Odysseus och att hitta sitt sanna jag, del 3: Övervinna lust
“Odysseus i Polyfemos grotta" ca 1635, Jacob Jordaens.


I del 2 av den här artikelserien såg vi hur Odysseus med nöd och näppe lyckades fly från Lotusätarnas land, eller på enneagram-språk: från lättjan som ibland karaktäriserar den nionde personlighetstypen.

Vi såg också att det som först verkade harmlöst jämfört med striderna i Troja var långt ifrån ofarligt: lättheten och en trevlig, icke-konfronterande livsstil undergrävde viljan att uppnå någonting och blockerade besättningens förmåga att hitta hem. Hemma är där människans själ finner sin egen sanna skönhet och realiserar dess fulla potential.

Ett enneagram.

För att bryta lättjans makt måste Odysseus använda sig av en enorm viljestyrka och tvinga sina män (som vid denna tidpunkt kan ses som hans "medlemmar", hela hans kropp metaforiskt sett) att ge sig av, nästan utan riktning, och beslutsamt lämna denna ödesdigra ö.

Så kommer de till en helt annan typ av hot; faktiskt, en helt annan typ av personlighet – åttan – på cyklopernas ö. Här är synden inte lättja, utan lust. Inte bara lust som den förstås i samband med sex utan också, kanske ännu viktigare, maktlystnad, att dominera.

Som en påminnelse: åttorna upplever sig själva som "Jag är stark" och de vill ha kontroll. Som bäst har åttorna mycket energi, de tar ledningen och är ansvarsfulla individer; som sämst är de konfronterande, hänsynslösa och hämndlystna.

Som vi kommer att se fungerar inte den strategi här som fungerade för att bryta sig loss från Lotusätarna på deras ö – den är dömd att misslyckas.

Men innan vi går vidare och beskriver Polyfemus, cykloperna och personlighetstyp åtta, notera att de olika personlighetstyperna är bildligt åtskiljda: de är öar eller olika länder, distinkta, separerade och unika. Enligt enneagrammet kan man bara vara en typ, och den förändras inte under ens livstid.

Resans nästa etapp

Med åttorna har vi att göra med enögda jättar: självständiga, i högsta grad självsäkra jättar, som inte följer några regler och inte tillber några gudar. En av dem, Polyfemos, fångar Odysseus och hans män i en grotta, och när han informeras om att gudarna kommer att bli upprörda om han inte visar gästfrihet, slukar han omedelbart två av Odysseus män och somnar.

Denna brutalitet är en grov kränkning av kosmos lagar: Zeus själv såg gästfrihet som en av de viktigaste mänskliga dygderna. Och så sent som i Shakespears Macbeth våndas protagonisten över huruvida han borde döda Duncan eftersom han är Duncans värd, och Duncan är hans härskare. Så vad gäller Polyfemos handlar det om synden maktlystnad, styrka och dominans (liksom i Macbeth, vars huvudrollskaraktär är en klar åtta).

Polyfemos enda öga är också mycket suggestivt: cyklopernas synfält är inte stereoskopiskt eftersom de har ett enda öga i mitten: de fokuserar på en sak och bara en sak. De har inget djupseende och ser inte subtiliteter; de har ingen meningsfull andlig dimension i sitt liv. Man har observerat (exempelvis Sir Richard Temples analys av ögonens placering på helgon i ikonmålningar) att ett öga ser ut på den externa världen, medan det andra är för introspektion och att se inåt. Cykloper introspekterar inte och har inte förmåga att granska sina egna gärningar. Odysseus var tvungen att "bara göra det" för att bryta sig loss från Lotusätarna, men nu är han på en ö där bara-gör-vadhelst-de-vill är normen.

Så, efter att ha ätit (två män!) somnar Polyfemos nöjt, säker på att ingen kan skada honom trots att han är omgiven av Odysseus och hans besättning i grottan.

Detta är klassisk åtta-psykologi: när de är som sämst är åttorna aggressiva och dominerande, orädda till och med för gudarna, och har en djup känsla av sin egen osårbarhet.

Övervinna dem som dominerar

Vi förstår från vad som händer härnäst att Polyfemos enögdhet och begränsade syn på sig själv i världen, denna brist på perspektiv och "in-sikt", den hybris och det uppblåsta ego han ger prov på, är en svaghet. Men hur hittar Odysseus den svagheten?

Polyfemos hämnas på Odysseus och hans besättning när de flyr. “Odysseus and Polyfemos,” 1896, av Arnold Böcklin.

Till en början överväger han att agera "omedelbart och beslutsamt"; han går så långt att han identifierar den exakta punkten där han, trots att han är mycket mindre, skulle kunna döda den sovande Polyfemos med sitt vassa svärd. Men något håller honom tillbaka. Vid lättja var lösningen att agera "omedelbart och beslutsamt", men här skulle det vara ödesdigert.

