loading






Jennifer, hennes äldsta lillasyster och far, under tiden då de bodde tillsammans i Mianyang, medan modern och den yngsta systern bodde i Hanwang. Foto: privat
Jennifer, hennes äldsta lillasyster och far, under tiden då de bodde tillsammans i Mianyang, medan modern och den yngsta systern bodde i Hanwang. Foto: privat
Följetong

Min fars historia: del 5

Jennifer Zeng

Epoch Times publicerar här författaren och bloggaren Jennifer Zengs text om sin familj, och framför allt sin far, som en följetong. Den är också ett dokument över Kina under kommunistpartiet. Del ett kan du läsa här.

Efter en tid fick jag plötsligt höra att det juridiska systemet. inklusive säkerhetsorganen, åklagarväsendet och folkdomstolarna, som alla hade ”krossats” under kulturrevolutionen, skulle återställas, och att man sökte efter personer med olika specialkunskaper. Min far, som hade examen från Sydvästra universitetet för statskunskap och juridik, skulle förflyttas tillbaka till Mianyang och arbeta på den nyligen etablerade justitiebyrån!

Mianyang! Det var regionshuvudstaden, bara Sichuans provinshuvudstad Chengdu var större. Jag hade hört talas mycket om den här staden, men jag hade aldrig fått en chans att besöka den. Jag blev väldigt upprymd.

Men partiet hade inte sett till att min mor fick komma dit. Fastän mina föräldrar absolut inte ville bli separerade igen, så var det ju en bra sak att kunna återvända till storstaden från den avlägsna småstad vi bott i, och att min far skulle få ett jobb som han var utbildad för. Finns det inte ett gammalt kinesiskt talesätt om att ”folk ska gå mot högre platser”?

Mina föräldrar tänkte också att om jag och min syster kunde flytta till Mianyang för att studera skulle vi ha en bättre chans att komma in på ett bra universitet senare.

Om vi däremot skulle stanna i en småstad som Hanwang skulle vi inte komma särskilt långt i samhället. Som min mor sade: den enda gatan i stan var så kort att om man föll omkull raklång på den så täckte man den från början till slut.

Jag hade alltid varit toppeleven på Hanwangs grundskola när det gällde provresultat, och min mor påminde mig alltid om att det var ”som att vara en general bland en grupp dvärgar”. Hon påminde mig alltid också om att ”det finns högre himlar bortom den här, och det finns alltid något bättre”.

Så för att två generationer av vår familj skulle få en bättre framtid splittrades familjen i två delar igen, efter att vi nyligen hade återförenats: min äldsta lillasyster och jag åkte till Mianyang med min far och min minsta syster stannade i Hanwang med min mor.

***

Justitiebyrån i Mianyang hade just startats. Den hade varken egna kontor eller sovsalar för de anställda. Både kontoret och sovsalarna hyrdes från ett hotell. Min far bodde i männens sovsal, min syster bodde i en sovsal för de kvinnliga anställda, och jag bodde på elevhemmet på Nanshan-gymnasiet. Så alla tre bodde på varsitt ställe.

Nanshan-gymnasiet ligger halvvägs upp för en bergssida, lite isolerat från omvärlden. Det sades att de kejserliga examinationerna hade hållits där under Qingdynastin, så det hade en rätt så lång historia.

När jag återvände ”hem” på helgerna delade jag säng med min syster. Många av min fars kvinnliga kollegor bodde i samma sovsal.

Ibland lagade min far mat åt oss på sitt kontor med en elektrisk kokare – det var något alldeles särskilt! I vanliga fall fick jag och min syster kämpa för att få mat från skolköket, men den maten var förskräcklig.

Så i mer än tre års tid, tills dess att jag tagit examen från gymnasiet, hade min mor inte lyckats flytta efter oss till Mianyang. Vi kunde bara resa fram och tillbaka för att hälsa på varandra under loven. Min mor sade ofta: ”Det är så svårt att tjäna ihop pengar, och sedan gör vi av med allt på resor!”

Nästa del i följetongen hittar du här

Jennifer Zeng är författare till ”Witnessing History: One Chinese Woman’s Fight for Freedom and Falun Gong.” Innan hon förföljdes i Kina för sin tro, och tvingades fly utomlands, var hon forskare och konsult vid det Kinas statsråds centrum för utvecklingsforskning. Hennes historia finns med i den prisbelönta dokumentären ”Free China; the Courage to Believe”, som är en samproduktion mellan New Tang Dynasty Television och World2Be Productions. 

