Vattentillgång blir mer och mer en fråga om nationell säkerhet – inte minst för länder i Mellanöstern och Nordafrika. Sedan USA stigit in som medlare har Egypten, Etiopien och Sudan lovat att försöka enas kring ett jättelikt dammbygge i Nilen.
Etiopien började 2012 förverkliga planerna på att bygga en stor damm i Blå Nilen, en biflod till Nilen. Dammen ska möjliggöra ett vattenkraftverk med en effekt på över 6 000 megawatt – ungefär sex gånger så mycket som Sveriges största vattenkraftverk Harsprånget.
Det ska bädda för att Etiopien kan bli Afrikas största energiexportör.
Bygget, med det pampiga namnet Grand Ethiopian Renaissance Dam, skulle enligt tidigare planer stå klart 2020, men färdigställandet har försenats.
Blå Nilen går ihop med Vita Nilen i Sudan, innan den rinner vidare norrut till Egypten. Jätteflodens vatten är en avgörande fråga för de tiotal länder som den rinner igenom. Egypten och Sudan oroas båda av vad bygget ska innebära för deras vattentillgång. Etiopiens linje är att vattenkraftsdammen, som blir Afrikas största, är avgörande för landets framtid.
Till januari
Sedan USA:s finansminister Steven Mnuchin lett medlingssamtal har nu de tre ländernas utrikesministrar enats om fortsatta möten i december och januari i Washington för att försöka lösa oenigheten, meddelar USA:s finansdepartement.
Egypten är i flera avseenden helt beroende av Nilen, som täcker 90 procent av behovet av dricksvatten och bevattning. Kairo hävdar historiska rättigheter till flodens vatten genom avtal från 1929 och 1959.
Redan måste det ekonomiskt krisande Egypten importera hälften av sina livsmedel, och regeringen fruktar att den andelen ska stiga.
Förhandlingar mellan de tre länderna kollapsade tidigare i år och i oktober bad Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi sin amerikanske kollega Donald Trump att medla.
President al-Sisi anser att Trump har en unik möjlighet att "hitta avgörande lösningar" på konfliktfrågorna.
Har vattenbrist
Men det är inte lätt. Ett land med tillgång till mindre än 1 000 kubikmeter per invånare och år anses ha vattenbrist, och Egypten ligger redan i dag på 570 kubikmeter per invånare och år – vilket väntas minska till 500 kubikmeter till 2025.
Det är också en fråga om risken för sociala och politiska spänningar – något som inte minst kan uppstå när vattenbrist tvingar landsbygdsbefolkning in till fattigdom och arbetslöshet i städerna.
Studier har bland annat pekat på att perioder med svår torka spätt på spänningarna i länder där upproren under den så kallade arabiska våren uppstod 2011.
(TT-AFP-Reuters)
