Grön omställning kräver nya gruvor – väcker protester
"Då är frågan vem vi ska ge ytterligare plats till när vi själva måste bekosta konsekvenserna av industrin"
Produktionen av elbilar kräver större mängd kritiska metallråvaror än vanliga bilar. Foto: Sean Gallup/Getty Images


För omställningen till ett fossilfritt samhälle med mer vindkraft och elbilar krävs ökad produktion av mineraler och metaller. Samtidigt höjs röster mot miljörisken med nya gruvor och intrång på befintliga näringar.

Regeringens målsättning är att ”Sverige ska gå före och visa att en fossilfri värld är möjlig. Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta”.

Enligt Sveriges geologiska undersökning, SGU, pekar mycket på att solceller, elnät och biobränsle kommer att kräva stora mängder grundämnen, som till exempel sällsynta jordartsmetaller och kobolt.

Permanenta magneter till vindkraftverk och elfordon kräver sällsynta jordartsmetaller och behovet beräknas öka med 250 procent under 2020–2030. Produktionen av ett elfordon kräver 1–2 kg mer än en konventionell bil. År 2017 såldes ungefär 4 miljoner elfordon i världen och prognosen är 50 miljoner per år från 2030.

Enligt SGU är behovet av vissa mineraler och metaller därför stort.

Men det stannar inte där, menar Erika Ingvald, enhetschef för Mineralinformation och gruvnäring vid SGU.

– Med omställningen följer ett enormt behov av det vi traditionellt har brutit länge, som zink till vindkraftverk och koppar till elbilar.

Enligt en prognos i tidskriften Mining Journal behöver man fram till 2050 bryta lika mycket koppar som har brutits de senaste 5 000 åren. Erika Ingvald säger att en elbil innehåller ungefär fyra gånger så mycket koppar som en vanlig bil.

För att säkra den framtida försörjningen av dessa grundämnen bedömer Europakommissionen att det behövs en ökad gruvdrift i Europa.

Motstånd

I Sverige har intresset för att bryta viktiga ämnen för den gröna omställningen ökat och därmed även protesterna. Den skånska aktionsgruppen Vetonu har samlat in över 18 000 namnunderskrifter för en ändring av minerallagen så att lokalsamhällen, kommuner och urfolk får rätt att säga nej till undersökning och utvinning.

Föreningen Urbergsgruppen verkar ”för minskat uttag av ändliga råvaror ur jordskorpan” och har lokalgrupper i bland annat Gävleborg och Grenna-Norra Kärr. Protestgrupper i Norrbotten och Jämtland vill stoppa gruvprojekt för att skydda naturen mot miljöpåverkan, och för att värna renbetesmarker och artrikedom.

I början av juni lanserades ett upprop där över 180 organisationer och forskare från 36 länder protesterar mot EU:s planer på ökad gruvnäring som en del av den gröna omställningen.

Olika påverkan i olika länder

SGU:s Erika Ingvald säger att gruvor är energiintensiva verksamheter. De inverkar på miljön och bryter man i ett dagbrott blir det ett hål i marken. Men vilken miljöpåverkan som kan bli resultatet beror på var i världen gruvan ligger, menar hon.

– Om man öppnar gruvan någonstans i världen där det finns ett bra regelverk kring miljöfrågor och arbetsmiljö, som man också kan följa upp och tillsyna, då blir kostnaderna för miljön mycket mindre än om man lägger den där reglerna är sämre.

Det gäller alla aktiviteter kopplade till gruvan, som dammsäkerhet och utsläpp. Hon säger att det finns teknik och kunskap idag för att minimera påverkan, men det krävs att det ställs krav. Annars är risken att det blir billigare att inte tillämpa verktygen.

Erika Ingvald, enhetschef för Mineralinformation och gruvnäring vid SGU. Foto: SGU

Att man i Sverige öppnar för brytning av mineral och sällsynta jordartsmetaller till den gröna omställningen betyder inte nödvändigtvis att brytningen kommer att minska i länder som Kina och Afrika, där miljö och människor far illa på grund av gruvorna.

– Jag är inte så säker på att det kommer att minska eftersom hela världen behöver det här. Det är ju en gigantisk omställning. Efterfrågan är så stor och det går ganska fort. Om vi bidrar med det vi har så kommer åtminstone en del att göras på ett bra sätt.

Det finns en risk att de väljer att inte sälja till oss och när vi inte har egen produktion kan vi inte göra batterier eller permanentmagneter till vindkraftverk. 

Erika Ingvald, enhetschef SGU

En ny batteriförordning från EU kan höja standarden vid gruvbrytning på en del håll, tror hon. Förordningen är troligen klar i slutet av 2021 och Erika Ingvald säger att processen har skyndats på. Den ställer krav på produktionen och att en viss andel råvara ska vara återvunnen.

Hon berättar att de råvaror som bryts idag är koncentrerade till vissa länder och platser. Frågan är om de kommer att vilja sälja till EU.

– Det finns en risk att de väljer att inte sälja till oss och när vi inte har egen produktion kan vi inte göra batterier eller permanentmagneter till vindkraftverk.

Miljöpåverkan

Det finns en oro för hur gruvbrytning ska påverka miljön. Enligt Erika Ingvald fungerar återställningsarbetet efter avslutad brytning bra.

– Det kommer antagligen aldrig se exakt likadant ut, men det kommer att bli fint, städat och ofarligt för de som ska vistas där.

Hon berättar att företaget måste säkerställa efterbehandlingen genom att lägga undan en pott innan man börjar bryta. Det ger skydd mot en eventuell konkurs. Potten ska växa med tiden, i takt med en växande åverkan. Samtidigt är efterbehandlingen anpassad till brytningens geometri, som inte alltid är ett dagbrott.

