Arne Nilsson reflekterar över promenerandet. Vad finns det för varianter? Är alla sunda? Behöver man ha sällskap längs vägen, och i så fall vilket? Och var skall man gå? Närmast är bäst, menar Arne Nilsson, för då blir promenaden av.

Ska det vara någon konst att promenera, frågar ni säkert. Nej, egentligen inte. Henry David Thoreau skrev för nästan två sekel sedan om ”Konsten att vandra”, men han strövade runt i de nordamerikanska skogarna timtals och miltals, så jag presenterar här en lightversion som är bättre anpassad till vår tid.

Det finns många synonymer till verbet ”gå”: vandra, promenera, traska, spatsera, strosa, vanka, knalla, ströva, flanera och spankulera. Alla inser vi att orden inte täcker varandra utan används vid olika tillfällen. Vandra och flanera är väl ytterligheter vad gäller eventuell kraftansträngning. Och kan man flanera i skogen, eller måste man vara finklädd på en stadsgata?