Den berömde Hongkongmiljardären Li Ka-shing har hittills alltid gett sitt stöd till en kandidat i valet till högste ledare (Chief Executive) i Hongkong. Tills nu, vill säga.

Li har hittills inte gett sitt stöd till någon av de fyra kandidaterna till valet i mars. Vid en presskonferens den 19 februari sade han att alla fyra var gamla vänner, och att om han valde en skulle det riskera att ”förolämpa folk”.

Men den här finkänsligheten är något nytt. Fastighets- frakt- och detaljhandelsmagnaten Li klättrade inte till toppen av Hongkongs affärsvärld – och stannade där i årtionden – genom att behandla folk med silkesvantar. Han har tidigare utan rädsla backat kandidater som uppenbarligen skulle förlora, som när han stödde Henry Tang i valet mot den nuvarande ledaren, Leung Chun-ying, som var Pekings man.

"Normalt är det den kandidat som får Pekings tydliga stöd som vinner valet."

Det är möjligt att Li är obeslutsam för att han inte vet vilken del av Pekingeliten som har kontrollen över Hongkong. Under de senaste fyra åren har Kinas ledare Xi Jinping och den tidigare ledaren Jiang Zemin varit inbegripna i en maktkamp, där den förstnämnde försöker få full kontroll över statsapparaten, och den senare försökt hålla sina vasaller på olika politiska och ekonomiska nyckelposter.

Mer komplex bild

Det konventionella synsättet är att Xi har absolut kontroll över Kina. Den här föreställningen bygger mycket på att Xi gjort sig själv till ledare för flera viktiga policygrupper och gett sig själv tunga titlar. Han ses som ”ordföranden för allt” i den kinesiska regimen.

Men historien har visat att makten över Kinesiska kommunistpartiet inte bör bedömas helt utifrån de officiella titlarna, särskilt inte om pensionerade ledare fortfarande är vid liv. Mao Zedong och Deng Xiaoping avverkade ett antal efterträdare vardera, och förblev högsta ledare till sitt sista andetag. På samma vis agerade Jiang Zemin grå eminens under Hu Jintaos tid vid makten, och av allt att döma fanns en plan på statskupp i samband med Xi Jinpings tillträde, som skulle ha placerat Jiangs underhuggare högst upp i hierarkin.

I Kina märks den här falangstriden mellan Xi och Jiang främst genom att Xis kampanj mot korruption ger sig på folk som är lojala mot Jiang Zemin, och hur delar av den politiska apparaten där Jiangs folk ännu inte helt rensats ut försöker slå tillbaka på olika sätt. Till exempel anses propaganda- och säkerhetsapparaten fortfarande i stora delar vara lojal mot Jiang.

Maktkampen når Hongkong

När det gäller Hongkong började den här maktkampen märkas på allvar i andra halvan av 2016, då den Pekingtrogna tidningen Sing Pao på ett mycket ovanligt sätt började attackera höga politiker i Hongkong och på fastlandet med kopplingar till Jiang Zemin.

Senare togs även kommunistpartiets kontaktkontor i örat av antikorruptionsmyndigheterna för bristande disciplin och för att inte ha ”genomfört relevanta beslut från partiets centrala ledning”.

I december släppte Leung Chun-ying, Hongkongs nuvarande ledare, bomben att han inte skulle ställa upp för omval. Både Sing Pao och Epoch Times förutspådde detta genom att tala med initierade källor.

"Lis tveksamhet när det gäller att välja en kandidat antyder dock att han håller ett öga på hur de politiska vindarna blåser i Peking."

När det gäller kandidaterna till Chief Executive gick Zhang Dejiang, Pekings högste ansvarige för Hongkong, ut i januari och pekade ut toppolitikern Carrie Lam som den kinesiska regimens val. Han kommenterade inte de övriga tre kandidaterna – den pensionerade domaren Woo Kwok-hing, förre finansministern John Tsang och den Pekingvänliga politikern Regina Ip.

Normalt är det den kandidat som får Pekings tydliga stöd som vinner valet, eftersom det inte är ett allmänt val, utan genomförs av en 1 200 personer stor kommitté, som är full med Pekingvänliga personer inom Hongkongs affärs- och samhällsliv.

Svårt utröna var Peking står

Men i och med den pågående falangstriden har det blivit svårt att lista ut vad som egentligen är Pekings vilja. Zhang Dejiang anses till exempel stå Jiang Zemin nära, och har pressats på olika sätt den senaste tiden. Förutom att han attackerades i Sing Pao-artiklarna så kom det också en artikel i statliga kinesiska tidningen Folkets dagblad den 14 februari som kritiserade avgående partikadrer för att försöka behålla inflytande genom att utse lojalister innan de slutar. Zhang ska lämna sina poster under partikongressen senare i år.

Bara några dagar senare kom det en ny salva från Sing Pao, som gav sig på Carrie Lam och Zhang Dejiang. Zhang kallades för ”nationens demon” för att ha försökt påverka valet. Sedan de här artiklarna publicerades har Sing Pao-anställda förföljts och hotats, och de har erbjudits skydd av myndigheterna i Hongkong.

Samtidigt har en källa med insikt i den kinesiska högsta ledningens diskussioner sagt till Epoch Times att ”relevanta myndigheter” beundrar det arbete som John Tsang gjort som finansminister, och inte heller har något emot Woo Kwok-hing. Tsang är hittills den populäraste kandidaten i opinionsundersökningar.

Li Ka-shing har offentligt sagt att man ska behandla prat om Pekings inblandning i Hongkong-valet som ”hörsägen”. Men han har också uttryckt förtroende för Xi Jinpings vilja att behålla och inte skada ”ett land, två system”-modellen mellan Hongkong och den kinesiska regimen.

Lis tveksamhet när det gäller att välja en kandidat antyder dock att han håller ett öga på hur de politiska vindarna blåser i Peking. Som den klipske affärsman han är kan han mycket väl ha bestämt sig för att det inte är en bra idé att stödja en falang vars dagar är räknade.