Odysseus och att hitta sitt sanna jag, del 3: Övervinna lust
”Odysseus i Polyfemos grotta”, ca 1635 av Jacob Jordaens.


Varje människa hör till en av nio olika personlighetstyper och med varje typ följer även en synd, enligt det flertusenåriga enneagrammet. De nio ”karaktärssynderna” framställs i Odysséen som olika utmaningar som Odysseus behövde övervinna för att hitta hem.

I artikelseriens andra del såg vi hur Odysseus med nöd och näppe lyckades fly från Lotusätarnas land, eller på enneagram-språk: kunde fly från den lättja som kan känneteckna den nionde personlighetstypen.

Det som först verkade harmlöst jämfört med striderna i Troja visade sig vara långt ifrån ofarligt: Beroendet av bekvämlighet och en trevlig, icke-konfronterande livsstil undergrävde viljan att uppnå någonting och blockerade besättningens förmåga att hitta hem. Hemma är där själen finner sin egen sanna skönhet och använder sig av sin fulla potential.

Ett enneagram.

Odysseus behövde uppbåda en väldig viljestyrka för att kunna bryta lättjans makt och tvinga sina män att ge sig av, bestämt men utan fastställd riktning, bort från den ödesdigra ön. (Här skulle man metaforiskt kunna se besättningsmännen som hans egen kropp.)

Så händer det sig att de kommer till en helt annan typ av fara, som speglar en helt annan typ av personlighet – enneagrammets nummer åtta – på cyklopernas ö. Här är synden inte lättja, utan lust. Inte bara lust som den förstås i samband med sex utan också, kanske än viktigare, maktlystnad, att dominera.

Vi drar oss till minnes att åttorna upplever sig själva som ”jag är stark” och att de vill ha kontroll. När de är som bäst är de entusiastiska, de tar ledningen och är ansvarsfulla individer; som sämst är de konfronterande, hänsynslösa och hämndlystna.

Den strategi som fungerade för att bryta sig loss från ön med Lotusätarna kommer inte att fungera här – den vore dömd att misslyckas.

Men innan vi går vidare och beskriver Polyfemos, cykloperna och personlighetstyp åtta, notera att alla de nio olika personlighetstyperna är åtskilda metaforiskt: De är som öar eller olika länder, distinkta, separerade och unika. Och enligt enneagrammet kan man bara vara en enda personlighetstyp; under hela sitt liv hör man till en och samma typ.

Resans nästa etapp

Med åttorna har vi att göra med enögda jättar: självständiga, i högsta grad självsäkra jättar, som inte följer några som helst regler och inte åtlyder någon gud. En av dem, Polyfemos, fångar Odysseus och hans män i en grotta, och när han får veta att han måste vara gästvänlig för att gudarna inte ska bli upprörda, så slukar han omedelbart två av Odysseus män och somnar därefter.

Denna brutalitet är en grov kränkning av kosmos lagar: Zeus själv såg gästfrihet som en av de viktigaste mänskliga dygderna. I Shakespeares ”Macbeth” våndas Macbeth över ifall han ska döda Duncan eller ej – Duncan är hans gäst men också hans kung. I fallet Polyfemos är lust den grundläggande synden, lust vad gäller makt, styrka och dominans, precis som i Macbeth, där huvudrollskaraktären är en klar åtta.

Polyfemos enögdhet är mycket tankeväckande: Cyklopernas synfält är inte stereoskopiskt eftersom de har ett enda öga i mitten – de fokuserar bara på en sak och inget annat. De har inget djupseende, ser inte subtiliteter och har ingen meningsfull andlig dimension i sitt liv. Man har observerat (genom exempelvis Sir Richard Temples analys av ögonens placering på helgon i ikonmålningar) att det ena ögat ser utåt på den externa världen, medan det andra är för introspektion, att se inåt. Cykloper ägnar sig inte åt själviakttagelser och har inte förmågan att granska sina egna gärningar. När Odysseus mötte Lotusätarna var det ”bara gör!” som gällde för att bryta sig loss, men nu är han på en ö där normen är ”bara- gör-vadhelst-du-vill”.

Så, efter att ha ätit (två män!) somnar Polyfemos nöjt i grottan, säker på att ingen kan skada honom trots att han är omgiven av Odysseus med besättning.

Detta är klassisk åtta-psykologi: När åttorna är som värst är de aggressiva och dominerande, orädda till och med för gudar, och har en djup känsla av osårbarhet.

Övervinna dem som dominerar

Vi förstår av vad som händer härnäst, att Polyfemos enögdhet och begränsade syn på sig själv i förhållande till världen, denna brist på perspektiv och självinsikt, den hybris och det uppblåsta ego han ger prov på, är en svaghet. Men hur hanterar Odysseus den här svagheten?

Polyfemos hämnas på Odysseus och hans besättning när de flyr. ”Odysseus och Polyfemos”, 1896, av Arnold Böcklin.

