Den kanske inte är gigantisk som sin föregångare ”Eroica”, men Beethovens symfoni nr 4 är gigantisk i ett annat hänseende, sade den amerikanske dirigenten Leonard Bernstein. Han beskrev symfonin som ”det största överraskningspaketet” Beethoven lämnade efter sig.
I ett filmklipp ser vi den framlidne, legendariska dirigenten Leonard Bernstein (1918-1990) sätta sig vid flygeln och ta några ackord. Det är de första mystiska takterna i Beethovens fjärde symfoni.
Den tämligen lugubra, långsamma takten i preludiet verkar vara ett utkast till det mest mystiska och djupa verk, säger han. Kanske en passionerad symfoni, eller en koloss av raseri och förtvivlan. Det som istället följer är en ”rolig fest i fyra satser”.
– Första satsen är munter som en jultomte, säger Bernstein och demonstrar med ett tomteskratt.
– Den följs av en vacker och öm, långsam sats, ett vilt och synkoperat scherzo och ett stämningsfullt yrväder till final.
Leonard Bernstein vid flygeln. Foto: Skärmavbild
Han beskriver den inledande satsen som en ”mystisk introduktion som svävar runt moll-skalor, fjäderlätt smyger på tå genom tvetydiga, orelaterade tonarter och slutligen motvilligt inrättar sig i Bess-dur.”
Den andra satsen gjorde stort intryck på Hector Berlioz (1803-1869). Han var så betagen av den att han hävdade att det var ärkeängeln Mikael som skrivit den och inte en människa.
Robert Schumann (1810-1856) kallade Beethovens symfoni nr 4 för ”en nätt, grekisk ungmö mellan två nordiska jättar,” skriver Lewis Lockwood i ”Beethovens Symphonies: An Artistic Vision”. Med de ”nordiska jättarna” avsåg han symfoni nr 3 och nr 5.
Man talar ofta om Beethovens ”stora” symfonier – nr 3, 5, 6 ,7 och 9, och de ”mindre” – 1, 2, 4 och 8, men det handlar bara om form, säger den finske dirigenten Osmo Vänskä till The Gramophone. De så kallade mindre symfonierna påminner om vilken stor kammarmusikkompositör Beethoven var.
Här kan du höra Herbert von Karajan och Philharmonia Orchestra framföra Beethovens symfoni nr 4.
Symfoni nr 4 har fyra satser och framförs på runt 33 minuter:
1. Adagio – Allegro vivace (Bess-moll – Bess-dur)
2. Adagio (Ess-dur)
3. Allegro vivace (Bess-dur)
4. Allegro ma non troppo (Bess-dur)
– Musiken är underbar, speciellt den sista satsen, i vilken blåsinstrumentens solon alltid är ett nöje att lyssna på, särskilt de för klarinett. Den dynamiska spännvidden är enorm, säger Osmo Vänskä, som själv är klarinettist, till The Gramophone.
Nr 4 dedikerades till greve Franz von Oppersdorff som hade beställt verket efter att ha blivit väldigt förtjust i symfoni nr 2. Den färdigställdes 1806, samtidigt som Beethoven jobbade med att komponera nr 5, ”Ödessymfonin”.
Här kan du titta på filmklippet med Leonard Bernstein, i vilket han bland annat visar på hur första satsen på sina ställen låter som en munter jultomte.
Tidigare artiklar i serien:
Beethovens symfonier: En introdukton
Beethovens symfonier: Nr 1 – Arvet från Haydn
Beethovens symfonier: Nr 2 – Hicka och rapar
Beethovens symfonier: Nr 3 "Eroica" – En bro från klassicismen till romantiken
Beethovens symfonier: Nr 5 – Den ikoniska "Ödessymfonin"
Beethovens symfonier: Nr 6 "Pastoralsymfonin" – En hyllning till naturen
Beethovens symfonier: Nr 7 – "Dansens apoteos"
Beethovens symfonier: Nr 8 – Den lilla symfonin med stark ton
