Vad betyder det att vara mästare inom ett hantverksyrke och varför är detta värt att uppmärksamma? I projektet Möt mästaren – kunskapens djup och framtidens uttryck, vill man lyfta fram den kunskap och skicklighet som finns bevarad hos Sveriges mästare.

Systemet med mästare och gesäller härstammar från skråväsendet. Skråväsendet var ett system för borgarklassens hantverkare och innebar att enbart de som var medlemmar i ett skrå fick utöva ett hantverk. Inom skråväsendet fanns ett system med lärlingar, gesäller och mästare. Här var det enbart mästarna som fick verka som självständiga hantverksutövare. Dessa tog sig an att lära upp lärlingar och gesäller.

I dag finns det inte längre några skrån men traditionen med gesäller och mästare lever kvar. Förra året startade Slöjd i Blekinge tillsammans med Kulturarv i Blekinge projektet Möt mästaren – kunskapens djup och framtidens uttryck. Möt mästaren är ett treårigt utvecklingsprojekt som drivs med medel från Kulturrådet.

Else Österberg, verksamhetsutvecklare inom slöjd och konsthantverk vid Slöjd i Blekinge, berättar att projektet syftar till att lyfta fram mästaren som en förebild och att uppmärksamma den roll som en hantverksmästare har, men att det också handlar om att skapa möten mellan mästare och andra aktörer.

Idén till projektet väcktes under ett samtal med kopparslagarmästare Michaela Ivarsdotter. Ivarsdotter är fjärde generationen kopparslagarmästare. Hennes farfars far blev gesäll under skråväsendet 1842. Skråväsendet avvecklades sedan 1846. Före avvecklingen ingick alla hantverkare i ett skrå som organiserades genom ett råd av mästare.

Projektet Möt mästaren uppmärksammar de gamla skråyrkena och mästerskapet. Ivarsdotter förklarar hur hon i dagens samhälle kan se en obalans mellan hur ett praktiskt och ett teoretiskt arbete värdesätts. Praktik och teori behöver varandra men man kan ibland drunkna i forskning och teoretiska kunskaper. I ett hantverksyrke måste man skickligt kunna utföra ett praktiskt arbete.

Förr var i stället det praktiska arbetet i centrum, och rent yrkesmässigt så är det än i dag de praktiska färdigheterna som är de viktigaste.

– Om man är en plåtslagare eller metallrestauratör som jobbar för exempelvis Statens fastighetsverk så handlar det om att till exempel reparera och renovera kulturhistoriskt värdefulla byggnader och föremål. Det spelar ingen roll hur många akademiska poäng du har om du inte kan hantverket, säger Ivarsdotter.

Samhället förändras och med det riskerar vissa skråyrken att försvinna. När Ivarsdotter tog gesällbrev 1982 som kopparslagare var hon den första som gjorde det på 50 år.

Innan hon kunde utföra sitt gesällarbete var Sveriges hantverksråd, den organisation som i Sverige har hand om kvalitetssäkring och utdelning av gesäll- och mästarbrev, tvungna att leta fram äldre dokument som berättade vad som gällde för en kopparslagare.

Då kopparslagarnas yrkesorganisation lades ner på 1930-talet var det svårt att ta reda på vad som förr krävdes för att kunna utföra ett gesällprov. Till slut hittade man dokument som bevarats hos plåtslagarna och som man kunde använda för att utarbeta regler för gesällprov. Ivarsdotter återupptog den gamla traditionen bland kopparslagare, men efter henne har ingen annan valt att bli gesäll inom yrket.

Österberg förklarar att en del av projektet handlar om att lyfta fram mästarna som förebilder för att på så vis främja en återväxt inom hantverksyrkena – för vad händer när ingen längre kan? Hon berättar om hur uppgiften att sprida vidare sin kunskap som mästare på flera sätt har förändrats genom åren. Förr i tiden var det naturligt att en mästare tog hand om flera lärlingar och gesäller och att yrket gick i arv i släkten.

Men samhället förändras och det är inte längre lika vanligt att barnen tar över sina föräldrars yrkesroller. En mästare måste därför hitta nya vägar att sprida vidare sina kunskaper och förmågor. Ivarsdotter har bland annat skrivit böcker för att föra kunskapen vidare till nya generationer. Men man kan inte läsa sig till allt och den hantverksmässiga skickligheten nås främst genom praktiskt utövande.

En idrottare eller en konstnär blir duktig just genom långvarig övning. Österberg berättar att man inom dessa områden ofta lyfter fram förebilder.
Man kan höra ungdomar som vill bli lika duktiga som Zlatan, men varför hör vi inte dessa röster inom hantverket? Och hur skapar vi en situation där ungdomar säger att de vill bli lika duktiga som Ivarsdotter?

För att lyfta fram den praktiska kunskapen och skapa förebilder stödjer man inom projektets ramar en mängd olika projekt. Österberg förklarar att mycket av hennes arbete handlar om att vara en möjliggörare som möjliggör olika typer av möten mellan mästare och andra.

Denna typ av möten kan gestalta sig på många olika sätt. Möt mästaren har bland annat en podd där man för samtal med olika typer av mästare och man har gett ut ett arbetsstipendium, Världsarvsmästarna, till brädspelsutvecklarna Kristian Karlberg och Kenny Zetterberg.

Tanken med stipendiet är att ge förutsättningar för att utveckla en prototyp till ett spel som utgår från de hantverksskickliga mästare som var med och byggde upp världsarvet Örlogsstaden Karlskrona.

Brädspelet är ett exempel på hur man undersöker olika sätt att sprida kunskap på men också på hur man önskar skapa tvärprofessionella möten där olika typer av yrkeskategorier får mötas och inspirera varandra.

I en annan del av projektet arbetar man med skolbarn och låter då elever i årskurs fem träffa och inspireras av Ivarsdotter i skolslöjden. Här planerar Ivarsdotter undervisningen i samarbete med elevernas slöjdlärare.

Genom att man låter barnen möta en mästare får de inte bara inblick i vad en mästare är utan man skapar också en förebild. Österberg berättar att man inom bildämnet ofta lyfter fram äldre mästare som historiska förebilder men att detta sällan sker i slöjdämnet.

Kontakta journalisten: [email protected]