Från världsrekord i fridykning till toppen av Mount Everest – kontrasterna i Annelie Pompes bedrifter är lika enorma som prestationerna i sig. Nyckeln till att klara sådana extrema utmaningar är mental träning och att finna ett inre lugn, något som Annelie tror alla kan ha nytta av, äventyrare eller ej.

– Jag vill hjälpa andra att våga mer, att utmana sig själva och att hitta den inre styrkan.

Att leva fullt ut

Annelie Pompe är äventyrare ut i fingerspetsarna. Eller kanske ska man beskriva henne som en nyfiken, livsbejakande och djup kvinna som lever sitt liv fullt ut. Annelie är en av få som försörjer sig på sina äventyr. När hon inte är ute på egna resor så guidar hon bergsklättringar, har kurser i fridykning, föreläser om mental träning, är yogainstruktör, skriver böcker och fotograferar.

Sedan barnsben har Annelie trivts i naturen, älskat sport och tyckt om att testa sina gränser. Men hon uppskattar livet och är inte ute efter att riskera sitt liv. Hennes pappa var fridykare, så det var helt naturligt att dyka ner i havets djup och utforska det marina livet.

– Jag gillade att kolla på fiskar och sedan upptäckte jag att det fanns ännu fler fiskar djupare ner. Då fortsatte jag bara att dyka djupare och djupare, och till slut blev det ett världsrekord.

Om jag är rädd och tänker att det här kommer nog inte att gå, då går det inte.

Samma sak var det med klättringen, berättar Annelie. Det började med träd, som i tonåren övergick till berg, och sedan blev det bara högre och högre berg, och naturligtvis blev målet det högsta berget av dem alla, 8 848 meter över havet.

Mental träning

Men att ta sig upp till toppen på Mount Everest, eller ner till 126 meters djup, handlar definitivt inte enbart om fysisk styrka. Det krävs framför allt ett inre fokus, lugn och balans, säger Annelie.

– Jag upptäckte idrottspsykologi och mental träning i väldigt tidig ålder, när jag var 14 år. Det är mycket det som har tagit mig dit där jag är idag.

Annelie menar att det nästan bara handlar om insidan – till hela 80-90 procent.

– Speciellt i fridykningen är det i stort sett bara mentalt: hur man vågar ta sig an djupet; hur man hanterar det; hur man kan slappna av och hur man tänker. Om jag är rädd och tänker att det här kommer nog inte att gå, då går det inte.

Ändra tankarna

När man börjar med mental träning och vill förändra sina tankar handlar det i första hand om att börja lyssna inåt, säger Annelie. Man måste stänga av internet, mobiltelefoner, musik och allt som hindrar en från att uppfatta vad som händer inne i huvudet.

– Det är viktigt att man börjar lyssna på sina tankar, och gör det på ett sätt som är icke-dömande.

Annelie menar att den största fienden finns i ens egna tankar. Föreställningar som att man inte kan, inte vågar eller inte duger. Bara det att bli medveten om vilka hindrande tankar man har kan göra att man kommer väldigt långt.

– Jag tror också att man till viss del kan styra de här negativa tankarna som handlar om att man inte tror på sig själv och klankar ner på sig själv. De tankarna tror jag att man kan byta ut; tänk om jag visst klarar det där? Vad händer om jag testar?

– Men sedan gäller det att ha ett hälsosamt risktänkande också.

Riskhantering och rädsla

Tidigare i vår var Annelie i Nepal och lärde sig paragliding. Hon berättar att hon alltid försöker vara medveten om vilka risker som finns inblandade i det hon gör, och att hon försöker göra allt hon kan för att undvika att något ska gå fel.

– Man kan inte skada sig så mycket i luften utan det är landningen som kan gå åt skogen. Om man är rädd och börjar oroa sig för landningen så kommer man inte att flyga särskilt bra. Så det är en risk att tänka på landningen under tiden jag flyger.

– Det jag kan göra för att landa bättre är att jag kan ha riktiga skor, knäskydd och så vidare, och sedan verkligen lyssna på instruktören. Det är en sådan riskhantering som alltid finns närvarande.

Mitt trick är att fokusera på en sak i taget och att inte tänka framåt, för rädsla startar när man tänker på det som kan gå fel.

Anneli menar också att det är viktigt att ha respekt istället för rädsla. Rädsla är mer en känsla än en sund tanke, och känslan kan göra att man reagerar utan att tänka sig för. Därför är det väldigt viktigt att lära sig att känna igen själva rädslan.

– Okej, nu kommer den där typen av fjärilar i magen. Då vet jag att det är ren och skär rädsla. Då handlar det mycket om att prata sig igenom den, att det kanske egentligen inte finns någonting att vara rädd för.

Sedan behöver man vara här och nu, och inte oroa sig för det som ligger längre fram.

– Mitt trick är att fokusera på en sak i taget och att inte tänka framåt, för rädsla startar när man tänker på det som kan gå fel.

Inre lugn och harmoni

Även om det liv Annelie lever många gånger är intensivt och fyllt av spänning och yttre utmaningar, så är det lugnet och enkelheten i naturupplevelserna som hon uppskattar mest när hon är ute på sina äventyr.

– Man blir otroligt lugn av att vara ute i naturen och att vara borta från all stress. Man hamnar i ett grundläggande levande. Man äter, sover och letar tak över huvudet inför natten. Det skapar ett inre lugn. Att inte bli avbruten hela tiden; att kunna tänka långa tankar istället för det här kortsiktiga.

Jag är väldigt influerad av buddhistiska tänkesätt, och jag har tillbringat många månader på tystnadsretreat där man är tyst i tio dagar och utövar meditation och yoga.

Annelie berättar att hon upplever en spiritualitet i naturen. Den andliga aspekten i hennes liv har också fördjupats under senare år.

– Jag är väldigt influerad av buddhistiska tänkesätt, och jag har tillbringat många månader på tystnadsretreat där man är tyst i tio dagar och utövar meditation och yoga.

Yoga är enligt det ursprungliga tänkandet bara en förberedelse för att kunna sitta i meditation, säger Annelie.

– Men det är också ett sätt att landa i sin kropp och lära känna sig själv. Smidigheten och styrkan är väldigt viktig, men framför allt att lära sig hur andningen påverkar kroppen och tankarna.

Att dela med sig till andra

Annelie älskar det hon gör, och i hennes livsfilosofi ingår det att dela med sig av sina erfarenheter till andra. Det gör hon på många olika sätt, bland annat genom att skriva och fotografera, men också på sina föreläsningar och workshops.

– Jag berättar om mina äventyr. Om motivation, målsättning och om hur medvetenheten påverkar allt annat. Men jag försöker också att vara lite av en dörröppnare. Jag vill förmedla en insikt i den inre världen, och jag försöker avmystifiera den så att den inte skrämmer bort folk.

Annelie vill också motivera människor till att bli lite mer nyfikna, våga lite mer och att göra mer av det man tycker om i livet.

– Jag tror att man ska fråga sig själv: När känner jag mig som mest levande, och sedan göra mer av det. Det behöver inte vara äventyrliga saker. Det kan vara att pynta i trädgården, sitta och sticka eller prata med en ny människa. Det kan vara precis vad som helst eftersom alla är olika – alla behöver ju inte flänga runt i bergen …

 

Den vilda tjuren galopperar ut på gatan från rodeon – se när cowboyen griper in

Slav under kommunismen