Många anser att staten bör ta över kontrollen av bank- och penningsystemet, med syftet att garantera att detta sköts så transparent och förutsättningslöst som möjligt. Detta bortser dock från kritiska faktorer som kunnat observeras i den historiska utvecklingen, men även i människans sinnelag. Det menar teknologie doktor Fredrik Svahn.

Carolina Sundell argumenterar i en tidigare debattartikel för att staten ska återta kontrollen över utgivningen av pengar, bland annat genom att utfärda en egen digital valuta: Riksbankens föreslagna e-krona. Jag tror vi ska vara väldigt försiktiga med att hoppas på det då det krattar manegen för en framtida totalitär regim. Vill vi i stället ge medborgarna ökad suveränitet ska vi gå åt ett helt annat håll.

Vi människor är inte perfekta, vissa vet mer, andra mindre. Vissa agerar ofta med det allmännas bästa i åtanke, andra väldigt sällan eller aldrig. Ingen är dock allvetande, omutlig och osjälvisk i alla lägen. Det gör att det inte är en klok idé att sätta makten att skapa pengar ur intet i händerna på någon enskild eller en liten grupp av människor. Vem av oss med en laglig tryckpress i källaren skulle kunna låta bli att använda den för att utöka vår hushållsbudget?

De flesta som argumenterar för statliga lösningar har goda intentioner med det.

De flesta som argumenterar för statliga lösningar har goda intentioner med det. Med kraftfulla verktyg kan staten göra gott. Vi kan ha tur att den som får makten över tryckpressen är en klok person med stark integritet och med det allmännas bästa för ögonen, men förr eller senare, förmodligen ganska snart, kommer ekonomiskt ignoranta eller personer med intressen som inte sammanfaller med det allmännas bästa att klösa sig fram till denna maktkälla.

Makten att skapa pengar ur intet borde vridas ur händerna både på politiker och banktjänstemän och vi borde leta efter ett system som inte är påverkbart av övertalningar eller mutor. Naturen har gett oss ett sådant och det är ädelmetallerna. De är beständiga, delbara, lätt igenkännbara, väldigt svåra att förfalska, ovanliga och kräver varken el eller internet för att fungera, till skillnad från dagens bankpengar, Riksbankens framtida e-krona eller kryptovalutorna. Framför allt går inte ädelmetaller att skapa genom knapptryckningar utan mycket resurser måste användas för att skapa mer pengar genom att hitta, bryta och raffinera fram ädelmetallen.

Visst går det att i viss mån korrumpera en guldmyntfot genom banksystemet vilket vi sett genom historien men det är en krångligare process, och ett penningsystem som är kopplat till guld eller silver skapar en naturlig boja kring foten på alla som försöker. Pengar ska vara en värdebevarare och en stabil måttstock på värde över tid vilket gynnar både privatpersoners äganderätt över det värde de skapat genom sitt arbete och företagens ekonomiska kalkyleringar, vilket är en förutsättning för en väl fungerande avancerad ekonomi.

Det är sant att de allra f lesta stater genom historien har tagit sig monopol på att skapa pengar och ge ut sedlar och mynt. Men det bevisar inte att det är det bästa möjliga systemet. Anledningen är att statsmakten i sig är en monopolstruktur, och att ha kontroll på penningsystemet är ett av de viktigaste verktygen för att kunna bevara och expandera sin makt. Det finns en hel del episoder i historien då staten inte har tagit monopol på att skapa pengar utan bundit sig vid en riktig guldeller silvermyntfot, och då och då också tillåtit privata banker ge ut sedlar och mynt själva. De här perioderna är förknippade med stabila ekonomiska perioder, exempelvis eran för den klassiska guldstandarden från 1870talet fram till första världskrigets utbrott vilket jag beskrivit i en tidigare artikel.

Jag håller med Carolina Sundell om att dagens penningsystem är dysfunktionellt. Det är inte sunt att de kommersiella bankerna kan skapa pengar och att kontanterna nästan är försvunna. Att kontanterna är på väg bort tror jag inte hade hänt om vi fortfarande hade haft en guldmyntfot eller liknande. Förr i tiden skrev bankerna ofta ut sina reserver och kapitalbuffertar i sina reklamannonser för att visa hur säkra de var, så uppenbarligen var detta ett viktigt budskap för att locka kunder.

