Den här berättelsen är i två delar. Den första delen handlar om ett ungt par som kom från olika samhällsklasser, men tack vare sina goda egenskaper och rika dygd levde de mycket lyckliga tillsammans. Den andra delen berättar om en ovanlig och märklig upplevelse som mannen i familjen var med om.

En föredömlig hustru

Bao Xuan, levde  under Västra Handynastin för 2 000 år sedan. Han kom från en fattig familj men fick vägledning av en mentor. Hans mentor uppskattade Baos höga moral och lät sin dotter Shaojun gifta sig med honom. Svärfadern gav dem en praktfull hemgift.

Men Bao sade till sin hustru: ”Du föddes i en välbärgad familj och är van vid vackra föremål, men jag är fattig och kan inte ta emot sådana dyrbara gåvor.”

Hans brud svarade: ”Min far har sett att du lägger vikt vid att kultivera gott uppförande och dygd vilket föranlett ett enkelt och sparsamt leverne. Därför lät han mig gifta sig med dig så att jag kan tjäna dig. Eftersom jag nu är din hustru kommer jag att lyda dig”.

Bao Yuan skrattade lyckligt och sade: ”Om du kan tänka på det sättet så är det min önskan”.

Shaojun lade undan alla sina vackra klänningar och smycken, och bytte till en enkel klädsel. Tillsammans med Bao reste hon till sin makes hemby i en liten vagn dragen av en hjort.

Efter att ha hälsat på sin svärmor tog Shaojun genast itu med hushållssysslorna. Hon utförde glatt alla de göromål som ingick i en svärdotters plikt. Shaujuns namn finns med i historiska böcker om Handynastin där hon beskrivs som en föredömlig hustru till Bao Xuan.

Än idag sägs det att unga par som lever lyckliga tillsammans även under knappa omständigheter ”åker tillsammans i en vagn dragen av en hjort”.

En främling på vägen

Med tiden blev Bao Xuan rekommenderad till ämbetsman i regeringen. En dag när han var på väg till huvudstaden mötte han en lärd man som ensam skyndade fram på vägen. Plötsligt föll mannen ihop i en hjärtattack. Bao försökte hjälpa honom men kunde inte rädda hans liv.

Bao visste inte vem mannen var eller vad han hette. Han såg att han hade med sig en bok med skriftrullar av vitt silke och tio silvermynt. Bao använde ett av mynten för att ordna med begravning. Resten av mynten lade han under hans huvud och boken med silkesrullarna lade han på mannens mage.

Sedan han läst några böner över den lärde mannen, talade Bao till hans grav, och sade: ”Om din själ fortfarande är vid liv måste ni låta er familj veta att ni är begravd här. Nu har jag andra plikter att ta hand om så jag kan inte stanna här längre.” Sedan tog han farväl och fortsatte sin resa.

Mötet med den vita hästen

När Bao Xuan kom fram till huvudstaden lade han märke till att en vit häst följde efter honom. Hästen tillät ingen annan än Bao komma nära. Ingen annan fick ge den mat, så Bao tog hand om hästen. 

Sedan Bao klarat av sitt uppdrag i huvudstaden red han hemåt på den vita hästen. Men på hemvägen red han vilse. När det började mörkna fick han syn på ett stort fint hus där det bodde en markis. Bao red dit för att söka husrum för natten. Han lämnade ett kort med sitt namn till familjens överhuvud.

Men tjänaren som öppnade dörren kände igen hästen vid Baos sida. Han gick till markisen och sade: ”Den här gästen stal vår häst”.

Då svarade markisen: ”Bao Xuan är en man med gott rykte. Det måste finnas en anledning till detta. Säg inte saker utan ha fog för dem.”

Markisen frågade Bao: ”Hur fick ni tag på den här hästen? Den var vår förut och vi vet inte varför han försvann.” 

I detalj berättade Bao om sin upplevelse med den lärde mannen som fick hjärtattack på vägen. Markisen blev chockad: ”Den lärde mannen var min son!”

Markisen hämtade hem sonens kista. När han öppnade den såg han silvermynten och den vita sidenrullen, som låg precis där Bao hade sagt.

Källa: ”Biografi över exemplariska kvinnor” ur ”Boken om det sena Han” eller ”Historien om det sena Han” ett kinesiskt hovdokument över åren 6 till 189.

”Lie Yi Zhuan” en roman skriven av Cao Pi, kejsare i Cao Wei