loading



Foto: Pixabay
Foto: Pixabay
Blogg

Den oundvikliga diskussionen om en bojkott av vinter-OS i Peking år 2022

Jojje Olsson

Could Beijing 2022 Winter Olympics be hit by boycott over Xinjiang Muslim camps?“, var en av rubrikerna i internationella medier då en klocka för nedräkning av dagarna till invigningen av vinter-OS år 2022 avtäcktes tidigare denna vecka.

Just denna artikel publicerades i South China Morning Post, och framhåller att Sverige har en nyckelroll att spela i en eventuell bojkott av de olympiska spelen i Peking i februari 2022. Detta då Sverige tillsammans med Norge, Tyskland, Kanada, och Holland vann mer än hälften av alla guldmedaljer under vinter-OS i Sydkorea 2018.

Bland dessa länder har Kina just nu extremt dåliga diplomatiska relationer med USA, Kanada och Sverige. Det handlar bland annat om brott mot internationella lagar och bestämmelser, genom utomrättsliga kidnappningar av förläggaren Gui Minhai samt kanadensarna Michael Kovrig och Michael Spavor, var åtal jag skrev närmare om här på InBeijing förra månaden.

Men det främsta argumentet för en bojkott av den kommande olympiaden är förföljelsen av etniska minoriteter i västra Kina. Där har miljontals muslimer under de senaste åren hållits i politiska fångläger, vilket utgör den största pågående inlåsningen av etniska minoriteter i världen i dag.

Situationen jämförs allt oftare med ett folkmord, särskilt som det förra månaden uppdagades hur myndigheterna med hjälp av bland annat framtvingade aborter håller nere födelsetalen av uigurer och andra minoriteter i Xinjiang.

Parallellerna med Nazityskland går inte längre att undvika. “Aldrig mer” blev ett ofta återgivet talesätt sedan ondskan i de tyska koncentrationslägren blev känd. Samtidigt var olympiaden i Berlin 1936 givetvis ett evenemang som hjälpte till att skänka internationell legitimitet till Naziregimen, samt piskade upp de nationella känslor som var absolut nödvändiga för att den tyska befolkningen skulle sluta upp bakom dess fanor.

Inte ens ett sekel senare så står vi här igen. En maktfullkomlig regim som expanderar sitt territorium, bygger upp sin militär och låser in miljontals etniska minoriteter i slutna lägersystem. Och ändå sannolikt ska få arrangera världens internationellt mest prestigefyllda idrottsevenemang.

Utvecklingen i Hongkong är ännu en anledning som får många att ifrågasätta spelens vara eller icke vara. Dels för att Kinas inskränkningar av stadens politiska och civila rättigheter utgör ett flagrant brott mot ett internationellt avtal som är registrerat i FN. Men dels även för att stadens nya säkerhetslagar innebär att utländska idrottares och åskådares säkerhet inte kan garanteras på kinesisk mark.

Som jag tidigare förklarat här på InBeijing så omfattar denna lag med sina gummiparagrafer alla människor i hela världen, oberoende på vart de bor eller vilken nationalitet de har. I praktiken skulle detta kunna innebära att en idrottare eller åskådare som någon gång kritiserat den kinesiska regimen eller sympatiserat med proteströrelsen i Hongkong, frihetsberövas i samband med olympiaden.

Lägg därtill alla flaggor, nationalsånger eller andra likartade symboler som figurerar under en olympiad. Även om ingen skulle arresteras, så innebär lagen restriktioner som kommer finnas i många deltagares bakhuvuden och står helt stick i stäv med allt som de olympiska spelen säger sig stå för.

Senast bojkotter av olympiska spel ägde rum var på 1980-talet. Först ställde sig 66 länder utanför OS i Moskva 1980 efter att Sovjetunionen invaderat Afghanistan. Det ledde till att Sovjetunionen och ytterligare 17 länder i sin tur bojkottade olympiaden i Los Angeles 1984.

En sak är i alla fall klar: Om det ska till någon bojkott av de kommande spelen i Peking, så är det länder som enskilt eller tillsammans måste ta initiativ till en sådan. Det är nämligen helt uteslutet att Internationella olympiska kommittén (IOK) på något vis kommer agera mot eller ens diskutera de övergrepp som sker i Kina.

Tvärtom så fräste organisationens ordförande Thomas Bach till för en vecka sedan för att varna regeringar eller andra aktörer från att förespråka en sådan bojkott. I samband med att Bach offentliggjorde att han kommer söka omval som IOK:s ordförande, citerades han enligt följande av Associated Press:

"Although serious talk of a boycott has not begun, China’s human rights record is an expected target ahead of the Olympics. Some lawmakers and diplomats have criticized China for its detention and treatment of its Muslim minority Uighur people and pro-democracy activists in Hong Kong.

“Boycotts and discrimination because of political background or nationality are once again a real danger,” Bach warned in his keynote speech in Lausanne, Switzerland. “A sporting boycott only punishes the athletes of the boycotting country and deprives their people of sharing in the success, pride and joy of their Olympic team.”

