Konstmuseer är fulla av sällsynta artefakter och oersättliga mästerverk. Många av föremålen som visas på välrenommerade museum har lånats in eller donerats. En del av mästerverken har en mycket mörkare historia.

Under andra världskrigets fasor tog nazister otaliga konstverk i beslag, från judar som skulle föras till koncentrationsläger. Många verk som finns bevarade har aldrig hittat tillbaka till sina rätta ägare.

En av de mest kända institutionerna som idag förvaltar dessa målningar försöker nu att ställa saker till rätta. Louvren i Paris har, 73 år efter Nazitysklands fall, öppnat två nya utställningsrum tillägnade dessa ovärdeliga konstverk. 31 av dem kommer att visas permanent i det prestigefyllda museet.

Louvrens fokus är dock att återlämna dem till de familjer som finns kvar efter ägarna. 

– Dessa målningar tillhör inte oss. Förr i tiden verkade museer ofta vara rovdjur, men vårt mål är att återlämna dem, sade Louvrens avdelningchef för målningar, Sebasatien Allard, till Associated Press.

Ett stort antal har redan returnerats, fler än 45 000 föremål. De flesta lämnades tillbaka direkt efter kriget, men processen har med tiden saktats ned. Sedan 1951 har bara 51 föremål lämnats tillbaka. Det finns fortfarande över 2000 som har ingen hävdat sin rätt till, däribland 296 målningar som tills vidare förvaras i Louvren. 

Med konstverk som "Mona-Lisa", "Venus de Milo" och "Hammurabis lagar" lockar Louvren flera miljoner besökare varje år. Allards förhoppning är att de plundrade judiska familjerna eller efterlevande ska känna igen de räddade konstverken.

Målningarna i fråga är skapade av olika konstnärer från olika tidsepoker och stilar. Som ett exempel kan nämnas en landskapsmålning av Theodore Rousseau, "La Source du Lison".

– Mottagare kan se dessa konstverk och förklara att de tillhör dem, och göra en officiell förfrågan om att få tillbaka dem.

– Vi måste försöka dra ännu mer uppmärksamhet till saken och höja den allmänna medvetenheten, säger Allard.

Även om museet försöker att lämna tillbaka verken försäkrar de sig om att de inte hamnar i fel händer. De som hävdar att ett konstverk tillhör deras familj måste bevisa det. Det kan man göra exempelvis via foton, kvitton eller förstahandsvittnen.

Det är en stor uppgift med tanke på hur lång tid som har passerat. Sebasatien Allard medger att processen till äganderätten kan ta flera år.

Tills vidare är två nya utställningsrum i Louvren världens dyraste hittegodsavdelning.