Odysseus inser att ett sådant drag skulle äventyra hans egen säkerhet, för inte ens "22 fylhjulta vagnar" hade kunnat rubba den sten som blockerade ingången till grottan de nu var fångade i. (Notera att 22 x 4 är 88 eller åttans kraft dubblerad!)

Med andra ord: när man har att göra med åttor får man inte attackera direkt – de är starkare än vad du är! Här måste Odysseus, som när han hanterade Troja, komma på en strategi som vänder cyklopernas styrka mot dem själva. Och detta är precis vad Odysseus gör. Den utomordentliga aptit som ger bränsle åt cyklopernas kraft är nu Polyfemos svaga punkt.

Odysseus verkar bli kompis med Polyfemos när han vaknar, så pass att Polyfemos lovar att äta upp honom sist av alla! Under tiden matar Odysseus den omättliga cyklopen med starkt vin. När cyklopen är berusad sticker Odysseus tillsammans med fyra (hälften av 8, givetvis, som i att förminska åttans kraft) av hans män en vass pinne i cyklopens enda öga och gör honom blind.

Odysseus erbjuder cykloperna vin. Marmor, reproduktion från den flaviska dynastin efter hellinistiskt original. Museo Chiaramonti.

Så knepet för att övervinna Polyfemos övermäktiga styrka är inte att döda, men skada och lemlästa cykloperna. Nu kan inte cykloperna se något; från enögdhet till ingen syn alls.

Efter att ha gjort detta överlistar Odysseus honom ytterligare i en serie mindre manövrer. Notera "mindre" manövrer, som länkar i en kedja, var och en nödvändig men liten, inte som det stora beslutsamma steget på Lotusätarnas ö. Först tar sig Odysseus det falska namnet "Ingen". Sedan använder han Polyfemos eget får som förklädnad och flyktfordon, och slutligen får han Polyfemos att rulla undan den stora stenen som blockerar utgången.

Nyckeln för att övervinna maktlystnad är inte att mäta sig i styrka utan att hålla tillbaka, använda list, dölja sina sanna avsikter och inta mittpositionen mellan övermod och att överlämna sig till ödet.på så sätt lyckas Odysseus fly.

Och nyckeln för åttorna att bemästra sig själva är att utveckla det andra ögat, "in-siktens" öga, som är nödvändigt om de ska kunna hålla ihop sina emotionella tillstånd, vars intensitet kommer att svika och förblinda dem.

Odysseus misstag

Odysseus begår emellertid ett misstag: när han undkommit och seglat iväg kan han inte låta bli att skryta – han skriker ut sitt riktiga namn till Polyfemos, att det är Odysseus som har "förblindat dig, skämt ut dig så". När han gör det kan cykloperna be till hans far, Poseidon, havets gud, att han straffar Odysseus med besättning, vilket Poseidon gör som hämnd.

Utan det rätta namnet hade Polyfemos förstås inte kunnat be den bönen, eller skulle ha låtit löjlig när han bad fadern att straffa "Ingen".

Poseidon är, som vi ser, en dödsfiende till människor med många knep, den typ av strategier som kommer från Pallas Atena, visdomens och krigets gudinna, som mer än någon annan gud stödjer och bär upp Odysseus.

Det är itnressant att Atena och Poseidon, trots att de båda tillhör Olympens 12 gudar, naturligt står i konflikt med varandra: mest känt från namngivningen av staden Aten, som döptes efter Atena eftersom atenarna tyckte att hennes gåva till staden var mycket bättre än Poseidons.

Målning av René-Antoine Houasse, konflikten mellan Atena och Poseidon.

Men den faktiska konflikten ligger djupare än så. Poseidon är havets gud, och havet är en metafor för vårt undermedvetna, våra känslor och mörkare aspekter. Om vi avviker från sinnets logik när vi har att göra med åttorna, som Odysseus gjorde när han smädade Polyfemos – med andra ord, låter vårt hav av mer primitiva känslor uttrycka sig fritt – fördunklar vi vår bedömningsförmåga och kommer därmed att straffas, kanske genom nederlag.

Men precis som hotet från Lotusätarna vid enneagrammets nia (lättja) är helt olikt hotet från cykloperna på position åtta (lust), dyker ytterligare ett annat problem upp på position sju (frosseri) och det är när Odysseus möter Aiolos, vindarnas mästare, på ön Aeolia dit vi reser härnäst.

I artikelserien "Att hitta sitt sanna jag" kommer vi att diskutera nio typer av personligheter, deras brister, och visa hur Odysseus genom sina äventyr kom över dem och hittade hem.

James Sale är en brittisk affärsman, skapare till Motivational Maps som verkar i 14 länder. Han har skrivit över 40 böcker om management och utbildning, samt poesi. Som poet vann han första pris i The Society of Classical Poets 2017.