Årets Hazeliusmedaljer har delats ut och en av medaljörerna är Britt-Marie Borgström. Borgström har under sitt yrkesliv arbetat med att utveckla tidsresemetodiken men har även varit mycket engagerad i att skapa lek- och lärmiljöer för yngre barn.

Den 24 oktober firade Nordiska museet sin högtidsdag. Det var på detta datum år 1873 som museet öppnade sin första utställning. Varje år delas det denna dag ut ett antal utmärkelser och stipendier. Bland dessa finner vi Hazeliusmedaljen.

Medaljen delas ut till personer som gjort stora insatser för utforskandet av hembygden eller för kulturminnesforskningen. Den är döpt efter Arthur Hazelius som grundade Nordiska museet och Skansen i Stockholm.

I år går Hazeliusmedaljen i valör brons till Britt-Marie Borgström. Borgström har under sitt yrkesverksamma liv främst arbetat som förskollärare och museipedagog knuten till Jamtli- Nationalmuseum norr i Östersund. Hon är numera pensionerad men verkar inte ha trappat ner sitt engagemang för tidsresemetodik eller lek- och lärmiljöer.

Det var också just detta som nämndes i motiveringen när Borgström tilldelades Hazelius bronsmedalj.

– Britt-Marie Borgström var en drivande motor i starten av barnverksamheten vid Jamtli Historieland och det var i detta sammanhang som hon började inse kraften som ligger i att använda leken som verktyg för att förstå sin hembygd och sin historia. Med friluftsmuseet som inramning har hennes huvudfokus alltid varit företrädesvis folkets historia med etnologin som utgångspunkt.

Borgström är mycket engagerad i just tidsresor. De går till så att man använder, eller bygger upp, historiska miljöer för att låta deltagarna färdas tillbaka i tiden och fysiskt uppleva olika tidsepoker. Även om Borgström främst arbetat med de yngre barnen så finns denna typ av tidsresor för alla åldrar. Hon var med och skapade denna typ av lärande i början på 1980-talet och är även författare till handboken Tidsresan som gavs ut av Nordiska museets förlag 2003.

Till sin hjälp har hon miljöer som gestaltar olika tidsepoker. En del av dem är konstruerade miljöer och en del består av äldre byggnader. Det hela började med aktiviteter för de yngre barnen på Hackåsgården, som är en del av Jamtlis friluftsmuseum.

För de yngre barnen gestaltar ledarna deras föräldrar och på gården blir de tilldelade tidsenliga namn och arbetsuppgifter. Ofta går resorna tillbaka till sekelskiftet 1900 men det görs även mer moderna tidsresor till 1950- eller 1970-talet.

– Vi har en mängd olika teman man kan använda sig av när vi gör tidsresor. Barnen får gammaldags namn och klär sig i tidsenliga huvudbonader. Sedan snurrar vi ett magiskt lock och förflyttar oss tillbaka i tiden, säger Borgström.

Konceptet handlar om att man lär sig bäst genom det fysiska görandet. Ju mer teknologiskt vårt samhälle blir desto större distans får barnen till hur saker egentligen fungerar eller varifrån våra matvaror kommer. Genom att fysiskt få vara med och mala mjöl eller tvätta kläder för hand får barnen en större förståelse för vad som ligger till grund för våra moderna maskiner och vår storskaliga matproduktion.

– Om du frågar barn i dag hur man gör när man tvättar så blir svaret ofta att man trycker på en knapp. De brukar veta att man använder tvättmedel men efter det är det stopp. Vad gör egentligen en tvättmaskin? Här får barnen utföra alla de här momenten, säger Borgström.

Ju mer abstrakt världen blir desto svårare blir det också att förstå hur naturen fungerar och hur människan och naturen är beroende av varandra. Om den enda relationen man har till sina matvaror är att man köper dem i affären så är det svårt att förstå hur beroende vi är av ett fungerande ekosystem.

– Om man inte förstår de här länkarna har man också svårt att förstå varför vi ska vara rädda om naturen. Man kanske tror att människan står över allt, men man måste göra saker i samklang med naturen. Jag tycker att det är väldigt viktigt att arbeta med sådana här teman med barnen, säger Borgström.

Arbetet med tidsresor hör dock inte enbart till barndomen, utan man har på Jamtli även utfört projekt som riktar sig till personer med begynnande demenssjukdom. I väntan på nya finansiärer ligger projektet för närvarande i dvala, men under fem år gav man patienter möjligheten att uppleva de historiska perioder där de vuxit upp.

Metoden kallas minnesstimulering och går ut på att man ska stimulera personernas minnen genom att gå tillbaka i tiden till deras uppväxt eller ungdom. Under projektets gång testade man att låta dem komma till de uppbyggda miljöer som finns på Jamtli, och man besökte även dagverksamheter som var knutna till äldre med begynnande demenssjukdom.

På Jamtli fick de med begynnande demenssjukdom leva och äta i en för dem välkänd historisk miljö, och vid besöken på verksamheterna tog man med sig minneslådor med fotografier och föremål från den tiden.

Projektet hade en oväntat positiv effekt och Borgström fick bland annat uppleva hur en personerna som drabbats av mutism plötsligt började tala efter att ha fått tillgång till den historiska miljön.

– Vi har haft mindre grupper från dagverksamheten som först har besökt oss på Jamtli i våra historiska miljöer. Efter ett år började vi sedan hälsa på dem på deras dagverksamhet. Jag kommer då in på deras avdelning i mina gammaldags kläder. Då är det en man som plötsligt nickar till när jag kommer in och säger ”Där kommer Jamtlitanten”. Personalen var alldeles brydd för han borde inte ha kommit ihåg mig. Ett år är lång tid för en person med begynnande demens att minnas.

Projektpengar tar dock slut och för att ett projekt ska kunna fortsätta i längden krävs det att projektet knyts till den ordinarie verksamheten eller har en långsiktig finansiär. För närvarande är tidsresor för barn och ungdomar en naturlig del i ordinarie verksamhet. Men kanske får vi i framtiden se att även de äldre får ta del av den verksamhet som Borgström ägnat sitt yrkesliv åt att bygga upp.

Kontakta journalisten: [email protected]