loading

Memma med apelsinsallad och grädde är inte det traditionella, men gott. Foto: Eva Sagerfors
Memma med apelsinsallad och grädde är inte det traditionella, men gott. Foto: Eva Sagerfors
Blogg

Moralkakor: ”Den högmodige kyrktuppen” och finsk memma

Eva Sagerfors

Hur går det i livet för den som tycker att den är högst och bäst och inte vill anstränga sig det minsta? "Kyrktuppen" skrevs av finske Zacharias Topelius och serveras här med den traditionella, finska påskdesserten memma.

Memma, eller på finska mämmi, är en finsk påsktradition. Att många håller i traditionen även i Sverige, må det vara finlandssvenskar eller svenskar som anammat traditionen, förstår man av den mängd affärer som låter gula papplådor med memma fylla en del av kyldisken redan några veckor innan påsk.

Memma är rustik och mättande. Den har sin helt egna smak och görs på rågmjöl, malt och sirap, och är smaksatt med pomerans. Förr förvarade man memman i en näverask, riva, men den har senare bytts mot pappaskar.

Det tar tid att göra sin egen memma; den ska lagas i sex timmar, så visst är det betydligt enklare att köpa en ask. Men då går man miste om den mustiga, mjuka maltdoften som fyller köket hela dagen.

Det traditionella sättet att äta memma på är med flytande grädde och strösocker. En annan variant som blir mycket god och utelämnar det extra sockret är att ha en apelsinsallad till och vispad grädde. Apelsinen passar fint till memmans ton av pomerans.

Till en traditionell, finsk dessert passar förstås en god berättelse av en av Finlands nationalförfattare Zacharias Topelius (1818-1898). Han föddes i Nykarleby och fick snart upp intresset för skrivkonsten. Han skrev under livet en mängd barnböcker, skådespel, psalmer, dikter och historiska romaner. Den välkända barnvisan ”Lasse liten” är skriven av Topelius. Den har fem strofer och har fått ton både av Alice Tegnér och finske Jean Sibelius.

Albert Edelfeldts målning av Zacharias Topelius, 1889. Porträttet tillhör Helsingfors universitet.

I sagosamlingen för barn ”Björken och stjärnan” från 1966 finns många berättelser med en fin berättarton, fina miljöbeskrivningar och även en del historieskildring.

Berättelsen ”Kyrktuppen” skulle också kunna kallas ”Högmod går före fall”. Högmod betyder att ge sig själv alldeles för stor uppskattning. Motsatsen är ödmjukhet. Här följer sagan i ett kortare sammandrag.

Kyrktuppen

Kyrktuppen satt uppe på ett högt torn. Han var gjord i trä och man tror att timmermannen som skar ut honom ur en stock sedan hissade upp honom med ett rep. Tuppen kunde ju inte lära sig flyga.

Kyrktupp, inte i trä, men i gyllene metall på Ljungå kapell. Foto: Hans Galldin/CC BY-SA 3.0

Tuppen satt så högt upp att allt runt omkring honom inte såg mer ut än en pannkaka. Han var stor, hade en hög, rödmålad tuppkam och en mycket yvig stjärt. Eftersom han både var stor och satt så högt upp tyckte han att han var den högste herren i världen. Ingenstans kunde han se sin like och därför tänkte han att han var så ståtlig och förnäm att kyrkan minsann var byggd bara för hans skull. Han såg också att människorna kom dit varje söndag för att tillbedja just honom.

Då och då blev det rätt långsamt för honom. Han kunde inte flyga, han ville inte arbeta och han behövde inte äta, så vad skulle han göra?

En dag fick han ett samtal med en kråka som understod sig att flyga nästan lika högt som tuppen satt. Kråkan undrade om han inte hade det tråkigt och så föreslog han att tuppen skulle gifta sig.

– Var skulle jag hitta en höna, nog fin och förnäm, att jag utan skada för min rang kunde fria?

Nej, det var nog inte lätt, höll kråkan med om, och någon kyrkhöna hade han aldrig sett till. Istället föreslog han att tuppen skulle arbeta. Kråkan menade att det förkortar tiden och så blir man glad och munter. Tuppen tyckte inte att det passade sig att förnämt folk skulle arbeta.

Kråkan flög bort och tänkte att tuppen däruppifrån inte märkte så mycket av hur det går till i världen. Han hade sett höga och förnäma som haft mer arbete och mer bekymmer än de enkla människorna. Nu för tiden förstår man bättre att alla måste arbeta och vara flitiga för att vara lyckliga.

I hundratals år hade tuppen verkligen suttit där uppe och varit lat. En dag, som inte var en söndag, såg han en klunga människor nedanför sig. De tittade alla upp på en pojke och en flicka som dansade på en lina, som var uppspänd mellan kyrktornet och klockstapeln. Men rätt som det var började pojken klättra upp för kyrktornet och kom närmare och närmare tuppen där han satt högst uppe. Tuppen såg rosenrasande ut och värre blev det när pojken med skutt hoppade upp och satte sig på tuppens rygg. Pojken red på tuppen som om det vore en häst. Tuppen var ytterst förnärmad, men vad kunde han göra? Han kunde varken flyga eller gala utan fick sitta där under folkets hurra-rop.

