loading
Illustration: Jens Almroth
Illustration: Jens Almroth
Ledare

Den gröna energipolitiska bubblan

Daniel Sundqvist

Den kalla vintern har blottat sårbarheten i den svenska energipolitiken, då elpriset skjutit i höjden och vi tvingats importera smutsig brunkols-el för att möta elbehovet.

SVT uppmanade nyligen allmänheten i ett videoinslag att tänka på sin elförbrukning och rekommenderade att inte dammsuga när det är som kallast. Oljekraftverket i Karlshamn är igång och industrier i vissa regioner har under en längre tid hindrats från att investera och bygga ut på grund av att man inte kan garanteras elförsörjning.

Det finns dock de som påpekar att det inte råder elbrist i Sverige eftersom vi totalt sett har ett överskott av el, och exporterar i första hand snarare än importerar. Detta är korrekt då vi i norr har vattenkraften och stora områden med vindkraft som totalt sett genererar mer el än vi behöver lokalt.

Problemet är dock att det just nu finns en obalans mellan norr och söder. För att överföra överskottet söderut krävs utbyggnad av stamnätet med kraftiga ledningar. Detta är dock en dyr och långsiktig investering som ännu inte gjorts.

Då effektbristen råder främst i söder får nedläggningen av Ringhals 1 och 2 stora konsekvenser för elförsörjningen i regionen, som stundtals blir beroende av import när den egna tillgången inte räcker till.

Miljöpartistisk politik

Nedläggningen av reaktorerna är en fråga som drivits hårt av Miljöpartiet. Partiet har ambitionen att Sveriges el helt ska komma från förnybara källor, och landet ska vara fossilfritt år 2030. Därav ska kärnkraften avvecklas och som del i detta finns kraftiga subventioner på sol och vindkraft och hög beskattning på kärnkraft.

Sol och vind är som bekant inte stabila energikällor utan varierar med vädret och tiden på dygnet.

Huruvida denna snabba omställning verkligen är praktiskt genomförbar är ytterst tveksamt enligt många experter. Sol och vind är som bekant inte stabila energikällor utan varierar med vädret och tiden på dygnet. Utan investering i stamnätet spelar det heller ingen roll om vi har den stabila vattenkraften i norr.

Miljömässigt är detta inte heller en självklar vinst, särskilt då vindkraften kommer med flera inneboende miljöproblem. Bland annat den smutsiga produktionen av själva verken i koleldade kinesiska industrier, samt att de är svåra att återvinna efter den relativt korta livslängden.

Om då energipolitiken varken är anpassad för nordiskt klimat eller är miljömässigt försvarbar, eller ens är praktiskt genomförbar, kan man fråga sig varför man tar dessa långtgående beslut som allvarligt påverkar svensk ekonomi och infrastruktur?

Skulden för detta bör inte endast läggas på MP. Att partiet med sitt stöd på runt 4 procent innehar sex ministerposter samt har långtgående inflytande i viktiga områden, som energipolitiken och migrationspolitiken, tyder på att partiet ges ett oproportionerligt stort inflytande.

Likaså har man minst lika oproportionerligt inflytande inom massmedia. I en undersökning 2012 framkom att 52 procent av alla journalister på SVT sympatiserar med MP.

Det tycks således att problemet inte endast handlar om subventioner av otillförlitliga energikällor som en eftergift till MP. Snarare tycks det som om statsmakten av ideologiska skäl subventionerar miljöpartistisk politik i sig.

Ideologiska beslut

Faran med ideologiskt motiverade beslut och planekonomisk styrning på detta sätt är att de leder till obalanser, med bubblor, brister och överflöd till följd. Dessa saker är inte alltid lätta att förutse och är precis vad vi ser nu när elpriset skenar.

Det finns många exempel i historien på vad detta byråkratiska högmod kan leda till. Mao Zedong genomförde en kampanj med början 1958 som syftade till att utrota skadedjur såsom råttor och sparvar. Befolkningen blev instruerad att skrämma sparvarna till döds med trummor samt förstöra deras bon. Sparven blev näst intill utrotad i Kina under denna period.

Konsekvenserna blev att gräshoppan och andra skadedjur ökade i förödande skala, då deras naturliga rovdjur nu mer eller mindre hade försvunnit. Detta var bidragande till de ekologiska obalanser som ledde till den stora kinesiska svälten, där uppemot 55 miljoner människor dog.

Detta är förstås ett extremt exempel i sammanhanget, men det är relevant sett till principen. Kan ideologerna förutse alla de ekonomiska, ekologiska och säkerhetspolitiska aspekterna av en energipolitik där vi inte längre är självförsörjande på stabil och pålitlig energi?

Att av miljöskäl vara självförsörjande på ren och tillförlitlig energi är förstås eftersträvansvärt. Men att forcera detta av ideologiska skäl är något annat. Att här applicera tidigare klimat- och miljöminister Åsa Romsons perspektiv på ekonomin att - det brukar lösa sig - duger inte när det handlar om livsavgörande infrastruktur.

Detta riskerar att leda till ett abrupt uppvaknande för människor när den gröna bubblan väl spricker, och den tidigare så tillförlitliga och tillika behändiga strömbrytaren där hemma, plötsligt slutar att reagera.

Tror du också på den klassiska journalistikens ursprungliga roll att rapportera – utan någon agenda? Prova då Sveriges nya nyhetstidning i en månad för endast 99kr, avslutas automatiskt – klicka på bilden nedan för mer info:

Ge ett bidrag till vårt nyhetsarbete, Här ser du hur du kan stödja oss.

