Kinas omstridde ambassadör Gui Congyou lämnar sina uppdrag. Att detta ens blir nyhetsstoff säger så klart en hel del om den uppmärksamhet han väckt. Ytterst få svenskar utanför de specialintresserade hade nog någon aning om ens vad den förre ambassadören hette, och det är ju i stort sett normalt när det gäller ambassadörer. Om de blir för välkända i landet de verkar har de troligen inte riktigt skött sitt jobb på rätt sätt – såvida det inte är genom att vara genomtrevliga på twitter, som Japans Sverigeambassadör.
Enligt Bulletin, som var först med att rapportera om avgången, kommer Gui att ersättas med Cui Aimin, ansvarig för konsulära ärenden på utrikesministeriet och tidigare ambassadör i Angola. Kanske ger det en fingervisning om på vilken generell nivå Sveriges betydelse ligger för Kinesiska kommunistpartiet (KKP) – som ett naturresursrikt afrikanskt land med 25 miljoner invånare. På intet sätt i den högsta divisionen, men absolut inte obetydligt.
Det är dock svårt att veta vad som legat bakom såväl Guis utnämnande som hans avgång, och hur mycket det egentligen har att göra med Sveriges relation till Kina specifikt. Världens folkrikaste land är ju som bekant en de facto enpartistat, med en statsapparat så massiv att den är lika svår att föreställa sig som folkmängden. Gui, såväl som hans föregångare och efterträdare, vem det än blir, är bara en liten cell i denna enorma organism, och bakom dem alla finns en närmast oändlig rad med potentiella ersättare.
