Mammablogg: Lycka är att kunna läsa
Storebror läser för lillebror. Foto: Eva Sagerfors


Att lära sig läsa kan verkligen vara en milstolpe i livet som man alltid minns. Vår 8-åring tycker det är helt fantastiskt att nu kunna läsa. Det blir både serietidningar och böcker. Det är många gånger jag har känt mig tacksam över att vi har biblioteken. Men, att hitta rätt böcker är inte lätt.

Vi går en kvällspromenad, jag och 8-åringen. Det är en fin kväll i slutet på april och han är strålande glad och skuttar där han går bredvid mig.

– Mamma, jag såg fram emot att kunna läsa, men att det var så här fantastiskt hade jag aldrig kunnat drömma om!

Han har länge gillat att sitta och bläddra i serietidningar och jag har nog tänkt att han kan bli en riktig bokmal. Han gillar också att lära sig.

Milstolpe

Jag tror att det för många är en sådan milstolpe när man lär sig att läsa, att man minns det hela livet.

För ett år sedan satt han och läste högt för mig hemma, ljudade sig igenom mycket lättlästa böcker.

– [O-se-hå!], läste han.

Sedan samma sak, fast lite snabbare. Och igen. Han tittade på mig. Just det: "och". Igen och igen.

Det var i första klass och det lossnade under julen minns jag. Sedan dess är han ofta svår att få kontakt med. Han har näsan i en tidning eller bok mesta tiden han är hemma.

En fördel är att det är ganska lätt att klippa håret på honom om han bara får något att läsa.

Nu har alla barnen upptäckt biblioteket. Visserligen är vårt närmaste bibliotek inte lika storslaget som det här i Madrid, men vi är glada över innehållet.

"Hur det var förr"

Vilken värld som har öppnat sig! Böcker kan verkligen förflytta en till en annan miljö. Vår 8-åring har också försökt få lillebror 6 år, att förstå att det där att läsa, det är det bäst att man lär sig så snabbt som möjligt. Det är verkligen fantastiskt att kunna läsa.

Men vill man läsa mycket så behövs det många böcker. Jag var förstås glad att han ville läsa, och förstod att jag behövde komma på vad han gillade att läsa för böcker.

– Något som handlar om hur det var förr. Med troll och jättar och sånt, instruerade han mig när jag skulle till biblioteket.

Hm, det var inte lätt. Jag provade med sagosamlingar av bröderna Grimm, djursagor av Beatrix Potter, fabler med stor stil, en samling med berättelser om de gamla asagudarna och ett gäng andra böcker. Jag tänkte att det var bäst att göra en bred scanning för att se vad han egentligen ville ha.

Djursagorna läste han nog, men han var inte eld och lågor över dem. En av böckerna försvann och den dök inte upp förrän mer än ett halvår senare. Fablerna tog snabbt slut; det var ju så stor stil. Berättelserna om nordisk mytologi började jag läsa för barnen, men språket var rätt komplicerat och detaljerat, dessutom var den rätt makaber, så jag lämnade tillbaka den.

En gång när han var med på biblioteket hittade han själv lättlästa böcker om barn som går i en riddarskola, så de böckerna läste han en period.

En annan gång på biblioteket frågade jag bibliotekarien hur gammal man behöver vara för att få eget lånekort. Det visade sig att 8-åringen klarade gränsen. Det blev ett stort leende hos pojken. Så stort att få ett eget lånekort!

Han fick lånekortet i ett band om halsen och på vägen hem berättade han att det här var den bästa dagen i hela hans liv!

Dagen efter fick vi ordna ett kort till storasyster som inte hann med riktigt i svängarna.

Gamla böcker, kanske klassiker.

Klassiker

Nyligen var jag på biblioteket i eget ärende, men jag passade på att ta hem några böcker till honom. Han blev jätteglad. Dagen efter var han klar med dem. Som tur var skulle jag till biblioteket igen. Den här gången ville jag testa något som kunde få ta lite längre tid. Jag hittade förenklade versioner av gamla klassiker. Eftersom han är väldigt förtjust i naturen och äventyr lånade jag Jack Londons Skriet från vildmarken.

Den gillar han. Det är inte många bilder i boken, men hunden är väldigt gullig tycker han. I början tyckte han visserligen mycket synd om hunden, när han blev infångad av en pojke. Det var nästan så han grät när han läste det. Men han läste vidare och är nu nästan klar med boken. Just nu är hunden en draghund i "Fran Sansisco". Det är en jättespännande bok!

I skolan har de läsestund och barnen har tagit med sig egna böcker. Till detta valde sonen ingen förenklad klassiker utan en hellång klassiker: Nils Holgerssons underbar resa. Den är väldigt spännande och han har hunnit en bra bit.

Han säger att han gärna vill läsa den hellånga Skriet från Vildmarken, så det kanske blir nästa bok.

Jag börjar nu förstå vilken sorts böcker han gillar. Och jag tror nog att det blir en bokmal av honom.