Mest lästa

Rekommenderat

loading
Illustration: Jens Almroth
Illustration: Jens Almroth
Ledare

Den gröna energipolitiska bubblan

Daniel Sundqvist

Den kalla vintern har blottat sårbarheten i den svenska energipolitiken, då elpriset skjutit i höjden och vi tvingats importera smutsig brunkols-el för att möta elbehovet.

SVT uppmanade nyligen allmänheten i ett videoinslag att tänka på sin elförbrukning och rekommenderade att inte dammsuga när det är som kallast. Oljekraftverket i Karlshamn är igång och industrier i vissa regioner har under en längre tid hindrats från att investera och bygga ut på grund av att man inte kan garanteras elförsörjning.

Det finns dock de som påpekar att det inte råder elbrist i Sverige eftersom vi totalt sett har ett överskott av el, och exporterar i första hand snarare än importerar. Detta är korrekt då vi i norr har vattenkraften och stora områden med vindkraft som totalt sett genererar mer el än vi behöver lokalt.

Problemet är dock att det just nu finns en obalans mellan norr och söder. För att överföra överskottet söderut krävs utbyggnad av stamnätet med kraftiga ledningar. Detta är dock en dyr och långsiktig investering som ännu inte gjorts.

Då effektbristen råder främst i söder får nedläggningen av Ringhals 1 och 2 stora konsekvenser för elförsörjningen i regionen, som stundtals blir beroende av import när den egna tillgången inte räcker till.

Miljöpartistisk politik

Nedläggningen av reaktorerna är en fråga som drivits hårt av Miljöpartiet. Partiet har ambitionen att Sveriges el helt ska komma från förnybara källor, och landet ska vara fossilfritt år 2030. Därav ska kärnkraften avvecklas och som del i detta finns kraftiga subventioner på sol och vindkraft och hög beskattning på kärnkraft.

Sol och vind är som bekant inte stabila energikällor utan varierar med vädret och tiden på dygnet.

Huruvida denna snabba omställning verkligen är praktiskt genomförbar är ytterst tveksamt enligt många experter. Sol och vind är som bekant inte stabila energikällor utan varierar med vädret och tiden på dygnet. Utan investering i stamnätet spelar det heller ingen roll om vi har den stabila vattenkraften i norr.

Miljömässigt är detta inte heller en självklar vinst, särskilt då vindkraften kommer med flera inneboende miljöproblem. Bland annat den smutsiga produktionen av själva verken i koleldade kinesiska industrier, samt att de är svåra att återvinna efter den relativt korta livslängden.

Om då energipolitiken varken är anpassad för nordiskt klimat eller är miljömässigt försvarbar, eller ens är praktiskt genomförbar, kan man fråga sig varför man tar dessa långtgående beslut som allvarligt påverkar svensk ekonomi och infrastruktur?

Skulden för detta bör inte endast läggas på MP. Att partiet med sitt stöd på runt 4 procent innehar sex ministerposter samt har långtgående inflytande i viktiga områden, som energipolitiken och migrationspolitiken, tyder på att partiet ges ett oproportionerligt stort inflytande.

Likaså har man minst lika oproportionerligt inflytande inom massmedia. I en undersökning 2012 framkom att 52 procent av alla journalister på SVT sympatiserar med MP.

Det tycks således att problemet inte endast handlar om subventioner av otillförlitliga energikällor som en eftergift till MP. Snarare tycks det som om statsmakten av ideologiska skäl subventionerar miljöpartistisk politik i sig.

Ideologiska beslut

Faran med ideologiskt motiverade beslut och planekonomisk styrning på detta sätt är att de leder till obalanser, med bubblor, brister och överflöd till följd. Dessa saker är inte alltid lätta att förutse och är precis vad vi ser nu när elpriset skenar.

Det finns många exempel i historien på vad detta byråkratiska högmod kan leda till. Mao Zedong genomförde en kampanj med början 1958 som syftade till att utrota skadedjur såsom råttor och sparvar. Befolkningen blev instruerad att skrämma sparvarna till döds med trummor samt förstöra deras bon. Sparven blev näst intill utrotad i Kina under denna period.

Konsekvenserna blev att gräshoppan och andra skadedjur ökade i förödande skala, då deras naturliga rovdjur nu mer eller mindre hade försvunnit. Detta var bidragande till de ekologiska obalanser som ledde till den stora kinesiska svälten, där uppemot 55 miljoner människor dog.

Detta är förstås ett extremt exempel i sammanhanget, men det är relevant sett till principen. Kan ideologerna förutse alla de ekonomiska, ekologiska och säkerhetspolitiska aspekterna av en energipolitik där vi inte längre är självförsörjande på stabil och pålitlig energi?

Att av miljöskäl vara självförsörjande på ren och tillförlitlig energi är förstås eftersträvansvärt. Men att forcera detta av ideologiska skäl är något annat. Att här applicera tidigare klimat- och miljöminister Åsa Romsons perspektiv på ekonomin att - det brukar lösa sig - duger inte när det handlar om livsavgörande infrastruktur.

Detta riskerar att leda till ett abrupt uppvaknande för människor när den gröna bubblan väl spricker, och den tidigare så tillförlitliga och tillika behändiga strömbrytaren där hemma, plötsligt slutar att reagera.

Tror du också på den klassiska journalistikens ursprungliga roll att rapportera – utan någon agenda? Prova då Sveriges nya nyhetstidning i en månad för endast 99kr, avslutas automatiskt – klicka på bilden nedan för mer info:

Ge ett bidrag till vårt nyhetsarbete, Här ser du hur du kan stödja oss.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024