Krönika: Vi kan inte sjunga tillsammans

En storstadsbos betraktelser

En samling Hagströmgitarrer, som det antagligen plinkats oräkneliga hitlåtar på genom åren. Kan ses på Porfyr- och Hagströmmuseet i Älvdalen. Foto: Emil Almberg


I bilen på väg till dagens första kund slölyssnar jag på Sveriges Radio P1:s morgonprogram, och får höra om en insändare i Göteborgs-Posten som berör problemet med kyrkans psalmer. Tonarterna ligger fel för vanligt folk som inte har skolade röster.

Detta är inte en ny eller unik iakttagelse, problemet har varit känt länge. Varken män eller kvinnor ligger på rätt ton utan hoppar fel upp och ner i ett försök att hänga med.

Vid mina få kyrkobesök genom åren har jag aldrig tvekat att låta rösten spela med i rummet, jag gillar känslan att göra gemensam sak av de gamla texterna, och tycker att folket i grannbänkarna gott kan klämma i mer.

Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare
Vill du också läsa politiskt oberoende (på riktigt) ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter?
Tidsbegränsat introduktionserbjudande, endast 1 krona första månaden utan att binda dig! Bara 199 kronor i månaden därefter. Säg upp när du vill!