Beethovens symfonier: Nr 7 – "Dansens apoteos"
Porträtt av Ludwig van Beethoven (1770 - 1827) runt 1810. Foto: Hulton Archive/Getty Images


Beethoven skrev sin sjunde symfoni 1811-1812. Premiärkonserten framfördes till förmån för de soldater som skadats i slaget vid Hanau några månader tidigare. Andra satsen i symfonin är bland kompositörens mest uppskattade enskilda orkesterstycke.

Symfonin utgör ett nytt steg i kompositörens utveckling. Han blandar klassiska element med romantiska, vilket ger ett intimare och mer komplext uttryck. Beethoven själv tyckte att det här var en av hans bästa kompositioner.

George Grove, författare till ”Beethoven and His Symphonies”, beskriver de romantiska inslagen som ”snabba och oväntade växlingar och kontraster, som i högsta grad eggar fantasin och får den att virvla iväg till märkliga regioner”.

Kompositören Richard Wagner beskrev lyriskt verket som ”dansens apoteos”:

”Allt tumult, all längtan och hjärtats storm, blir här glädjens lycksaliga oförskämdhet, som med bacchanalisk kraft bär oss bort genom naturens rymliga rum, genom alla livets strömmar och hav, skriker i glad självmedvetenhet medan den djärva musiken i denna människosfärens dans ljuder i hela universum. Symfonin är själva dansens apoteos: det är dansens högsta aspekt, kroppsrörelsens mest upphöjda gärning, införlivad i en idealisk tonmylla.”

Här kan du höra Iván Fischer och Royal Concertgebouw Orchestra framföra Beethovens symfoni nr 7, i Concertgebouw i Amsterdam, 9  och 10 januari 2014.

 Men det är inte så mycket melodierna som är drabbande och minnesvärda som den allmänna känslan av framåtgående rörelse, sade dirigenten Christoph Eschenbach till NPR. Symfonins danselement, vitalitet och feststämning förmedlas i huvudsak genom rytm. Rytmen är hela verkets underliggande princip.

Första satsen börjar med en lång introduktion, högtidlig och majestätisk. Olika teman kommer sedan att överlappa varandra, på ett sätt som var nytt för Beethoven som tidigare varit strukturellt väldigt tydlig.

– Det finns en röd tråd, en underliggande processionsliknande puls i den första satsen. Det är nästan minimalistiskt, säger dirigenten Michael Tilson Thomas till The Gramophone.

Andra satsen i den sjunde symfonin är Beethovens kanske mest populära orkesterverk. Vid premiären blev publiken så till sig att de krävde att få höra andra satsen en gång till, skriver Michael Steinberg i ”The Symphony: A Listeners Guide”. Den framförs ofta för sig själv, och har haft stor påverkan på senare kompositörer. Verk som Schuberts symfoni i c-dur och pianotrio i ess-dur, Mendelssohns symfoni nr 4 och Berlioz ”Harold in Italy” har alla influerats av detta stycke.

– Jag tror att denna sats tilltalar oss eftersom den är enkel och uttrycksfull, som en perfekt scen i en opera, säger Thomas.

Första takterna i andra satsen.

Tredje satsen är en fantastisk tolkning av scherzoformen, skriver All About Beethoven. Den förmedlar en genuint pastoral scen, med bildsymboler och associationer. I trion använder kompositören ett tema från en österrikisk folksång, som han hade antecknat under sin vistelse i Teplitz.

Den energiska fjärde satsen förmedlar glädje från början till slut. Enligt All About Beethoven är det här som dansen börjar. Andra temat är en typisk melodi från en ungersk dans.

”När man lyssnar på den här symfonins grand finale kan man knappt bestämma sig för vad som är mest häpnadsväckande: Beethovens otroligt kreativa fantasi, den oklanderliga formen, den fantastiska talangen att använda musikaliska resurser till att utveckla teman, eller hans kompakta, ljuvliga, överdådiga instrumentation."

Sjunde symfonin har fyra satser som tar ungefär 40 minuter att framföra.
1. Poco sostenuto – Vivace (A-dur)
2. Allegretto (A-dur)
3. Presto – Assai meno presto (trio) (F-dur) (trio i D-dur)
4. Allegro con brio (A-dur)

Tidigare artiklar i serien:

Beethovens symfonier: En introduktion

Beethovens symfonier: Nr 1 – Arvet från Haydn

Beethovens symfonier: Nr2 – Hicka och rapar

Beethovens symfonier: Nr 3 ”Eroica” – En bro från klassicismen till romantiken

Beethovens symfonier: Nr 4 – En fest i fyra satser

Beethovens symfonier: Nr 5 – Den ikoniska ”Ödessymfonin”

Beethovens symfonier: Nr 6 "Pastoralsymfonin" – En hyllning till naturen

Beethovens symfonier: Nr 8 – Den lilla symfonin med stark ton 

Beethovens symfonier: Nr 9 "Choral" – Mastodontverket