Moralkakor: ”Solskensträdet” och ”key lime pie” med mango
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times


Sagan om den vänliga, lilla gumman får oss att tänka på hur man är mot andra människor. Vi får också bilder från en annan tid och ett och annat märkligt inslag. Till det bjuder vi på en paj med len fyllning och milda, välbalanserade smaker av sött och syrligt. Pajen är glutenfri och naturligt sötad med honung.

Pajen med sin lena fyllning har milda smaker där syran från lime tar fram smaken i mango, som i sin tur ger en mild, fruktig smak. Grunden i fyllningen är kokosmjölk och botten är gjord på mandelmjöl. Här fungerar både färdigköpt mandelmjöl och mandel som man själv malt eller mixat, med eller utan skal. Genom att själv mala mandeln blir mjölet mer finmalt. Pajen sötas naturligt, med inte mer än några matskedar honung.

När pajen är klar behöver den få stå till sig över natten; den kan också förberedas någon dag innan man tänkt servera den.

Receptet är inspirerat av den amerikanska ”key lime pie”, med utgångspunkt från Kelsey Ales recept i ”Paleo Sweets”. Den klassiska pajen görs på keylimefrukter som finns i Florida Keys och är lite surare än de limefrukter, persisk lime, som vi hittar i affärerna. Det är en hybrid som är rund och känd för sin speciella smak. Fyllningen till pajen görs, förutom på limesaften, på sötad kondenserad mjölk och äggulor. En variant har ett marängtäcke ovanpå. Pajen är Floridas officiella paj.

Förtrollat i det vardagliga

Sagan om den lilla, vänliga gumman och hennes underbara päronträd är skriven av Anna Wahlenberg (1858-1933). Hon skrev ett antal pjäser och blev också känd som sagoförfattare under en tid då sagoberättandet fick ett uppsving i Sverige. Flera av hennes närmare 200 sagor tillägnade hon sina två söner. Typiskt för hennes sagor är både det förtrollade och vardagslivets händelser.

Anna Wahlenberg (1858-1933), bild ur Veckojournalen no 51, 1916.

Hennes saga ”Solskensträdet” finns bland annat med i samlingen ”Barndomslandets klassiska sagor”, 1993. Här återberättar vi sagan något nedkortad. Receptet följer efter sagan.

Solskensträdet

Det var en gång en liten gumma, som var både god och söt. Hon bodde själv i en liten stuga i skogsbacken.

Gumman hade vitt hår och vänliga, klara ögon. I stugan doftade det av färskt granris som hon lagt på det rena golvet. På bordet satt den tama staren som kunde tala, och han ropade ”välkommen, välkommen” till alla som kom på besök.

Det allra bästa i stugan var solskensdagern som inte försvann även när himlen var mulen, ty den kom inte från solen utan från ett blommande päronträd som stod utanför fönstret.

Trädet blommade och bar frukt på en gång året om. Det var de skinande, vita blommorna och de gula frukterna som skimrade så att det såg ut som om solen lyste in i stuga. Därför kallades trädet för solskensträdet, och alla som hälsade på den lilla gumman fick sitta och sola sig i den varma dagern, och äta av frukterna. Och så blev de alla glada i hågen och glömde sina bekymmer.

Foto: Couleur/Pixabay

Den gamla gumman var så god att hon inte ville att de skulle komma ihåg sina sorger hemma heller så hon gav dem alla var sitt skott av trädet.

När de planterat dem och vårdat dem väl, så skulle de nog bli lika stora och fina solskensträd som gummans.

Men alla förstod sig inte på att vårda plantorna. Hos en del dog de genast, och hos andra blev de små tynande krukväxter. Hos några fick ganska stora trädet som spred ljus in i stugorna, men hos ingen blev trädet så stort och fick så härliga frukter som hos den lilla gumman.

Skogsbacken där gumman hade sin stuga var inte hennes, utan hon hade fått bygga stugan där som lön för sina dagsverken åt godsherren. När han fick höra om det vackra trädet kom han för att se det.

– På min ära, rätt vackert, sade han.

När han kom in i stugan blev han ännu mer förtjust och sade att trädet skulle passa hemma hos honom där det kunde skina in i hans salong som var lite mörk. Gumman blev rädd.

– Ack, nådig herre, trädet är ju ändå mitt. Jag har satt det och drivit upp det, sade hon.

– Ingalunda. Allt som står i min jord är mitt, förklarade godsherren.

Men gumman bönade och bad och till sist gick godsherren med på att ta ett skott av trädet. Men om det inte trivdes skulle han komma och ta hela trädet.

Skottet planterades utanför godsherrens fönster och fick vatten och blev ompysslat efter konstens alla regler. Ändå vissnade bladen, blommorna föll av och efter ett par dagar hade det dött.

Då kom godsherren tillbaka till gumman, tillsammans med några herrar med spadar för att gräva upp solskensträdet.

– Där kommer det att passa mycket bättre och trivas, eftersom jorden är bättre där, sade han.

Godsherren gnuggade sina händer och tänkte på hur avundsjuka hans grannar och vänner skulle bli.

Fast gumman bad under gråt fick hon inte behålla trädet; bara ta ett litet skott från det.

