Arne Nilsson berättar om det lilla och samtidigt stora liv som pågår i trädgården. Överblicken från fönstret avslöjar såväl stillhet som dramatik – fågelriket är en egen värld, med kamp och strid, men även en till synes sämja.

Att mata trädgårdens fåglar vintertid är ett fint pensionärsnöje, bättre än att titta på ändlösa skidskyttesändningar på tv. Jag fyller fågelmataren och kastar ut ett par äpplen, och skådespelet kan börja. Stundtals är det som slow-tv men emellanåt sker händelser i det skenbart händelsefattiga, i alla fall om man är utrustad med en gnutta inlevelseförmåga.

Min utsiktsplats är den som våra hundar och katter alltid favoriserat. I trappan till villans andra våning har jag den perfekta överblicken. Framför mig körsbärsträdet med fågelmataren och nedanför mig klätterhortensian som fåglarna har som start och ätplats mellan de snabba turerna till trädet.