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading






Jennifer, hennes äldsta lillasyster och far, under tiden då de bodde tillsammans i Mianyang, medan modern och den yngsta systern bodde i Hanwang. Foto: privat
Jennifer, hennes äldsta lillasyster och far, under tiden då de bodde tillsammans i Mianyang, medan modern och den yngsta systern bodde i Hanwang. Foto: privat
Följetong

Min fars historia: del 5

Jennifer Zeng

Epoch Times publicerar här författaren och bloggaren Jennifer Zengs text om sin familj, och framför allt sin far, som en följetong. Den är också ett dokument över Kina under kommunistpartiet. Del ett kan du läsa här.

Efter en tid fick jag plötsligt höra att det juridiska systemet. inklusive säkerhetsorganen, åklagarväsendet och folkdomstolarna, som alla hade ”krossats” under kulturrevolutionen, skulle återställas, och att man sökte efter personer med olika specialkunskaper. Min far, som hade examen från Sydvästra universitetet för statskunskap och juridik, skulle förflyttas tillbaka till Mianyang och arbeta på den nyligen etablerade justitiebyrån!

Mianyang! Det var regionshuvudstaden, bara Sichuans provinshuvudstad Chengdu var större. Jag hade hört talas mycket om den här staden, men jag hade aldrig fått en chans att besöka den. Jag blev väldigt upprymd.

Men partiet hade inte sett till att min mor fick komma dit. Fastän mina föräldrar absolut inte ville bli separerade igen, så var det ju en bra sak att kunna återvända till storstaden från den avlägsna småstad vi bott i, och att min far skulle få ett jobb som han var utbildad för. Finns det inte ett gammalt kinesiskt talesätt om att ”folk ska gå mot högre platser”?

Mina föräldrar tänkte också att om jag och min syster kunde flytta till Mianyang för att studera skulle vi ha en bättre chans att komma in på ett bra universitet senare.

Om vi däremot skulle stanna i en småstad som Hanwang skulle vi inte komma särskilt långt i samhället. Som min mor sade: den enda gatan i stan var så kort att om man föll omkull raklång på den så täckte man den från början till slut.

Jag hade alltid varit toppeleven på Hanwangs grundskola när det gällde provresultat, och min mor påminde mig alltid om att det var ”som att vara en general bland en grupp dvärgar”. Hon påminde mig alltid också om att ”det finns högre himlar bortom den här, och det finns alltid något bättre”.

Så för att två generationer av vår familj skulle få en bättre framtid splittrades familjen i två delar igen, efter att vi nyligen hade återförenats: min äldsta lillasyster och jag åkte till Mianyang med min far och min minsta syster stannade i Hanwang med min mor.

***

Justitiebyrån i Mianyang hade just startats. Den hade varken egna kontor eller sovsalar för de anställda. Både kontoret och sovsalarna hyrdes från ett hotell. Min far bodde i männens sovsal, min syster bodde i en sovsal för de kvinnliga anställda, och jag bodde på elevhemmet på Nanshan-gymnasiet. Så alla tre bodde på varsitt ställe.

Nanshan-gymnasiet ligger halvvägs upp för en bergssida, lite isolerat från omvärlden. Det sades att de kejserliga examinationerna hade hållits där under Qingdynastin, så det hade en rätt så lång historia.

När jag återvände ”hem” på helgerna delade jag säng med min syster. Många av min fars kvinnliga kollegor bodde i samma sovsal.

Ibland lagade min far mat åt oss på sitt kontor med en elektrisk kokare – det var något alldeles särskilt! I vanliga fall fick jag och min syster kämpa för att få mat från skolköket, men den maten var förskräcklig.

Så i mer än tre års tid, tills dess att jag tagit examen från gymnasiet, hade min mor inte lyckats flytta efter oss till Mianyang. Vi kunde bara resa fram och tillbaka för att hälsa på varandra under loven. Min mor sade ofta: ”Det är så svårt att tjäna ihop pengar, och sedan gör vi av med allt på resor!”

Nästa del i följetongen hittar du här

Jennifer Zeng är författare till ”Witnessing History: One Chinese Woman’s Fight for Freedom and Falun Gong.” Innan hon förföljdes i Kina för sin tro, och tvingades fly utomlands, var hon forskare och konsult vid det Kinas statsråds centrum för utvecklingsforskning. Hennes historia finns med i den prisbelönta dokumentären ”Free China; the Courage to Believe”, som är en samproduktion mellan New Tang Dynasty Television och World2Be Productions. 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024