Godsherren tog hem trädet och planterade det utanför herrgården. Det fick förgyllda käppar till stöd och vattnades med mjölk så att det skulle ta sig och bli kraftigt.

Andra dagen föll blommorna av och snart föll frukterna också. Trädet vissnade och dog. Den tama staren som flugit för att se hur trädet mådde flög kring huvudet på godsherren och ropade:

– Vad fick du för det! Fick du för det!

Den lilla gumman hade planterat skottet i gropen där hennes kära träd hade stått och det var otroligt hur det växte. På tre dagar hade det blivit lika stort som det gamla trädet och på fjärde dagen sken det så grant av klarvita blommor och gula frukter. Stugan fylldes av solsken som förut. Det var alldeles som om själen från det förra trädet hade flyttat in i det nya. Gumman var lycklig igen.

Men när godsherren fick höra talas om gummans nya solskensträd kom han ridande.

– Nu vet jag vad som var felet med det förra trädet. Det är den här jorden solskensträdet behöver. Och kan det inte komma till mig så får jag komma till det. För mitt är det, det står i min jord.

Han befallde gumman att flytta; huset skulle rivas och där skulle han bygga ett slott. Solskensträdet skulle skina in genom fönstret och ge glans åt förgyllda väggar.

Men gumman hade bott i stugan i hela sitt liv och det kändes som att hennes hjärta skulle brista om hon måste förlora både stugan och trädet. Hon bad på sina knän, men godsherren föste undan henne. Hon fick inte ens ta ett skott från trädet.

Godsherren sade att det han äger vill han vara ensam om, annars förlorar det i värde.

Gumman hade inget annat val än att ta avsked av trädet och gå därifrån. Hon slog armarna om trädet och smekte det med sina darrande händer.

Männen blev alldeles förskräckta, ty det såg ut som att trädet böjde sina blommande grenar över gumman och smekte henne tillbaka.

Foto: Pixabay

Den tama staren började kretsa kring godsherrens huvud och ropa ”Vänta du! Vänta du!”. Sedan flög den till granarna och pratade med dem. Det började susa i deras kronor och de sträckte sig framåt som om de skulle börja gå mot stugan. Snart upphörde det hotfulla susandet och solskensträdet stod stilla med raka grenar.

Godsherren trodde att han sett i syne, och så körde han bort den lilla gumman med den tama staren på axeln.

Grannarna tyckte om den lilla, vänliga gumman och av en bonde fick hon ett stycke mark att bo på. En annan granne körde dit hennes saker och den rivna stugan. En tredje granne byggde upp den. Stugan stod färdig samma dag som godsherrens präktiga hus.

Godsherren hade bjudit till fest med fin middag. Efter maten gick sällskapet in i salongen för att se på det underbara trädet och hur det sken in i rummet. De fina damerna blev förtjusta.

– Tänk, det kan ju röra sig också, sade en ung flicka och pekade på trädet.

Allesammans såg då hur trädet rörde sig, drog ihop de blommande grenarna åt två sidor så att de formade två stora fingrar. Och så började det att slå med dem.

På andra slaget reste sig rötterna ur jorden och vid det tredje lyfte trädet från marken och flög som en stor, snövit fågel. Det flög över ängar och gärden, tills det kom till den lilla gummans stuga. Där sänkte det sig ner framför fönstret och trädde ner rötterna i jorden. Där stod det så fast som om det alltid hade stått där.

Gumman kom ut och smekte dess stam och grät av glädje.

I godsherrens fina hus stod alla och stirrade med fasa ut genom fönstret. Plötsligt skymde det och blev svart. Det var granarna som hade omringat byggnaden från alla håll. Gästerna skrek och flydde från huset. Godsherren följde efter. Men en fågel kom ifatt honom, den lilla staren, och ropade ”Vad fick du för besväret? Vad fick du för besväret?”

Fågeln lämnade honom inte förrän han kommit in och stängt dörren. Från den dagen slutade godsherren att försöka ta det underbara trädet från den lilla gumman, och han förstod att inte allt tillhörde honom bara för att det står i hans jord.

”Key lime pie” med mango

Det här behövs för cirka 10 bitar

Botten

100 g smör

3,5 dl mandelmjöl

1 msk honung

1 nypa salt

Fyllning

400 g kokosmjölk

1 dl kokosgrädde

1 ½ dl mixad mango

3 msk pressad lime

3 msk honung

1 msk gelatin

Garnering

1 dl mixad mango

1 tsk pressad lime

Rivet skal från ekologisk lime

ev en klick grädde

Gör så här

Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret och blanda med mandelmjöl, honung och salt till pajbottnen. Tryck ut i en pajform på cirka 21 cm i diameter. Grädda i 6-7 minuter och låt den sedan svalna.

Häll upp 1 dl av kokosmjölken och strö över gelatinet. Låt det stå en stund för att ta till sig av vätskan.

Koka upp mangon tillsammans med limejuicen i en kastrull. Låt småkoka i 5 minuter för att koncentrera smakerna och minska vätskemängden. Rör sedan ner det i gelatinblandningen.

Blanda alla ingredienser till fyllningen och mixa tills smeten är slät. Häll den i pajskalet och ställ pajen i kylskåpet över natten så att den stelnar. Servera med extra mangosås och en klick grädde. Riv lite limeskal över pajen.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.