Asked at a later news conference if the IOC recently discussed the Uighur issue with Chinese authorities, Bach limited the focus of its role — to “whatever is related to the Olympic Games” rather than society as a whole."

Och varför skulle Bach motsätta sig korruption då han själv utan omsvep ägnar sig åt densamma? Norge var ett av länderna som ansökte om att arrangera vinter-OS år 2022. Men man drog sig ur sedan man fått en lista med krav från IOK när dess delegation skulle besöka landet. Slate återger några av de krav som listan innefattade:

"* They demand to meet the king prior to the opening ceremony. Afterwards, there shall be a cocktail reception. Drinks shall be paid for by the Royal Palace or the local organizing committee.

* Separate lanes should be created on all roads where IOC members will travel, which are not to be used by regular people or public transportation.

* A welcome greeting from the local Olympic boss and the hotel manager should be presented in IOC members’ rooms, along with fruit and cakes of the season. (Seasonal fruit in Oslo in February is a challenge …)

* The hotel bar at their hotel should extend its hours “extra late” and the minibars must stock Coke products.

* The IOC president shall be welcomed ceremoniously on the runway when he arrives.

* The IOC members should have separate entrances and exits to and from the airport.

* During the opening and closing ceremonies a fully stocked bar shall be available. During competition days, wine and beer will do at the stadium lounge.

* IOC members shall be greeted with a smile when arriving at their hotel.

* Meeting rooms shall be kept at exactly 20 degrees Celsius at all times.

* The hot food offered in the lounges at venues should be replaced at regular intervals, as IOC members might “risk” having to eat several meals at the same lounge during the Olympics."

Efter att norrmännen på grund av detta drog tillbaka sin kandidatur, beklagade IOK beslutet som “ett missat tillfälle” för Norges befolkning och idrottare.

En bojkott av olympiaden i Peking utgör således ett alldeles ypperligt tillfälle att såväl markera mot folkmord och övergrepp i Kina, som att rensa ut bland det korrupta ledarskapet inom IOK.

Men till syvende och sist så måste alla enskilda idrottare liksom idrottsförbund och i förlängningen även politiker fråga sig själva: Känns det rätt att tävla om ära och prestige i huvudstaden för en totalitär regim som låser in miljontals muslimer i landets västra ände, och just har tagit kål på en av Asiens friaste platser i den södra landsänden?

Om det är någon i den demokratiska vintersportnationen Sverige som tycker att detta känns fel, så vore det högst klädsamt att säga ifrån.

Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina. Här finns också InBeijings nyhetsbrev.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading



Foto: Pixabay
Foto: Pixabay
Blogg

Den oundvikliga diskussionen om en bojkott av vinter-OS i Peking år 2022

Jojje Olsson

Could Beijing 2022 Winter Olympics be hit by boycott over Xinjiang Muslim camps?“, var en av rubrikerna i internationella medier då en klocka för nedräkning av dagarna till invigningen av vinter-OS år 2022 avtäcktes tidigare denna vecka.

Just denna artikel publicerades i South China Morning Post, och framhåller att Sverige har en nyckelroll att spela i en eventuell bojkott av de olympiska spelen i Peking i februari 2022. Detta då Sverige tillsammans med Norge, Tyskland, Kanada, och Holland vann mer än hälften av alla guldmedaljer under vinter-OS i Sydkorea 2018.

Bland dessa länder har Kina just nu extremt dåliga diplomatiska relationer med USA, Kanada och Sverige. Det handlar bland annat om brott mot internationella lagar och bestämmelser, genom utomrättsliga kidnappningar av förläggaren Gui Minhai samt kanadensarna Michael Kovrig och Michael Spavor, var åtal jag skrev närmare om här på InBeijing förra månaden.

Men det främsta argumentet för en bojkott av den kommande olympiaden är förföljelsen av etniska minoriteter i västra Kina. Där har miljontals muslimer under de senaste åren hållits i politiska fångläger, vilket utgör den största pågående inlåsningen av etniska minoriteter i världen i dag.

Situationen jämförs allt oftare med ett folkmord, särskilt som det förra månaden uppdagades hur myndigheterna med hjälp av bland annat framtvingade aborter håller nere födelsetalen av uigurer och andra minoriteter i Xinjiang.

Parallellerna med Nazityskland går inte längre att undvika. “Aldrig mer” blev ett ofta återgivet talesätt sedan ondskan i de tyska koncentrationslägren blev känd. Samtidigt var olympiaden i Berlin 1936 givetvis ett evenemang som hjälpte till att skänka internationell legitimitet till Naziregimen, samt piskade upp de nationella känslor som var absolut nödvändiga för att den tyska befolkningen skulle sluta upp bakom dess fanor.

Inte ens ett sekel senare så står vi här igen. En maktfullkomlig regim som expanderar sitt territorium, bygger upp sin militär och låser in miljontals etniska minoriteter i slutna lägersystem. Och ändå sannolikt ska få arrangera världens internationellt mest prestigefyllda idrottsevenemang.

