Ledare: All makt är av Stefan Löfven
Skilda politiska strömningar råder vid tiden för varje regent. Foto: Tony Lingefors


Regeringskrisen ser ut att vara över för denna gång. Åtminstone formellt. Processen vi just bevittnade antyder dock att Sverige just nu genomlever en mer allmän kris.

Stefan Löfven kom till slut att röstas igenom i statsministeromröstningen med en ytterst liten marginal. Utfallet var inte någon överraskning med tanke på Ulf Kristerssons uppenbara avsaknad av vilja att ens försöka få till en prövning av ett konservativt regeringsalternativ. Socialdemokraternas sluga maktspel demonstrerade därtill att de fortfarande innehar en stark vilja att regera, tillsynes oavsett förutsättningar.

Stefan Löfven deklarerade i en pressträff kort efter omröstningen att han fått ett ”stort förtroende”. Med resultatet ja: 116, nej: 173 och avstår: 60 är det svårt att se hur detta tyder på ett stort förtroende. Mer anmärkningsvärt är dock metoderna som socialdemokraterna var tvungna att ta till för att uppnå denna knappa marginal. Däribland att landsbygdsministern avgick samt att man förhandlade med den ekonomiskt vänsterradikala politiska vilden Kakabaveh.

Än mer anmärkningsvärt är de politiska kompromisser som vissa partier tvingades göra för att rationalisera ett förtroende för Löfven. Vänsterpartiet ser ut att släppa fram Löfven till synes utan möjlighet att komma överens om en budget med centerpartiet.

Demokratiskt tvivelaktigt

Den mest uppseendeväckande politiska akrobatiken stod dock centerpartiet för. Annie Lööf lät meddela att C avser släppa fram Stefan Löfven med motiveringen att man förhandlat fram en överenskommelse med regeringspartierna för att få igenom vissa viktiga frågor för partiet. Miljöpartiet avfärdade dock detta omedelbart och hävdade att något sådant inte existerar. Att C i samband med detta deklarerar att man går i opposition framstår tragikomiskt.

Kungen kommenterade under konseljen i samband med regeringsskiftet till den nya Löfven-regeringen: ”Vi har återigen fått bekräftat att vårt politiska system är hållfast. Olika uppfattningar har kunnat hanterats på ett ordnat sätt. Den demokratiska processen har fungerat som är avsett.”

Detta var att uttrycka det ytterst diplomatiskt. Fortfarande gäller valresultatet från 2018 där 58 procent av väljarna röstade åt höger, det vill säga antingen på de borgerliga eller för SD. Att genom politisk akrobatik och maktspel än en gång undvika nyval och säkra ett rödgrönt styre i strid med valresultatet framstår snarare som en tvivelaktig demokratisk process.

Stefan Löfven framställs ha fått ett stort förtroende, trots att han inte ens ser ut att få igenom en budget.

Postmodern era

Det är något postmodernt över den politiska teatern vi precis sett framföras. Vad som tidigare var praxis och fasta grundläggande principer inom politiken ser nu ut att luckras upp mitt framför ögonen på oss. Stefan Löfven framställs ha fått ett stort förtroende, trots att han inte ens ser ut att få igenom en budget. Den påstådda oppositionen röstar fram en rödgrön regering. Centerpartiet ger sitt stöd till en regering utan landsbygdsminister.

Jag antar att detta helt enkelt är karakteristiskt för den tid vi lever i. Många områden domineras av postmodernistiska idéer vilket leder till att avfärdandet av principer och värderingar blir ett ändamål i sig.

Kanske kan just detta urskiljas i vår konung Carl XVI Gustafs valspråk: ”För Sverige – i tiden.” En antydan om ett Sverige som anpassar sig till den rådande situationen i världen denna tid, inklusive en dominerande socialism och postmodern filosofi.

Tidigare valspråk tyder på en annan tid

Tidigare kung Gustaf VI Adolfs (1950 – 1973) valspråk ”Plikten framför allt” förmedlar istället känslan av ett sinnelag som sannolikt inte hade tolererat denna form av icke-statsmannamässiga politiska spel.

Gustaf V:s (1907 – 1950) valspråk ”Med folket för fosterlandet” framstår stå i konflikt med den prioritering av yttre intressen som gjorts på senare år, som ser ut att utsätta folket för eskalerande kriminalitet samt socialt och ekonomiskt förfall.

Än längre tillbaka har vi ”Brödrafolkens väl, Sveriges väl”, ”Land ska med lag byggas” och ”Rätt och sanning” vilka tyder på en tid då det fortfarande fanns en distinktion mellan sanning och lögn, och därmed hade dagens svepande politiska floskler sannolikt haft svårt att få fäste inom statsmakten.

Det är möjligt att detta är en något naiv romantisering av tidigare regenters verkliga tid och omständigheter. Men klart är i alla fall att samhällsnormer och värderingar har förändrats radikalt med tiden, och politiken ser ut att spegla detta.

Gustav Vasas (1523 – 1560) valspråk lyder ”All makt är av Gud”. Kanske kan Stefan Löfven lära sig något här om han likt Gustav Vasa vill bli ihågkommen som en framgångsrik ledare. Framförallt en viss ödmjukhet inför sitt eget partis ambitioner i relation till folkets. Särskilt då den dominerande mentaliteten av idag framstår vara ”All makt är av Stefan Löfven och socialdemokraterna”.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!