Numera har vi insättningsgarantier och gigantiska finansiella regelverk vilket invaggar kunderna i en falsk trygghet och vi bryr oss inte längre om huruvida banken vi väljer har rejält tilltagna reserver och eget kapital. Nu är det låga räntor och enkelhet som säljer och i och med det har bankerna utvecklat extremt enkla betalningsmetoder med kortblippande och swishande och vi kunder har glatt slängt kontanterna överbord och nästan glömt att de existerar. Om kontanterna tas bort helt är det omöjligt för oss kunder att ta ut några pengar alls ur banksystemet vilket gör att bankerna kan ta ännu mer risk på sina balansräkningar då de inte längre riskerar ”bank runs” där kunderna börjar begära ut kontanter (bankernas reserver) i stor skala.

Om vi byter system och inför en elektronisk svensk statsvaluta kan Riksbanken börja agera som en kommersiell bank, alltså inte bara vara bank åt andra banker, utan även direkt åt företag och privatpersoner vilket skulle göra de kommersiella bankerna obsoleta. Det finns faktiskt en förlaga till detta som kan ge en fingervisning om hur ett sådant scenario kan utspela sig och det är Sovjetunionens banksystem vars riksbank, Gosbank, var den enda banken inom rikets gränser från 1930-talet fram till 1991. Den ägnade sig inte åt vanlig penningpolitik utan mest åt att övervaka banktillgångar och kassaflöden hos företag för att följa upp hur de följde direktiven enligt de statliga femårsplanerna. Den ägnade sig inte heller åt objektiv kreditvärdering utan åt att ge förmånliga banklån till individer och företag som favoriserades av centralmakten.

Penningpolitiken blir inte längre ett grovt verktyg utan ett kirurgiskt instrument.

Med en statskontrollerad elektronisk valuta med monopol öppnar sig fantastiska möjligheter att kontrollera individer och företag och favorisera utvalda grupper. Dels kan alla transaktioner övervakas och exempelvis kan konto- och betalningsspärrar inrättas mot individer och företag som anses misshagliga enligt regimen. Bidrag eller bonusar kan delas ut till favoriserade grupper genom riktade räntepåslag. Penningpolitiken blir inte längre ett grovt verktyg utan ett kirurgiskt instrument; önskas mer inf lation kan penningmängden enkelt ökas uniformt mot alla bankkonton eller riktat mot olika individer och företag och rejält negativa räntor är inte längre något problem om så önskas.

Möjligheterna är oändliga. Problemet är bara att vi medborgare då helt tappat äganderätten över våra pengar och insynen i våra ekonomiska förehavanden blir total. Det hade vattnats i munnen på Sovjets Politbyrå eller Östtysklands Stasi om de hade haft ett sådant system vid handen. Att ge bort vår frihet så totalt är ett alltför stort pris med den enda fördelen att ge polisen ett par verktyg till för att bekämpa brott.

Anledningen till att Riksbanken ännu inte har rullat ut e-kronan är förmodligen att risken är att det kommer krascha banksystemet och ekonomin om alltför många individer och företag tar ut sina tillgångar ur vanliga banker och växlar in dem till den statliga valutan. Men det går säkert att lösa med en gradvis övergång och allehanda regleringar och stöd till de kommersiella bankerna.

Allt pekar på att dessa statliga e-valutor kommer att införas, förmodligen i efterdyningarna av nästa finanskris då det kommer vara enkelt att argumentera för ett reformerat penningsystem. Historien visar dock att valutor som inte är kopplade till någon fysisk tillgång som sätter en begränsning på penningmängdsökningen alltid förr eller senare kraschar. Även statliga e-valutor kommer alltså också att inf lateras sönder och först därefter kan vi vänta oss riktiga pengar som valuta igen. Men det kan bli en lång väntan med mycket elände innan dess.

På den internationella spelplanen finns ingen överstatlig entitet som kan tvinga fram en viss typ av valuta. Det har gjort att historiskt har alla reserv- eller världsvalutor varit kopplade till guld, åtminstone initialt. Detta eftersom guld är den enda oberoende typen av pengar som ingen enskild nation kan ha monopol på att skapa. Då den amerikanska dollarn etablerades som internationell reservvaluta efter andra världskriget var den kopplad till guld.

Efter att denna koppling klipptes av Richard Nixon 1971 har USA haft stora fördelar av att sitta på tryckpressen för världens reservvaluta. Det här är förstås inte populärt bland övriga stormakter i världen och nyligen har det också kommit uppgifter om att Ryssland och Kina planerar att utmana den amerikanska dollarn och lansera en ny reservvaluta för internationell handel med koppling till guld. Mycket pekar mot stora omvälvningar inom både de nationella och det internationella penningsystemet inom en snar framtid.

Fredrik Svahn - Teknologie doktor