– Allt fler företag efterbehandlar under gång om det går.

Läget var annorlunda innan miljölagstiftningen kom 1969.

– Det är ett helt annat sätt att tänka idag. Vi har ju arvet från den historiska gruvdriften som jag tror bidrar till att folk blir oroliga när de hör ordet gruva.

Hon tror att kunskapsbrist är en orsak till att människor är osäkra.

– Jag kan förstå att man protesterar för att man inte vill se sin hembygd förändrad och jag kan förstå att man är rädd, särskilt om man har sett spåren av historisk gruvdrift. Men om man sätter det i sitt sammanhang och tittar på hur näringen sköts idag i Sverige så känner jag att den rädslan är överdriven.

Erika Ingvald säger att det är viktigt att lyssna på dem som känner motstånd mot gruvor. Då kan man säkra upp så att de kan känna sig trygga, menar hon.

Hon anser att Sverige är ett av de bättre länderna att öppna gruvor i.

– Om man tänker på hur liten yta gruvnäringen tar, hur välskött den är i Sverige och hur mycket nytta den skulle göra, så känns det som ett ganska litet pris att betala om man tänker på hur det ser ut i Kongo där man bryter kobolt till exempel, säger hon.

Försvårar för rennäringen

Gruvor i Norrland påverkar samernas rennäring då de dels kan inkräkta på renarnas betesmarker och dels kan bryta renarnas flyttvägar mellan sommar- och vinterbete. Det har inneburit att många samebyar tvingas ifrån den traditionella renskötseln och istället behöver flytta renarna med lastbil. Behovet av skotrar ökar också när man behöver sätta in mer arbetskraft.

Då är frågan vem vi ska ge ytterligare plats till när vi själva måste bekosta konsekvenserna av industrin. 

Marita Stinnerbom, ordförande Sametingets rennäringsnämnd

Marita Stinnerbom är ordförande i Sametingets rennäringsnämnd. Hon säger att renägarna också bidrar till grön energi, men med tiden har markerna krympt så mycket att de nu nått en gräns där det är svårt att bedriva renskötsel i samma omfattning.

– Då är frågan vem vi ska ge ytterligare plats till när vi själva måste bekosta konsekvenserna av industrin.

Vindkraftverken behöver sällsynta jordartsmetaller. Enligt SGU finns ingen svensk produktion, men en fyndighet finns vid Norra Kärr, Vättern. Foto: Foto: Raymond Roig/AFP via Getty Images

Hon säger att samebyarna betalar för att staten värnar rovdjuren och för att vindkraften ska finnas genom att de inte kan bedriva sin verksamhet så som tidigare.

– Vi betalar med arbetskraft för att vindkraften ska stå där. Vi betalar varje dag med det merarbete som det åsamkar oss. Det är samma sak med gruvindustrin. De samebyar som har gruvorna i sina områden har det svårt och jag förstår att man går upp på barrikaderna för det handlar om att fortsätta förvalta det samiska arvet till nästa generation.

Hållbart levnadssätt

Marita Stinnerbom är inte emot att ställa om till elbilar, men det får inte ske på bekostnad av renskötseln genom ytterligare intrång på markerna. Samtidigt borde man tänka efter mer, tycker hon.

– Är vi miljövänliga när vi skadar moder jord som fortsatt ska vara hållbar? Vi lever ju i en värld där vi kanske måste stanna upp och tänka om det här verkligen är klokt för miljön. Kan vi fortsätta leva på det här sättet?

– Vi borde leva mer i ett cirkulärt levnadssätt där man tar vara på det vi redan har.

Marita Stinnerbom, ordförande i Sametingets rennäringsnämnd. Foto: Carl-Johan Utsi

I dagens samhälle köper man regelbundet nya datorer och uppgraderar sina mobiltelefoner. Det ger en ständig efterfrågan på de mineraler och jordartsmetaller som behövs till produktionen av dessa.

– Vi behöver inte utvecklas i den utsträckning vi har idag. Driver man på utvecklingen med nya datorer och mobiler, då driver man på att det ska vara en ny sak för varje år istället för att se hur vi kan använda det vi har idag. Hur återvinner vi det material som vi redan har tagit upp ur jorden?

Marita Stinnerbom säger att det även i ett mer digitalt samhälle gäller att tänka både ur en ekonomisk synvinkel och ur ett miljöperspektiv. Detsamma gäller inom renskötseln där man numera är beroende av nya skotrar och bilar.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

 

Fakta

Grundämnen för grön omställning

Sällsynta jordartsmetaller, REE, behövs till permanenta magneter. Kina står för 86 procent.

Återvinning bedöms tillgodose 3 procent av behovet av lätta REE och 8 procent av tunga REE.

År 2100 beräknas återvunnen metall stå för hälften av mängden REE som världen beräknas behöva.

Kobolt används till permanenta magneter och laddningsbara batterier. Kongo står för 59 procent. I Sverige bryts inte kobolt, men fynd har gjorts i Bergslagen, Norrbotten och Skelleftefältet.

Tio ton kobolt per år smälts om i Sverige. Användningen ligger på över 500 ton. Globalt återvinns 32 procent av all kobolt i produkter.

Vanadin används till flödesbatterier för storskalig energilagring i elnät. Det produceras främst i Kina, Sydafrika och Ryssland. 2 procent bedöms komma från återvinning. Ingen produktion finns i Sverige, men fynd har gjorts i Jämtland och Skåne.

Litium används till laddningsbara batterier och utvinns främst i Chile och Kina. I Sverige finns fyndigheter. Återvinning anses inte kunna bidra alls i dagsläget.

Källa: SGU