Vi tittade i del 1 på det mytologiska ursprunget till Sanning (Veritas) och Falskhet (Mendacium). Som tvillingar är de ibland mycket svåra att se skillnad på men i detta fall ser vi att en av dem, Mendacium, saknade fötter.

Vi konstaterade att eftersom Mendacium saknade fötter var hon både orörlig och obalanserad. Om vi tänker igenom vad detta bildspråk säger oss – samtidigt som vi erinrar oss att myterna berättar djupa psykologiska eller till och med andliga sanningar – inser vi att om man är fotlös, orörlig, så betyder det att man inte är fri. Kärnan i att vara fri är att vi kan röra oss fritt, vart vi vill och närhelst vi vill. Om vi vid någon tidpunkt i livet inte kan röra oss kan vi inte sägas vara verkligt fria.

Kristus sade, för att ta ett exempel på ett religiöst plan, att genom att veta sanningen skulle den göra oss fria, och följdriktigt helade han de fysiskt svaga, av vilka vissa inte ens kunde röra sig. Genom att helt bota, inte bara göra deras kroppar symtomfria, befriade han dem. Sanningen har denna fantastiska egenskap: den befriar oss.