Nationaldagen är den dagen på året då man har störst chans att se svenska folkdräkter. Vid högtider som bröllop och dop passar den också, men den här dagen och möjligen midsommar är de givna tillfällena. Under firandet vid friluftsmuséet Gammlia i Umeå syntes olika norrländska dräkter och flera personer ville gärna berätta om sin dräkts historia.

Solveig Strindlund bär sin Norrbottensdräkt dagen till ära. Hennes mamma vävde dräkten på -80-talet när de bodde i Norrbotten. Nu bor Solveig i Umeå och på pick-nickfilten i gräset finns bland andra hennes dotter. Det är hon som får ta över dräkten efter Solveig så småningom och föra vidare sin mormors hantverk.

Folkdräkten är en tradition att mogna in i

Stina Sandström och Birgitta Hugosson hade kommit överens om att båda skulle bära sina folkdräkter vid firandet på Gammlia. I den stora folkmängden är folkdräkterna sällsynta och de ville gärna vara två om att ha dräkt.

Birgitta bär Vilhelminadräkten. Nu bor hon i Umeå, men växte upp i Vilhelmina. Men det är först nyligen som hon har börjat använda dräkten.

– Jag behövde bli 50+ innan jag tyckte det var kul, säger hon och skrattar.

Vännen Stina Sandström håller med om att det har varit något som fått mogna fram. Hon berättar att hennes Västerbottensdräkt vävdes av hennes mamma. Hon visar också de små hålstygnen i blusen som mamman arbetat med för hand. Det är ett fint hantverk.

Det beror en del på temperaturen om dräkten kommer fram ur garderoben. En solig dag som denna, med 20 grader i skuggan känns det bra med folkdräkt. Även om man skulle kunna ha dräkten på midsommar så är den ofta kall, säger Birgitta. Kanske tar hon på den till examensfirandet i Skellefteå nästa vecka. Det blir ju sällan tillfälle att ha den.

– Det ska vara någon högtid, säger Stina.

"Min historia"

Anette Sandström är glad att få visa upp sin Delsbodräkt. Hennes mammas släkt kommer från Delsbo i Hälsingland. Anette är uppvuxen med folkdräkt och den kända Delsbostämman.

Det ligger mycket arbete bakom varje dräkt och Anette berättar vad hennes dräkt betyder för henne.

– Det är min historia, säger hon och berättar vidare om dräktens ursprung.

Delar av dräkten hon bär idag fick hon redan när hon var 10-12 år. Sedan dess har kjolen och förklädet sytts om i omgångar. Det är Anettes moster och kusin som har sytt dräkten. Västen och skjortan är nyare, men hon berättar att det finns en ärvd skjorta i garderoben. Den är från 1872, så den vågar hon inte använda.

Anettes pappa kommer från Tärnaby, men när hon växte upp fick hon höra att man skulle bära dräkten från sin mors sida. Därför blev det Delsbodräkten för Anette.

Traditionellt tunnbrödsbak

Även i Gammlias bagarstuga bärs kläder som visar att här finns en historia. Här är det så varmt att två fönster står öppna. Tre barfota kvinnor bakar tunnbröd och den här dagen går de åt som smör.

Tunnbrödsbak är ett traditionellt hantverk och Maria Pettersson berättar hur det gick till innan det fanns jäst. Då använde man degtråg som rymde 25 liter och man bakade på kornmjöl. Degen fick surdegsjäsa och för att få mer substans i brödet tillsatte man mossa, bark och potatis.

Dagens bröd bakas på rågsikt och grahamsmjöl och kryddas med anis och fänkål, berättar Vilma Wikström.

– Och blod, svett och tårar, tillägger Hanna Sikström.

Den vedeldade ugnen i bagarstugan ger mycket värme och därför går det snabbt att grädda de tunna, mjuka bröden.

Klockan fem i morse var de på plats och startade bakningen halv sex, berättar Maria. Sedan gör de mer deg allteftersom brödet går åt.

Under sommaren kommer de att fortsätta sitt hantverk och svettas i bagarstugan för att besökare ska få uppleva den gamla traditionen.