Mammabloggen: 11-åringen fyndar märkliga murklor
Svart hattmurkla, en av de arter som en del anser vara ätliga. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times


Att äta eller inte äta är förstås en fråga när det gäller all svamp. Oavsett vilket så kan vi fascineras över dessa märkliga växter i sin lilla värld en bit ovan marken. För den 11-årige svampentusiasten blir det stor lycka när han gör ett oväntat fynd i bostadsområdet.

11-åringen stormar glad in och kungör:

– Jag har hittat en murkla!

Det bästa vore om jag kunde komma med och titta genast. Visst vill jag titta, men inte genast. Lite senare meddelar han att han sticker ut ett tag. Väl hemkommen berättar han att han har tagit kort på murklan. Jag förstår att det är fantastiskt. Det är första gången han ser en murkla.

Jag berättar om mina murkelminnen, om hur vi hade dem i stugan när jag var barn, att vi plockade dem och hängde dem på tork på trådar i taket i ett uterum vi hade. Där hängde de väldigt länge. Jag berättar att jag minns hur murkelsås smakar och jag ser på sonen att han blir väldigt sugen.

Men jag minns också att man behövde vara försiktig med murklor, eftersom de kan innehålla gift och under åren har råden varit många om hur man ska hantera dem. Jag bestämmer att vi inte plockar murklorna han har hittat.

Bara någon minut senare ropar han till och pekar neråt. Visst är det en knölig, mörkbrun murkla.

Han är ändå mycket glad över sitt fynd, och angelägen om att jag ska hinna se svamparna. Han har förstås hittat namnet på den i sina svampböcker och tagit reda på att den faktiskt är ätlig.

Nattlig skattjakt

En kväll när vi åker hemåt på cykel åker han ut på gräset och kliver av cykeln – nu är det dags. Jag undrar hur det ska gå till att hitta svamparna i mörkret. Men han jobbar för att få loss sin cykellampa så att han kan lysa bland löven i gräset. Framlampan vill inte lossna, men den röda baklampan får han loss.

Målmedvetet går han åt ett bestämt håll. Den röda lampan ger ett diffust och ganska svagt sken. Jag skrattar och undrar om vi inte ska spara exkursionen till imorgon; jag ser bara bruna löv. Nej då, här ges inte upp. Bara någon minut senare ropar han till och pekar neråt. Visst är det en knölig, mörkbrun murkla. Han skrattar och pekar på pinnen bredvid.

– Jag markerade med en pinne så att det skulle vara lätt att hitta.

Mycket lik ett höstlöv. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Han är smart han. Och visst är de speciella med sina sammetsaktiga, vindlande hattar. Det är klart att jag ska gå dit i dagsljus och ta kort på dem.

Jag förundras över att 11-åringen kan bli så väldigt glad över ett svampfynd.

"Den ser murklig ut"

Nästa dag regnar det, så jag kan inte gå dit och ta någon bild. Det regnar även nästa dag, och nästa. Men trägen vinner och på lördagen är det uppehåll i regnperioden och solen skiner. Vi går mot murkelstället och hoppas att ingen har sparkat bort dem eller att något annat hänt dem. Men sonen är inte orolig:

– Det är ingen fara. Jag har kollat dem varje morgon i två veckor nu.

Svart hattmurkla med mörkare fot. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Vi hittar pinnen som pekar ut murklorna. De är inte så lätta att se i gräset; hatten ser ut som ett skrumpet, mörkbrunt löv, ja, mitt bland löven. Särskilt stora är de inte heller. Jag lägger mig raklång på mage för att kunna ta en bild av den märkliga skapelsen. Vad folk som passerar på cykelbanan bakom mig tycker om den scenen tänker jag inte på.

Jag tar kort och studerar den på nära håll.

– Den ser rolig ut!

Sonen hänger på.

– Den ser murklig ut! Som ett murket träd, det är nog därifrån det kommer.

Ljusare fot. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Det är fascinerande att titta på den. Förutom att hatten är helt oregelbunden och ser ut som ett hopknölat, mörkt löv, så är foten vackert gråstrimmig av vindlande åsar och dalar. Även svampguiden.com slår fast att det är en vacker murkla. Vad gäller ätligheten uppger de att vissa anger den som ätlig, men att den inte är någon läckerhet.

Nåja, läckerhet eller ej, så plockar sonen de två finaste exemplaren, tar hem dem och torkar dem. Därmed är den i säkert förvar för lekande barn och annat som kan äventyra den och så får vi se om vi vill tillaga den efter konstens alla regler och göra sås på den.

Hur som helst är det roligt att se hur sonen går upp i sitt intresse och även hur han kan ta vara på sina fynd. Jag är minst sagt glad över hans blomstrande naturintresse.

Obs! Vill man äta murklor så ska man vara säker på arten och hur den ska tillredas. Livsmedelsverket avråder från att äta stenmurkla, som anses vara en delikatess, eftersom gifter kan finnas kvar även efter kokning.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.