Till en början överväger han att agera ”omedelbart och beslutsamt”; han går så långt att han utser var exakt han, trots sin underlägsna storlek, skulle hugga för att kunna döda den sovande Polyfemos med sitt vassa svärd. Men något håller honom tillbaka. Att agera ”omedelbart och beslutsamt” var rätt lösning när det gällde synden lättja, men här skulle det vara ödesdigert.

Odysseus inser att ett sådant drag skulle äventyra hans egen säkerhet, för inte ens ”22 fyrhjuliga vagnar” hade kunnat rubba den sten som blockerade ingången till grottan som de nu var fångade i. (Notera att 22 x 4 är 88, eller åttans kraft dubblerad.)

Med andra ord: När man har att göra med åttor får man inte attackera direkt – de är starkare än vad du är! Här måste Odysseus, som när han hade med Troja att göra, komma på en strategi som vänder cyklopens styrka mot honom själv. Och det är precis vad Odysseus gör. Cyklopens omåttliga aptit som normalt ger honom styrka är nu istället hans svaga punkt.

Odysseus tycks bli vän med Polyfemos när han vaknar, så pass att Polyfemos lovar att äta upp honom sist av alla! Odysseus förser den omättliga cyklopen med ett starkt vin. När cyklopen är berusad tar Odysseus hjälp av fyra av sina män (hälften av 8, som i att förminska åttans kraft) med att stöta en vass påle i cyklopens enda öga vilket gör honom blind.

Odysseus erbjuder cyklopen vin. Marmor, reproduktion från den flaviska dynastin efter hellinistiskt original. Museo Chiaramonti.

Så knepet för att övervinna Polyfemos övermäktiga styrka är inte att döda, utan skada och lemlästa honom. Nu kan cyklopen inte se någonting; han går från enögdhet till ingen syn alls.

Efter detta överlistar Odysseus honom ytterligare i en serie mindre manövrar. Notera att det är ”mindre” manövrar, som länkar i en kedja, var och en nödvändig men liten, inte som det stora beslutsamma steget på Lotusätarnas ö. Först tar sig Odysseus det falska namnet ”Ingen”. Sedan använder han Polyfemos eget får som förklädnad och flyktsätt, och slutligen får han Polyfemos att rulla undan den stora stenen som blockerar utgången.

Nyckeln till att övervinna maktlystnad är inte att sätta hårt mot hårt, utan att hålla tillbaka, använda list, dölja sina sanna avsikter och varken hysa övermod eller överlämna sig åt ödet, utan gå en sorts gyllene medelväg. På så sätt lyckas Odysseus fly.

Och åttornas nyckel till att kunna bemästra sig själva är att utveckla sitt andra öga, ”in-siktens” öga. Det är nödvändigt för att de ska kunna tygla sina emotionella tillstånd, vars intensitet annars kommer att svika och förblinda dem.

Odysseus misstag

Odysseus begår däremot ett misstag: När han undkommit och seglat iväg kan han inte låta bli att skryta – han skriker ut sitt riktiga namn till Polyfemos, att det är Odysseus som har ”förblindat dig, skämt ut dig så”. Eftersom han gör så bönfaller cyklopen sin far Poseidon, havets gud, att straffa Odysseus och hans besättning, vilket Poseidon också gör för att hämnas. 

Utan det rätta namnet hade Polyfemos förstås inte kunnat vädja till sin far om hjälp; han hade verkat dåraktig om han bad honom att straffa ”Ingen”.

Poseidon är, som vi förstår, dödsfiende till människor med stor krigslist – den typ av strategier som kommer från Pallas Athena, visdomens och krigets gudinna, som mer än någon annan gud stöder och bär upp Odysseus.

Intressant är att Athena och Poseidon står i konflikt med varandra på grund av sina inneboende egenskaper trots att de båda tillhör Olympens tolv gudar. Ett känt exempel är vid namngivningen av staden Aten, som döptes efter Athena eftersom atenarna tyckte att hennes gåva till staden var överlägsen Poseidons.

Målning av René-Antoine Houasse. Konflikten mellan Atena och Poseidon.

Men den faktiska konflikten ligger djupare än så. Poseidon är havets gud, och havet är en metafor för vårt undermedvetna, våra känslor och mörkare sidor. Om vi avviker från sinnets logik när vi har att göra med åttorna, som Odysseus gjorde när han smädade Polyfemos – med andra ord, låter vårt hav av mer primitiva känslor uttrycka sig fritt – fördunklar vi vår omdömesförmåga och kommer därmed att straffas, kanske genom nederlag. 

Precis som hotet från Lotusätarna vid enneagrammets nummer nio (lättja) särskiljer sig från cyklopens hot på position åtta (lust), så dyker en helt annan typ av problem upp på position sju (frosseri) och det är när Odysseus möter Aiolos, vindarnas mästare, på ön Aiolia dit vi reser härnäst.

I artikelserien ”Att hitta sitt sanna jag” diskuterar vi nio typer av personligheter och deras svagheter, och visar hur man kan övervinna dem och hitta hem, precis som Odysseus.

James Sale är affärsman, författare och poet, och har skrivit fler än 40 böcker om management och utbildning.