar granbarkborrar samma år. Då kan det skapa problem framåt också.
Ett projekt med syftet att minska omfattningen av insektsangrepp i skogen startades för något år sedan. Projektet utförs av Skogforsk i samarbete med Södra skogsägarna, Sveaskog, Holmen, Stora Enso, Mellanskog och SCA. Mer information om Skogsforskrapporten från 2019 och olika projekt finns på www.skogforsk.se.
Även i södra Sverige har älgbetesskadorna varit stora. Många skogsägare gav därför upp förnyelse med tall och satsade på gran i stället. Man kan misstänka att en hel del gran planterades på alltför mager och torr mark. Risken för angrepp av skadedjursangrepp bör i så fall ha ökat. Älgen kan – indirekt – vara en bov i dramat.
Lindgren hänvisar till sina meriter bland annat till arbete inom Skogforsk. Det han kallar fakta om fördelen med att åldrande skogs förmåga att binda koloxid är bättre än en brukad skogs fömåga, anses i själva verket – när man väger samman det ena mot det andra – vara tvärtom. För fakta – se Skogforsks rapport 2019 ”Det svenska skogsbrukets klimatpåverkan – Upptag av växthusgasen koldioxid”. Redaktör: Rolf Björheden, professor och seniorforskare.
Lindgren upplyser om att näringsgrenen – jag antar att skogsbruket och skogsindustrin samlat avses – minskar i betydelse eftersom dess andel av BNP minskat över tid. Uppgiften har inte särskilt stor relevans för bedömning av på vilket sätt skogsbruket/skogsindustrin sköts eller missköts. En mer relevant information hade varit att visa näringens betydelse för Sveriges välstånd och förmåga att skapa välfärd för oss svenskar. Då får vi en adekvat information om hur viktig skogsbruket och skogsindustrin är för oss och att båda sköts på bästa sätt – efter bästa kunskap och erfarenhet. Nedanstående uppgifter är tagna ur SCB:s handelsstatistik och avser summan för 2018–2022.
• Handelsbalans för alla varuslag - 1 003 MSEK
• Handelsbalans för varor exkl skogsprodukter - 581 697 MSEK
• Handelsbalans skogsprodukter + 580 694 MSEK
Är då skogsbruket/skogsindustrin den viktigaste näringen för vårt välstånd? Svaret är obetingat ja! Inte bara för handelsbalansen utan också för att den är långsiktig till sin karaktär och i stort sett cirkulär, det vill säga att insatsvarorna är förnybara, energin som används i processerna har historiskt varit vattenkraft och värme från biprodukter. Drivmedel till skogsmaskiner och transporter till industrin skulle helt kunna framställas av tallolja.
Lindgren raljerar över att Skogsnäringen tjänar pengar. Det är bra att skogsnäringen tjänar pengar. Det är bra för skogsindustrin som kan fortsätta med sina forsknings- och utvecklingsarbeten – såväl avseende produkter, produktionsteknik som skogsbruksutveckling. Det är bra att den stora skaran skogsägare anslutna till Södra får återbäring på sitt insatskapital och lön för mödan. Det är bra att de har Södra som står vid deras sida. Läs gärna Ola Gummessons bok ”Utan kamp ingen seger” om Gösta Edström och Södra Skogsägarna.
Det är bra att skogsnäringen tjänar pengar. Det är bra för skogsindustrin som kan fortsätta med sina forsknings- och utvecklingsarbeten – såväl avseende produkter, produktionsteknik som skogsbruksutveckling.
Lindgren påstår ”Skogsbrukets fundament är grovt uttryckt enkelt – tjäna pengar. Hugg ner skogen med enklast möjliga metoder. Plantera ny snabbväxande skog. Ta hem vinsten”. Det är milt uttryckt att baktala den yrkeskår han säger sig tillhöra. De jägmästare i form av skogsförvaltare, skogschefer, skogsvårdschefer, skogsdirektörer och ledare för skogsföretag jag genom åren fått förmånen att få träffa och umgås med, har inget av det i sig som Lindgren framfört tidigare och nu upprepar från sin tidigare debattartikel men med andra ord. Tvärtom har man genomgående visat en stor kärlek till sitt arbete, varit ödmjuka inför uppgiften och det mycket stora ansvar man haft för att vårda och utveckla – och detta med perspektivet att man ändå kanske aldrig kommer att få se det slutliga resultatet av sitt arbete.
