På måndagen meddelade man att två föräldralösa älgkalvar som Annica Hildingsson tagit hand om skulle avlivas. Men nu har man gett besked om att älgarna får bo i en stor aktivitetspark, skriver Aftonbladet.

Det var i måndags som man gav beskedet att de två föräldralösa älgkalvarna, som hittades vid sin döda mamma, skulle avlivas. Ändå hade man följt Länsstyrelsens instruktioner om att mata och hålla de två små djuren vid liv under helgen.

Efter nyheten om att de omhändertagna älgkalvarnas framtid var oviss slöt sig människor runt om i Sverige i protester på Facebook. Man startade en namninsamling för att rädda kalvarna. På knappt ett dygn lyckades man samla in över 3000 underskrifter.

En av de som engagerade sig i älgarna var Catarina Krång. Till Aftonbladet säger hon att det känns fantastiskt efter beskedet om att älgarna räddas.

Hon är ordförande för den ideella föreningen Nordens Viltrehabilitering. Hon kände att hon måste göra en insats. Hon hörde av sig till Länsstyrelsen och de sa att det inte var några problem om kalvarna räddades. Men det måste finnas en park med tillstånd och möjlighet att föda upp dem. Efter att ha ringt polis, parker och andra inblandade en hel förmiddag stod det klart att hon lyckades rädda dem.

– Nu är älgkalvarna räddade. Det känns helt fantastiskt, tårarna börjar rinna och man får ståpäls, som Gunde skulle säga. Det är så härligt, vilthjärtat klappar hårt, säger Catarina Krång, till tidningen.

Lars Göran Eriksson, vars son hittade kalvarna, säger att det känns riktigt bra att ha kämpat för att de ska få ett fortsatt liv. Framför allt tycker han att det är kul att döttrarna har varit med och matat dem. Han säger att ”de är ute och småleker med varandra just ju, så det är redan full fart på dem. Kul att höra att det kommer få ett fortsatt liv.”

Till Sundsvalls Tidning säger han att han definitivt kommer att åka ner till Dalsland och besöka parken där det två älgkalvarna kommer vara.

Älgkalvarna kommer att hamna i ett 17 hektar stort älghägn med andra älgar, skriver tidningen.

Det som krävdes var ett godkännande från jakträttsinnehavaren för viltvårdsområdet.

– Jakträttsinnehavaren äger kalvarna, så ett godkännande från ordförande på viltvårdsområdet var det som behövdes, säger Lars-Göran Eriksson.