loading


En omfattande labyrint av rum och gångar som en gång beboddes av tusentals människor återfinns ett trettiotal meter under den turkiska staden Capadocia. Foto: Haluk Ozozlu
En omfattande labyrint av rum och gångar som en gång beboddes av tusentals människor återfinns ett trettiotal meter under den turkiska staden Capadocia. Foto: Haluk Ozozlu
Vetenskap

Derinkuyu och Kaymakh – underjordiska underverk

Leonardo Vintiñi

Mystiska och fängslande underjordiska städer är motiv som ofta används i science fiction. I Turkiet finns emellertid två forntida städer som representerar en verklighet som överträffar fantasin.

Invånarna i centrala Anatolia levde som i ett samhälle med hemlösa och tog konceptet om ett liv under jorden till sin ytterlighet.

Den forntida staden Derinkuyu är belägen mer än 30 meter under jorden och är förmodligen den mest imponerande av de underjordiska städer som finns i området. Arkeologer har kommit fram till att detta utbredda underjordiska system av tunnlar och rum en gång erbjöd en säker tillflyktsort för omkring 100 000 människor.

Derinkuyu upptäcktes av en tillfällighet 1963 då en invånare i Capadocia, medan han arbetade med att utvidga grottan han bodde i, bröt igenom en vägg och fann ett mystiskt rum som huggits ut i klippan bredvid hans bostad.

Inspirerad av fyndet fortsatte mannen att gräva och fann det ena uthuggna utrymmen efter det andra. Upptäckten var början på ett av det senaste århundradets mest intressanta arkeologiska äventyr.

Arkeologerna har utforskat området på ett djup ner till 40 meter under marken och funnit ett imponerande system av boningar uthuggna i sten. Somliga tror att det finns mycket mer att utforska då staden bedöms kunna breda ut sig så djupt som 80 meter ner i jorden.

Trots att denna populära turistattraktion erbjuder åtta nivåer med underjordiska äventyr för de som vill upptäcka Derinkuyu finns det ytterligare minst 10-12 nivåer som för närvarande endast arkeologer har tillträde till. Det totala antalet nivåer i staden är fortfarande okänt.

En gång i den underjordiska staden Derinkuyu, Turkiet. Foto: Nevit Dilmen/CC BY-SA 3.0

Säker tillflyktsort

Dessa underjordiska boningar var inte avsedda för permanent boende utan fungerade istället som tillfälliga gömställen under perioder då staden på ytan var under belägring. De var utformade så att tiotusentals människor kunde bo under jorden i säkerhet från invaderande arméer i flera månader åt gången.

För att kunna klara den långa underjordiska vistelsen för så många personer försåg Derinkuyus stadsplanerare konstruktionen med 50 ventilationsrör. Förutom de många brunnarna hade staden också en naturlig underjordisk flod som tillgodosåg invånarnas behov av vatten.

Att gräva ut bara ett rum i det underjordiska berget med primitiva verktyg bör ha varit en tuff uppgift. Ändå har denna stora stad ett omfattande labyrintsystem av gångar som förbinder olika rum, stadsområden och olika nivåer. En korridor sträcker sig så långt som 13 kilometer och förbinder Derinkuyu med en annan forntida underjordisk stad – Kaymakh.

Derinkuyu har rum för alla de dagliga aktiviteter som invånarna gjorde när de bodde på ytan. Det finns bord, kök, matsal, tavernor, vattenreservoarer, affärer, vin- och oljekällare och skolor. Det finns till och med bönerum, däribland ett 20×10 meter stort kapell med en takhöjd på nästan tre meter.

Det fanns bostäder för många familjer liksom utrymmen för husdjur, en bondgård, och tillräckligt med utfordring för nästan ett halvår. Köksugnar är en detalj som finns i båda städerna, och i fallet Kaymakh är vissa korridorer prydda med bysantinska målningar.

Säkerhetssystem

Eftersom de här underjordiska städerna i flera månader var en tillflykt undan fiender från utlandet, var det av yttersta vikt att man höll inkräktare ute.

Derinkuyu omfattar enorma mobila dörrar i form av mycket tunga stenskivor, nästan 6 decimeter tjocka och nästan två meter i diameter. De här dörrarna kunde rullas undan för att släppa in människor och stängas för att hålla fiender ute.

Grottorna grävdes ut under många århundraden och dessa fantastiska underjordiska städer är således en produkt av flera kulturer.

Till exempel konstruerades Kaymakh mellan 400-talet och 900-talet. Trots att hela dess struktur är mycket äldre än Derinkuyu – som började byggas på 600-talet av frygierna – tror många arkeologer att den första nivån i Kaymakh kan ha byggts av hettiterna 1400 år f Kr.

Bevis som funnits på platsen tyder på att grottorna till en början kan ha använts av de kvarvarande hettiterna när deras rike krossades av inkräktare från Thrakien.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Kvalitetsjournalistik – så arbetar Svenska Epoch Times

Svenska Epoch Times är opartisk och tar inte politisk ställning. Publicerat material ska vara sant. Om vi har gjort fel ska vi skyndsamt rätta det.

Vi vill med vår sammantagna rapportering ge ett bredare perspektiv på samtidens relevanta frågor. Detta innebär inte att alla artiklar alltid ger ”båda sidor”, framförallt inte korta artiklar eller intervjuer där intentionen endast är att rapportera något som hänt just nu.

Vi är medlemmar i TU – mediehusens branschorganisation. Här finns de pressetiska reglerna vi följer.