Tuppen blev inte visare av den händelsen, utan satt där år ut och år in i sin lathet och förnämhet och väntade sig att någon lycka skulle ramla över honom. Kanske väntade han att han skulle bli förgylld eller utropad till tuppsultan över hela världen.

Så småningom blev träet i tuppen murket och bitar började lossna. Under en stark storm blåste han iväg, och medan han ångrade att han aldrig lärt sig flyga och gala hamnade han i sjön. Abborrarna gapade mot honom och undrade vad han var för något. När han sedan spolades upp på land blev han upphittad av två barn. Han var inte fin längre, men barnen blev glada för nu hade de något som kunde tjäna som kråkskrämma vid ärtsängarna.

Så istället för att bli förgylld blev han spetsad på en gärdsgårdsstör och satt i ärtlandet. När kråkan som tuppen förut hade samtalat med kom flygande förbi kände han igen honom. Kråkan kraxade åt honom att så kan det gå.

– Högmodet, högmodet, så går det i världen.

Kra, kra, högmodet, så går det!

En korp sade till kråkan att man inte ska försmäda de gamla och olyckliga. Och hur det går med en själv i framtiden vet man ju inte. Kyrktuppen kunde bara lyssna på dem, för näbben hade han inte kvar.

Traditionell memma   

För att köpa bakmalt, fråga på ett bageri som bakar matbröd eller i en hälsokostaffär.

12 portioner

Det här behövs

2 l vatten

8 dl rågmjöl

3 dl malt

1 tsk salt

1 dl sirap

1 msk pomeransskal

Gör så här

Värm vattnet till ungefär 60 grader och vispa i rågmjöl och malt. Låt det stå varmt utan att koka, i 3 timmar.

Koka upp och låt det koka i 5-10 minuter. Blanda i salt, sirap och malt pomeransskal. Häll smeten i en ugnssäker form eller i en riva. Grädda i 3 timmar i 175 grader. Rör om var 15:e minut under de två första timmarna.

Förvara i kyl. Låt gärna memman mogna några dagar. Den går också fint att frysa.

Liten form med memma. Foto: Eva Sagerfors

Servering

Traditionellt serveras memma med strösocker och kaffegrädde. Här har vi serverat med apelsinbitar och vispad grädde.

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Mest lästa

Rekommenderat

loading

Memma med apelsinsallad och grädde är inte det traditionella, men gott. Foto: Eva Sagerfors
Memma med apelsinsallad och grädde är inte det traditionella, men gott. Foto: Eva Sagerfors
Blogg

Moralkakor: ”Den högmodige kyrktuppen” och finsk memma

Eva Sagerfors

Hur går det i livet för den som tycker att den är högst och bäst och inte vill anstränga sig det minsta? "Kyrktuppen" skrevs av finske Zacharias Topelius och serveras här med den traditionella, finska påskdesserten memma.

Memma, eller på finska mämmi, är en finsk påsktradition. Att många håller i traditionen även i Sverige, må det vara finlandssvenskar eller svenskar som anammat traditionen, förstår man av den mängd affärer som låter gula papplådor med memma fylla en del av kyldisken redan några veckor innan påsk.

Memma är rustik och mättande. Den har sin helt egna smak och görs på rågmjöl, malt och sirap, och är smaksatt med pomerans. Förr förvarade man memman i en näverask, riva, men den har senare bytts mot pappaskar.

Det tar tid att göra sin egen memma; den ska lagas i sex timmar, så visst är det betydligt enklare att köpa en ask. Men då går man miste om den mustiga, mjuka maltdoften som fyller köket hela dagen.

Det traditionella sättet att äta memma på är med flytande grädde och strösocker. En annan variant som blir mycket god och utelämnar det extra sockret är att ha en apelsinsallad till och vispad grädde. Apelsinen passar fint till memmans ton av pomerans.

Till en traditionell, finsk dessert passar förstås en god berättelse av en av Finlands nationalförfattare Zacharias Topelius (1818-1898). Han föddes i Nykarleby och fick snart upp intresset för skrivkonsten. Han skrev under livet en mängd barnböcker, skådespel, psalmer, dikter och historiska romaner. Den välkända barnvisan ”Lasse liten” är skriven av Topelius. Den har fem strofer och har fått ton både av Alice Tegnér och finske Jean Sibelius.

Albert Edelfeldts målning av Zacharias Topelius, 1889. Porträttet tillhör Helsingfors universitet.

I sagosamlingen för barn ”Björken och stjärnan” från 1966 finns många berättelser med en fin berättarton, fina miljöbeskrivningar och även en del historieskildring.

Berättelsen ”Kyrktuppen” skulle också kunna kallas ”Högmod går före fall”. Högmod betyder att ge sig själv alldeles för stor uppskattning. Motsatsen är ödmjukhet. Här följer sagan i ett kortare sammandrag.