Det perspektivet har inte inneburit slarv och ointresse utan precis motsatsen. Det kan kanske jämföras med att man på sin ålders höst hyser oro för hur det ska gå för barnbarnen, önskar att man fick uppleva det, men så blev det inte. Men detta skogsfolk – verklighetens skogsmän – har hela tiden genom noggrant uppföljande av skogsbruksmetoder kunnat utvärdera och vid behov korrigera det som varit behövligt. Provytor av olika typer som anlades redan på 1940-talet har kontinuerligt följts och följs upp. Nya generationer skogsmän har tagit över denna väldokumenterade provverksamhet som även omfattar bruksmetodernas påverkan på närmiljön.
Den akademiska skogsvärlden har från Skogshögskolans tid till dagens SLU deltagit i och bidragit till detta arbete i snart 100 år. Jägmästaren, skogsforskaren, försöksledaren och professorn Lars Tyrén var en av eldsjälarna och initiativtagarna på detta område. Ett antal publikationer från hans hand och penna – mellan 1927 och1950 – finns sannolikt i SLU:s bibliotek för närmare studium. I Skogshistorisk Tidskrift 1995 finns ingående berättelser från hur det gick till i praktiken när det gamla sättet att bruka skogen ersattes. Resultatet av den förändringen som inleddes strax före mitten av förra seklet syns tydligt i siffrorna för handelsbalansen ovan. En modern skogsindustri växte fram.
Men även andra aktörer följer på olika sätt upp skogsmiljön och skogsbrukets påverkan på denna. Svenska Malaisefälleprojektet (the Swedish Malaise Trap Project, SMTP) är en storskalig, nationell inventering av insekter som pågått drygt 15 år. Insamlingen av insekterna – ca 80 miljoner – skedde 2003–2006. Analys och sammanställning för en slutrapport pågår fortfarande. En hel del uppseendeväckande (rapportens ordval) fakta har dock kunnat konstateras – man har funnit avsevärt fler arter än vad man tidigare kände till. För svensk del cirka 2000 nya arter. Steklar och tvåvingar är extremt artrika insektsordningar och utgör huvudparten av den landlevande biologiska mångfalden och de besitter nyckelpositioner i de flesta ekosystem. Detta rimmar dåligt med Lindgrens ”fakta” om utarmning av ekosystem.
Skogsforsks rapport nr 86 2019 om den 30-åriga uppföljningen av markberedningen i samband med föryngringsplantering på hyggen visar snarare på mycket goda effekter och knappast en urlakning av marken. Projektet fortsätter för att säkerställa vad som händer på väldigt lång sikt.
Åldrande skog är i mycket likt oss människor och övriga varelser i vår fauna och flora. Tillväxten skiljer sig ju väsentligt från yngre. Ja, den är till och med negativ. Det finns ett bäst för datum. Med stigande ålder ökar risken för svåra sjukdomar – vi har väl inte redan glömt covids härjningar bland våra gamla. Även gammal skog är sårbar på liknande sätt. Och när krafterna tar slut, då går det fort utför. Det syns inte på utsidan först, men när det gör det – ja då är det för sent och trädet duger inte till särskilt mycket. Att avverka 120-åriga stora, ståtliga tallar i södra Sverige, kan vara klokare än att vänta för att sedan avverka 150-åriga ståtliga på utsidan men ruttna på insidan.
Åldrande skog är i mycket likt oss människor och övriga varelser i vår fauna och flora. Tillväxten skiljer sig ju väsentligt från yngre.
Utan att kommentera alla de punkter som Lindgren framfört – en del utan relevans i sakfrågan – vill jag peka på det jag tror spelar den avgörande rollen i de mediala debatterna om skogsbruket. Det är inte vad som anförs med utgångspunkt från fakta och åsikter om olika saker. Som jag tidigare skrivit tidigare finns ej den kunskapen bland särskilt många som framför sina åsikter,
Nej – det handlar i stället till största delen om olika perspektiv – Brukarens och Betraktarens.
I den lilla boken ”Grön Kapitalism” (Red Ellen Gustafsson) finns den avslutande essän nummer 10 ”Skogsbrukets miljönytta” av Edward Hollertz som handlar just om de olika perspektiven. Den kan beställas från Timbro. Det gjorde jag.
Anders Fahlgren – Tidigare vd med personlig insyn i skogsbruket.