Utvecklingen i Hongkong är ännu en anledning som får många att ifrågasätta spelens vara eller icke vara. Dels för att Kinas inskränkningar av stadens politiska och civila rättigheter utgör ett flagrant brott mot ett internationellt avtal som är registrerat i FN. Men dels även för att stadens nya säkerhetslagar innebär att utländska idrottares och åskådares säkerhet inte kan garanteras på kinesisk mark.

Som jag tidigare förklarat här på InBeijing så omfattar denna lag med sina gummiparagrafer alla människor i hela världen, oberoende på vart de bor eller vilken nationalitet de har. I praktiken skulle detta kunna innebära att en idrottare eller åskådare som någon gång kritiserat den kinesiska regimen eller sympatiserat med proteströrelsen i Hongkong, frihetsberövas i samband med olympiaden.

Lägg därtill alla flaggor, nationalsånger eller andra likartade symboler som figurerar under en olympiad. Även om ingen skulle arresteras, så innebär lagen restriktioner som kommer finnas i många deltagares bakhuvuden och står helt stick i stäv med allt som de olympiska spelen säger sig stå för.

Senast bojkotter av olympiska spel ägde rum var på 1980-talet. Först ställde sig 66 länder utanför OS i Moskva 1980 efter att Sovjetunionen invaderat Afghanistan. Det ledde till att Sovjetunionen och ytterligare 17 länder i sin tur bojkottade olympiaden i Los Angeles 1984.

En sak är i alla fall klar: Om det ska till någon bojkott av de kommande spelen i Peking, så är det länder som enskilt eller tillsammans måste ta initiativ till en sådan. Det är nämligen helt uteslutet att Internationella olympiska kommittén (IOK) på något vis kommer agera mot eller ens diskutera de övergrepp som sker i Kina.

Tvärtom så fräste organisationens ordförande Thomas Bach till för en vecka sedan för att varna regeringar eller andra aktörer från att förespråka en sådan bojkott. I samband med att Bach offentliggjorde att han kommer söka omval som IOK:s ordförande, citerades han enligt följande av Associated Press:

"Although serious talk of a boycott has not begun, China’s human rights record is an expected target ahead of the Olympics. Some lawmakers and diplomats have criticized China for its detention and treatment of its Muslim minority Uighur people and pro-democracy activists in Hong Kong.

“Boycotts and discrimination because of political background or nationality are once again a real danger,” Bach warned in his keynote speech in Lausanne, Switzerland. “A sporting boycott only punishes the athletes of the boycotting country and deprives their people of sharing in the success, pride and joy of their Olympic team.”

Asked at a later news conference if the IOC recently discussed the Uighur issue with Chinese authorities, Bach limited the focus of its role — to “whatever is related to the Olympic Games” rather than society as a whole."

Och varför skulle Bach motsätta sig korruption då han själv utan omsvep ägnar sig åt densamma? Norge var ett av länderna som ansökte om att arrangera vinter-OS år 2022. Men man drog sig ur sedan man fått en lista med krav från IOK när dess delegation skulle besöka landet. Slate återger några av de krav som listan innefattade:

"* They demand to meet the king prior to the opening ceremony. Afterwards, there shall be a cocktail reception. Drinks shall be paid for by the Royal Palace or the local organizing committee.

* Separate lanes should be created on all roads where IOC members will travel, which are not to be used by regular people or public transportation.

* A welcome greeting from the local Olympic boss and the hotel manager should be presented in IOC members’ rooms, along with fruit and cakes of the season. (Seasonal fruit in Oslo in February is a challenge …)

* The hotel bar at their hotel should extend its hours “extra late” and the minibars must stock Coke products.

* The IOC president shall be welcomed ceremoniously on the runway when he arrives.

* The IOC members should have separate entrances and exits to and from the airport.

* During the opening and closing ceremonies a fully stocked bar shall be available. During competition days, wine and beer will do at the stadium lounge.

* IOC members shall be greeted with a smile when arriving at their hotel.

* Meeting rooms shall be kept at exactly 20 degrees Celsius at all times.

* The hot food offered in the lounges at venues should be replaced at regular intervals, as IOC members might “risk” having to eat several meals at the same lounge during the Olympics."

Efter att norrmännen på grund av detta drog tillbaka sin kandidatur, beklagade IOK beslutet som “ett missat tillfälle” för Norges befolkning och idrottare.

En bojkott av olympiaden i Peking utgör således ett alldeles ypperligt tillfälle att såväl markera mot folkmord och övergrepp i Kina, som att rensa ut bland det korrupta ledarskapet inom IOK.

Men till syvende och sist så måste alla enskilda idrottare liksom idrottsförbund och i förlängningen även politiker fråga sig själva: Känns det rätt att tävla om ära och prestige i huvudstaden för en totalitär regim som låser in miljontals muslimer i landets västra ände, och just har tagit kål på en av Asiens friaste platser i den södra landsänden?

Om det är någon i den demokratiska vintersportnationen Sverige som tycker att detta känns fel, så vore det högst klädsamt att säga ifrån.

Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina. Här finns också InBeijings nyhetsbrev.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024