Kyrktuppen

Kyrktuppen satt uppe på ett högt torn. Han var gjord i trä och man tror att timmermannen som skar ut honom ur en stock sedan hissade upp honom med ett rep. Tuppen kunde ju inte lära sig flyga.

Kyrktupp, inte i trä, men i gyllene metall på Ljungå kapell. Foto: Hans Galldin/CC BY-SA 3.0

Tuppen satt så högt upp att allt runt omkring honom inte såg mer ut än en pannkaka. Han var stor, hade en hög, rödmålad tuppkam och en mycket yvig stjärt. Eftersom han både var stor och satt så högt upp tyckte han att han var den högste herren i världen. Ingenstans kunde han se sin like och därför tänkte han att han var så ståtlig och förnäm att kyrkan minsann var byggd bara för hans skull. Han såg också att människorna kom dit varje söndag för att tillbedja just honom.

Då och då blev det rätt långsamt för honom. Han kunde inte flyga, han ville inte arbeta och han behövde inte äta, så vad skulle han göra?

En dag fick han ett samtal med en kråka som understod sig att flyga nästan lika högt som tuppen satt. Kråkan undrade om han inte hade det tråkigt och så föreslog han att tuppen skulle gifta sig.

– Var skulle jag hitta en höna, nog fin och förnäm, att jag utan skada för min rang kunde fria?

Nej, det var nog inte lätt, höll kråkan med om, och någon kyrkhöna hade han aldrig sett till. Istället föreslog han att tuppen skulle arbeta. Kråkan menade att det förkortar tiden och så blir man glad och munter. Tuppen tyckte inte att det passade sig att förnämt folk skulle arbeta.

Kråkan flög bort och tänkte att tuppen däruppifrån inte märkte så mycket av hur det går till i världen. Han hade sett höga och förnäma som haft mer arbete och mer bekymmer än de enkla människorna. Nu för tiden förstår man bättre att alla måste arbeta och vara flitiga för att vara lyckliga.

I hundratals år hade tuppen verkligen suttit där uppe och varit lat. En dag, som inte var en söndag, såg han en klunga människor nedanför sig. De tittade alla upp på en pojke och en flicka som dansade på en lina, som var uppspänd mellan kyrktornet och klockstapeln. Men rätt som det var började pojken klättra upp för kyrktornet och kom närmare och närmare tuppen där han satt högst uppe. Tuppen såg rosenrasande ut och värre blev det när pojken med skutt hoppade upp och satte sig på tuppens rygg. Pojken red på tuppen som om det vore en häst. Tuppen var ytterst förnärmad, men vad kunde han göra? Han kunde varken flyga eller gala utan fick sitta där under folkets hurra-rop.

Tuppen blev inte visare av den händelsen, utan satt där år ut och år in i sin lathet och förnämhet och väntade sig att någon lycka skulle ramla över honom. Kanske väntade han att han skulle bli förgylld eller utropad till tuppsultan över hela världen.

Så småningom blev träet i tuppen murket och bitar började lossna. Under en stark storm blåste han iväg, och medan han ångrade att han aldrig lärt sig flyga och gala hamnade han i sjön. Abborrarna gapade mot honom och undrade vad han var för något. När han sedan spolades upp på land blev han upphittad av två barn. Han var inte fin längre, men barnen blev glada för nu hade de något som kunde tjäna som kråkskrämma vid ärtsängarna.

Så istället för att bli förgylld blev han spetsad på en gärdsgårdsstör och satt i ärtlandet. När kråkan som tuppen förut hade samtalat med kom flygande förbi kände han igen honom. Kråkan kraxade åt honom att så kan det gå.

– Högmodet, högmodet, så går det i världen.

Kra, kra, högmodet, så går det!

En korp sade till kråkan att man inte ska försmäda de gamla och olyckliga. Och hur det går med en själv i framtiden vet man ju inte. Kyrktuppen kunde bara lyssna på dem, för näbben hade han inte kvar.

Traditionell memma   

För att köpa bakmalt, fråga på ett bageri som bakar matbröd eller i en hälsokostaffär.

12 portioner

Det här behövs

2 l vatten

8 dl rågmjöl

3 dl malt

1 tsk salt

1 dl sirap

1 msk pomeransskal

Gör så här

Värm vattnet till ungefär 60 grader och vispa i rågmjöl och malt. Låt det stå varmt utan att koka, i 3 timmar.

Koka upp och låt det koka i 5-10 minuter. Blanda i salt, sirap och malt pomeransskal. Häll smeten i en ugnssäker form eller i en riva. Grädda i 3 timmar i 175 grader. Rör om var 15:e minut under de två första timmarna.

Förvara i kyl. Låt gärna memman mogna några dagar. Den går också fint att frysa.

Liten form med memma. Foto: Eva Sagerfors

Servering

Traditionellt serveras memma med strösocker och kaffegrädde. Här har vi serverat med apelsinbitar och vispad grädde.

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024