Snart 50 år har gått sedan amerikanen Neil Armstrong tog sitt stora steg för mänskligheten.
Nu vill Indien bli det fjärde landet i världen att landa en farkost på månen – en resa som är betydligt billigare i dag än på 60-talet.
Den tropiska ön Sriharikota utanför Indiens sydspets agerar scen för en historisk debut sent på söndagskvällen.
Därifrån ska rymdfarkosten Chandrayaan-2 skjutas upp – Indiens första försök att landa på månen. Efter den knappt 400 000 kilometer långa färden ska den långsamt stiga ned mellan två kratrar på månens sydpol.
Väl där ska den medföljande rymdsonden undersöka förekomsten av vatten och fossila lämningar som kan ge information om vårt solsystems historia.
Den 15 minuter långa nedstigningen väntas bli en nagelbitare, enligt chefen för den indiska rymdmyndigheten Isro, K. Sivan.
— Dessa minuter kommer att vara de läskigaste, för vi har aldrig tidigare försökt oss på ett så här komplext uppdrag, säger han.
Fjärde landet
Uppskjutningen sker bara några dagar före 50-årsjubileet för Neil Armstrongs historiska månresa. Tre år tidigare hade Ryssland landat historiens första obemannade rymdfarkost på månen, och Kina sållade sig nyligen till gruppen med månsonden Chang'e 4.
Nu vill Indien vara med i gänget.
Arbetet med Chandrayaan-2 har tagit nära tio år, men prislappen är osedvanligt låg. Farkosten, månlandaren och sonden är nästan helt konstruerade och tillverkade i Indien, och har kostat motsvarande runt en och en halv miljard svenska kronor.
Notan är avsevärt lägre än den för de 15 amerikanska Apolloresorna under 1960- och 1970-talet. På dem spenderade USA motsvarande nära en biljon kronor – tusen miljarder – i dagens penningvärde.
Vinst eller förlust
Men trots den relativt blygsamma prislappen har flera ögonbryn höjts. Stora delar av Indiens befolkning lever fortfarande i fattigdom, trots betydande framsteg under det senaste årtiondet.
För premiärminister Narendra Modi kan det vara en fråga om stolthet – han har tidigare lovat att Indien ska skicka en bemannad rymdfarkost till månen före år 2022.
Flera experter hävdar också att Indien har mycket att vinna på ett utvecklat rymdprogram, bland annat en fot i den kommersiella satellitbranschen.
— Den egentliga frågan vi ska ställa oss just nu är inte huruvida Indien har råd med ambitiösa rymdfärder eller inte, utan om vi har råd att avstå från dem, låter det från en tidigare chef vid Isro.
Är billigt bättre?
Ändå kvarstår faktum – kvalitet och pris går hand i hand. Indiens lågbudgetfarkost har en livslängd på ungefär ett år, vilket är betydligt kortare än andra, dyrare varianter.
Nasa-forskaren Scott Hubbard pekar på exemplet med Mangalyaan, en indisk rymdsond som gick upp i Mars omloppsbana 2013. Amerikanska Maven sköts upp samma år.
Maven kostade tio gånger mer än sin indiska motsvarighet, men hade också dubbelt så lång livslängd. Den kunde också bära avancerad teknik till en vikt av 65 kilo, medan Mangalyaan bara klarade 15 kilos last.
Du får vad du betalar för, konstaterar Scott Hubbard.
(TT-AFP)
