Det finns många som arbetar i skymundan långt ifrån scenens strålkastarljus. Utan deras arbete skulle produktioner inte bli av. Dekormålare Anneli Eriksson berättar om sitt liv och de förändringar som sker i en bransch med gamla anor. 

När vi upplever en föreställning vid en teater, ett operahus eller på film så är det ett konstverk som inkluderar ett flertal konstnärliga uttrycksformer. Det är så självklart med dekor, rekvisita, ljud- och ljussättning att vi inte alltid reflekterar över vad som presenteras. Vid större uppsättningar finns det en mängd olika yrkesgrupper som tillsammans skapar och genomför det som framförs på scenen.

En av dessa yrkesgrupper är dekormålarna som omsätter scenografens tankar och idéer om hur det ska se ut på scen till verklighet. Förutom att arbeta inom scenkonsten så återfinns dekormålare inom dekorationsmåleri av kyrkor och kulturbyggnader samt i byggnader med nyproducerade inredningar.

Dekormålaren Anneli Eriksson vid Dramaten möter upp vid sin arbetsplats i Gäddviken i Nacka strax utanför Stockholm. Det är en stor byggnad med enorma salar med högt i tak som härbärgerar fonder och dekorer. Lokalerna delas med Kungliga Operan. Det spikas, slipas och målas i salarna och några gamla dekorer och använd rekvisita hänger runt om på väggarna. Det mesta av tidigare produktioners dekor finns dock lagrat i speciella rum i en annan del av byggnaden.

Vi kommer in i en stor hall där några arbetar med dekormåleri och rekvisita till en kommande produktion vid Dramaten. Det ska bli stående tentakler i slingrande utförande som kräver såväl ingenjörskonst som hantverk för att få till. Det är allkonstnärer i aktion och en spännande miljö att besöka. 

För Anneli har skapandet alltid funnits med.

– Jag byggde och grejade alltid med något som barn, och var mycket med min pappa som var byggnadsarbetare. Han var också fönstermålare och gjorde skyltar till affärer. Han berättade för mig om en vän som var dekorationsmålare och gjorde marmoreringar i trappuppgångar, så den här världen fanns naturligt runt omkring mig. När jag blev äldre och skulle söka till gymnasiet visste jag inte riktigt vad jag skulle välja. Jag blev rekommenderad av studievägledaren att söka reklam- och dekorationsutbildning, vilket jag gjorde.

När Anneli sedan skulle välja praktikplats så blev det teatervärlden, för reklam ville hon inte hålla på med. Praktiken gjorde hon vid Stadsteatern i Stockholm och tyckte att miljön var spännande och lärorik. Under en tid efter gymnasiet arbetade hon som färgnyanserare vid ett tryckeri innan hon sökte en hantverksutbildning för att utbilda sig till dekormålare. Utbildningen var upplagd på så sätt att hon var i skolan en dag i veckan och övrig tid på sin elevplats vid Kungliga Operan och Riksteatern.

– Jag ville vara på två platser för att få ett större kontaktnät. Efter utbildningen frilansade jag under några år och det flöt på med jobb. Efter att jag fick barn kände jag ett behov av att få en fast anställning och några vid Dramaten gick i pension och jag fick arbete här.

Anneli berättar om Dramatens uppdrag från regeringen som innebär att vara nyskapande samtidigt som man ska bevara yrkesroller och traditioner.

– Jag börjar mer och mer tycka att jag är bärare av ett kulturarv. Nu har de som jag hade som mäster gått i pension, det är inte många kvar i yrket av den äldre generationen, istället tillhör jag de äldre. Uttrycket mäster är inte så vanligt att man använder längre, det föll bort någon gång på 70-talet, nuförtiden säger man istället lärare eller handledare, men jag använder gärna mäster för mina tidigare lärare.

Hur framtiden kommer se ut för dekormåleriet handlar om vilka val som politiker och allmänhet gör, menar Anneli. Det finns många trender som kommer och går, och det finns trendsättare från andra delar av Europa som påverkar vad som skapas i Sverige.

– Jag tycker att när scenografer gör en modell i Photoshop och lägger in digitala bilder så är det lätt att det ser digitalt ut när man målar eller bygger dem. Använder de väldigt pixliga bilder (grovkorniga bilder, red. anm.) som de hittar på nätet och kopierar och skickar vidare som en digital länk, så blir det svårt när jag förstorar upp bilden för att kunna se något. Då är det bara massa pixlar och jag undrar är det en hund eller en get? Det där djuret består av två pixlar och jag måste gissa vad det är för något. Om modellen istället hade byggts med material som sugrör eller något annat, så hade vi dekormålare troligtvis tolkat och byggt det på ett annat sätt.

Anneli berättar att många scenografer vill prova ny teknik och använder datorn mycket mer än förut. Andra yrkesgrupper vid teatern, speciellt ljustekniker, tycker om att arbeta med tredimensionella digitala modeller för att tekniskt kunna få till det så exakt som möjligt. Dekormålarna å sin sida måste först tolka modellen innan de kan börja skapa. Skapandet kan ta olika vägar och finna olika lösningar.

– Det avskalade och tomma scenrummet är inte så roligt, men det är trendigt. Det kan se väldigt lika ut och jag tycker det är tråkigt att scenografer inte vågar skapa sin egen stil. Trendsättare är bland annat inredningstidningar och nu är vi på väg till det mer organiska med mycket färg, blad och djurmotiv. Det här avskalade och svarta tror jag vi är på väg bort ifrån.

Men det handlar också om hur utbildningarna ser ut och vad som är trendigt på institutioner som Stockholms konstnärliga högskola, menar Anneli. De som är ute nu och arbetar är skolade i och vana vid att arbeta med den avskalade stilen. För att det ska ändras behöver det vara någon som är banbrytande.

Fikarummet i Gäddviken är inte avskalat och svart utan en orgie i färg. Väggarna är fyllda med indiska målningar på dansande gudar och gudinnor som för tankarna till gamla tempel och byfester i Bengalen. Det är en energi och livsglädje som är påtaglig. Varför är det inte så på scen?

– Det är väldigt europeiskt här. Vi blir glada när det kommer någon utifrån, men det är ofta någon från Europa. Det diskuteras mycket bland scenografer, regissörer och skådespelare om vad som ligger i tiden och aktuella frågeställningar. Att nå nya målgrupper är viktigt och de senaste åren har det gjorts mycket fint arbete för att väcka intresset för teater hos unga. 

Det är liv och rörelse i hallarna och dekormålare verkar vara en härlig blandning av uppfinnare, hantverkare, målare och allkonstnärer. Deras arbete är jordnära och praktiskt då de ska uppfylla scenografers drömmar och visioner, men på sitt eget vis.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!