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Nyhetstips

Har du tips på något vi borde skriva om? Skicka till es.semithcope@spit

loading


En omfattande labyrint av rum och gångar som en gång beboddes av tusentals människor återfinns ett trettiotal meter under den turkiska staden Capadocia. Foto: Haluk Ozozlu
En omfattande labyrint av rum och gångar som en gång beboddes av tusentals människor återfinns ett trettiotal meter under den turkiska staden Capadocia. Foto: Haluk Ozozlu
Vetenskap

Derinkuyu och Kaymakh – underjordiska underverk

Leonardo Vintiñi

Mystiska och fängslande underjordiska städer är motiv som ofta används i science fiction. I Turkiet finns emellertid två forntida städer som representerar en verklighet som överträffar fantasin.

Invånarna i centrala Anatolia levde som i ett samhälle med hemlösa och tog konceptet om ett liv under jorden till sin ytterlighet.

Den forntida staden Derinkuyu är belägen mer än 30 meter under jorden och är förmodligen den mest imponerande av de underjordiska städer som finns i området. Arkeologer har kommit fram till att detta utbredda underjordiska system av tunnlar och rum en gång erbjöd en säker tillflyktsort för omkring 100 000 människor.

Derinkuyu upptäcktes av en tillfällighet 1963 då en invånare i Capadocia, medan han arbetade med att utvidga grottan han bodde i, bröt igenom en vägg och fann ett mystiskt rum som huggits ut i klippan bredvid hans bostad.

Inspirerad av fyndet fortsatte mannen att gräva och fann det ena uthuggna utrymmen efter det andra. Upptäckten var början på ett av det senaste århundradets mest intressanta arkeologiska äventyr.

Arkeologerna har utforskat området på ett djup ner till 40 meter under marken och funnit ett imponerande system av boningar uthuggna i sten. Somliga tror att det finns mycket mer att utforska då staden bedöms kunna breda ut sig så djupt som 80 meter ner i jorden.

Trots att denna populära turistattraktion erbjuder åtta nivåer med underjordiska äventyr för de som vill upptäcka Derinkuyu finns det ytterligare minst 10-12 nivåer som för närvarande endast arkeologer har tillträde till. Det totala antalet nivåer i staden är fortfarande okänt.

En gång i den underjordiska staden Derinkuyu, Turkiet. Foto: Nevit Dilmen/CC BY-SA 3.0

Säker tillflyktsort

Dessa underjordiska boningar var inte avsedda för permanent boende utan fungerade istället som tillfälliga gömställen under perioder då staden på ytan var under belägring. De var utformade så att tiotusentals människor kunde bo under jorden i säkerhet från invaderande arméer i flera månader åt gången.

För att kunna klara den långa underjordiska vistelsen för så många personer försåg Derinkuyus stadsplanerare konstruktionen med 50 ventilationsrör. Förutom de många brunnarna hade staden också en naturlig underjordisk flod som tillgodosåg invånarnas behov av vatten.

Att gräva ut bara ett rum i det underjordiska berget med primitiva verktyg bör ha varit en tuff uppgift. Ändå har denna stora stad ett omfattande labyrintsystem av gångar som förbinder olika rum, stadsområden och olika nivåer. En korridor sträcker sig så långt som 13 kilometer och förbinder Derinkuyu med en annan forntida underjordisk stad – Kaymakh.

Derinkuyu har rum för alla de dagliga aktiviteter som invånarna gjorde när de bodde på ytan. Det finns bord, kök, matsal, tavernor, vattenreservoarer, affärer, vin- och oljekällare och skolor. Det finns till och med bönerum, däribland ett 20×10 meter stort kapell med en takhöjd på nästan tre meter.

Det fanns bostäder för många familjer liksom utrymmen för husdjur, en bondgård, och tillräckligt med utfordring för nästan ett halvår. Köksugnar är en detalj som finns i båda städerna, och i fallet Kaymakh är vissa korridorer prydda med bysantinska målningar.

Säkerhetssystem

Eftersom de här underjordiska städerna i flera månader var en tillflykt undan fiender från utlandet, var det av yttersta vikt att man höll inkräktare ute.

Derinkuyu omfattar enorma mobila dörrar i form av mycket tunga stenskivor, nästan 6 decimeter tjocka och nästan två meter i diameter. De här dörrarna kunde rullas undan för att släppa in människor och stängas för att hålla fiender ute.

Grottorna grävdes ut under många århundraden och dessa fantastiska underjordiska städer är således en produkt av flera kulturer.

Till exempel konstruerades Kaymakh mellan 400-talet och 900-talet. Trots att hela dess struktur är mycket äldre än Derinkuyu – som började byggas på 600-talet av frygierna – tror många arkeologer att den första nivån i Kaymakh kan ha byggts av hettiterna 1400 år f Kr.

Bevis som funnits på platsen tyder på att grottorna till en början kan ha använts av de kvarvarande hettiterna när deras rike krossades av inkräktare från Thrakien.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Kvalitetsjournalistik – så arbetar Svenska Epoch Times

Svenska Epoch Times är opartisk och tar inte politisk ställning. Publicerat material ska vara sant. Om vi har gjort fel ska vi skyndsamt rätta det.

Vi vill med vår sammantagna rapportering ge ett bredare perspektiv på samtidens relevanta frågor. Detta innebär inte att alla artiklar alltid ger ”båda sidor”, framförallt inte korta artiklar eller intervjuer där intentionen endast är att rapportera något som hänt just nu.

Vi är medlemmar i TU – mediehusens branschorganisation. Här finns de pressetiska reglerna vi följer.

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2025