Min fars historia: del 8
Jennifer mediterar i en park i Shenzhen 1998. Det här är den enda bilden på Jennifer där hon övar falungong innan förföljelsen inleddes 1999. Foto: privat


Epoch Times publicerar här författaren och bloggaren Jennifer Zengs text om sin familj, och framför allt sin far, som en följetong. Den är också ett dokument över Kina under kommunistpartiet. Del ett kan du läsa här.

Den 2 juli 1997 är en dag jag aldrig kommer att glömma. Den 1 juli det året hade Hongkong återgått till Kina, och det blev en nationell helgdag. När jag återvände till jobbet den 2 juli lade en av mina kollegor en uppsättning böcker på mitt bord och sade: ”Varsågod, Zhuan Falun!” 

Det var ett paket som hade skickats från Mianyang av min syster. Omslagspappret hade rivits upp lite, och min kollega hade sett vad det var för bok.

Jag hade tyckt mycket om att läsa när jag var barn. När jag studerade på universitetet hade jag läst böcker i alla möjliga ämnen, inklusive filosofi, religion, övernaturliga förmågor, qigong, I Ching och så vidare. Jag studerade nästan allt.

Å ena sidan trodde jag att det måste finnas något slags slutgiltig sanning i universum för att stabilitet och harmoni skulle kunna upprätthållas. Å andra sidan stod jag frågande inför vad människor egentligen skulle göra med sina liv. Ska vi leva bara för livets egen skull, söka berömmelse, egenintresse och ära, och sedan bara vänta på att dö?

Större delen av tiden visste jag inte vad jag skulle ta för väg. Jag ville inte slå mig fram med en massa olika medel, som så många omkring mig gjorde. Jag kände att den vägen skulle vara för tröttsam, och att det var helt i strid med min natur.

Men jag ville inte heller hamna efter, bli nedtryckt, eller att andra skulle se ner på mig för att jag inte ansträngde mig tillräckligt. Jag visste inte vad jag skulle följa eller ansluta mig till, och jag kände mig förvirrad större delen av tiden. På ytan kanske min framgång såg strålande ut, men jag kunde inte alls lösa problemen i mitt eget hjärta.

Dessutom var jag med om en medicinsk olycka. Efter två allvarliga blödningar i samband med min dotters födelse fick jag en blodtransfusion som smittade mig med hepatit C – en obotlig sjukdom. Efter det kändes livet som en enda lång nedstigning i ett bottenlöst hål av förtvivlan. Jag var tvungen att vara sängliggande på sjukhus i flera år, och kunde inte se efter henne, inte ens se henne växa upp.

I början av 1997 hade jag bestämt mig för att jag inte skulle vara slav under mina sjukdomar längre, så jag gick tillbaka till arbetet. Jag hade bara arbetat i ett år innan min dåliga hälsa kommit i vägen. Man liknar ofta kvinnor vid blommor, och jag kände mig som en blomma som vissnat och kastats på marken innan jag fått slå ut helt och hållet. Jag ville inte begrava resten av mitt liv på ett sjukhus, oavsett hur långt det livet skulle bli. Jag ville låtsas att allt var normalt, jag ville leva ett ”normalt” liv.

Det här var bara önsketänkande. I verkligheten var mitt liv mer tröttande än Lin Daiyus, en av älskarinnorna i den klassiska romanen ”Drömmar om röda gemak”, som inte vågar göra några misstag alls. Lin var rädd för att andra skulle göra narr av henne eftersom hon var föräldralös i en okänd miljö, och helt beroende av sina släktingar. Jag var rädd för att bli förödmjukad av min sjukdom.

Jag var så svag att när jag inte var försiktig, eller när det gick något slags epidemi, som influensa, så var jag alltid den första som drabbades.

Den där dagen i juli 1997 hade jag varit med om så mycket att jag inte längre trodde att något kunde hjälpa mig. Så jag öppnade boken ”Zhuan Falun” [den andliga metoden falungongs huvudtext / red anm] halvhjärtat och lite frånvarande.

Men när jag kom till fjärde sidan, där det står om det mänskliga livets uppkomst, kände jag plötsligt hur innehållet grep tag i mig starkt. Efter det hann jag inte forma några åsikter om resten av boken. Jag läste snabbt igenom alla de fyra böcker som min syster hade skickat. Alla mina frågor om livet, kosmos och till och med det mänskliga samhället besvarades. Jag var inte längre förvirrad, och jag hade fått en förståelse av mitt syfte i den här världen. Jag beslutade genast att börja öva falungong.

Jag fick veta att min mor och syster hade övat falungong i en månad, efter att en vän introducerat dem för metoden. De tyckte att det var underbart, så det var därför de hade skickat mig böckerna.

Nästa del i följetongen hittar du här.

Jennifer Zeng är författare till ”Witnessing History: One Chinese Woman’s Fight for Freedom and Falun Gong.” Innan hon förföljdes i Kina för sin tro, och tvingades fly utomlands, var hon forskare och konsult vid det Kinas statsråds centrum för utvecklingsforskning. Hennes historia finns med i den prisbelönta dokumentären ”Free China; the Courage to Believe”, som är en samproduktion mellan New Tang Dynasty Television och World2Be Productions.