Många yrkesfält fordrar retoriska färdigheter. Vare sig det är en marknadsknalle som säljer varor på ett torg eller politiker som vädjar om din tilltro och marknadsför sitt politiska program; i samtliga fall är målet att övertala genom ordets makt.

Det liberala Aten var under Sokrates dagar en brokig vävnad som sprakade i alla färger; dofter blandades på gator och torg, sed varvades med osed, och när sofisterna upptäckte att atenarna hade berusats av frihetens outspädda vin, fann de en marknad för sin retorik. I få andra kulturer hade det talade ordet en lika viktig särställning som i demokratins Aten: för att vinna ett val eller för att lösa en dispyt behövde du ha retoriska färdigheter.

Sofisterna ämnade inte utröna sanningen genom analys av motstridiga argument, som i Sokrates dialektiska metod. Deras främsta mål bestod i stället i att övertala och vinna medhåll för sin sak, genom fakta eller fallasier. Sofisterna ägnade sig åt egenkär imitation, til lämpade missvisande logik, vädjade till känslorna, använde blomstrande språk och hade en känsla för vilka ord som skulle underhålla och imponera på en publik.