Annica talar med djur: ”Vi behöver lyssna mer på djuren”
Annica Rönnqvist med sin Dennis, en bolonka. Foto: Eva Sagerfors


En djurkommunikatör lyssnar på djuren och kan hjälpa djur och ägare att förstå varandra bättre. Annica Rönnquist har hjälpt djur och människor på det här sättet i 35 år och hon hoppas att det får fler att tänka mer på varandras bästa, både djur och medmänniskor. Här ger hon också tips för att förstå sitt djur bättre.

Det är tur att Annicas särbo är den lugnare typen.

– Att känna av andras känslor kan ta en del på energin och ibland glömmer jag att dra in tentaklerna, då är det skönt att ha det lugnt i hemmet, säger hon.

Annica Rönnquist bor i Umeå och i sitt hus i en by i Västerbottens inland. I 35 år har hon lyssnat på djur och hjälpt djur och ägare att förstå varandra.

 

Annica har inte gått kurser eller på annat sätt strävat efter att kunna kommunicera med djur. Av en händelse upptäckte hon sin förmåga en dag i ladugården. Som vanligt pratade hon vänligt med korna, men när hon fick till sig bilder och känslor som handlade om en särskild händelse bestämde hon sig för att kolla upp det.

– Jag berättade för min man och undrade om det här hade hänt i ladugården tidigare. Han bekräftade att det var så, säger Annica.

Sedan dess har hon på sidan av sitt arbete i äldrevården, då och då hjälpt till som djurkommunikatör och det har gett henne många fina upplevelser.

– Det här livet är så rikt för mig, jag får lära mig så mycket.

Veterinärernas test

En djurkommunikatör kan hjälpa till att lösa problem mellan ägare och djur när man som närmsta människa går bet. Annica kan också hitta fysiska orsaker till problem i kroppen hos djuret.

Hon berättar att hon träffar en del människor som inte tror på det hon gör. En gång blev hon testad av två veterinärer. De undersökte en hund och bad sedan Annica att försöka hitta vad som var fel hos hunden genom att prata med den. Hon satt en stund med hunden och genom att hon fick ont på olika ställen i sin kropp förstod hon att det var där hunden hade ont. Veterinärerna bekräftade att det stämde precis med den undersökning de hade gjort.

Annica låter dem som vill ha hjälp komma till henne; hon ger inte information eller råd oombedd. Däremot händer det ibland när hon är ute och möter ett djur att det ber henne att berätta något för husse eller matte, men så länge ägaren inte ber om det så ger hon bara djuret en god tanke.

– Då tänker jag bara ”å så fin du är!”.

Lyssnar på djuret

Hon brukar börja med att lyssna på djuret – ägaren får vänta. Annica får bilder till sig och kan också känna känslor som djuret förmedlar. Hon förklarar att när hon lyssnar så gäller det dels att vara i kroppen, inte i huvudet, och dels att släppa på sig själv; sina önskningar om hur det ska bli.

– Jag finns bara där för att lyssna, och ska inte försöka styra.

Annica berättar att djuret kan visa hur matte eller husse är och så vill de att hon ska hjälpa dem att få ägaren att förstå varför djuret beter sig som det gör.

Uttrycket ”sådan herre, sådan hund” säger mer än vi kanske tänker på.

Uttrycket ”sådan herre, sådan hund” säger mer än vi kanske tänker på, menar Annica.

– Hundar, katter och hästar är så lika sina ägare.

Vill vi få hjälp att förstå djuren bättre kan vi försöka att se på oss själva utifrån. Är jag stressad så är det inte konstigt att djuret har ett oroligt beteende.

– Det är bra att djuret också förstår hur matte eller husse mår. Ibland får jag hjälpa dem att förstå varandra.

 

Annica berättar om en hund som skällde mycket. Orsaken visade sig vara att ägaren var orolig och hunden ville skydda ägaren genom att skrämma bort alla hot.

Genom att inspirera djurägare att lyssna på och prata mer med sina djur, så hoppas Annica att det märks också i det större.

– Om budskapet sprids att tänka mer på sina djur och sina medmänniskor, att ha positiva tankar om dem, då kanske vi kan lätta på trycket i den här världen.

Förstå djuren bättre

För att få en bättre kommunikation med sitt djur ger Annica några råd. Det handlar förstås både om att tänka på hur djuret upplever saker och ting och att se hur man själv tänker och är.

Ett enkelt råd är att när vi pratar med djuren ska vi använda en positiv form. Om vi säger ordet ”inte” så märker de inte det. Istället för ”skäll inte” kan man säga ”tyst”.

En del djur är oroliga i olika situationer, men då är Annicas råd:

– Var trygg med dig själv.

Hon förklarar att om man visar att man själv är trygg så kan det göra djuret tryggt. Ett exempel är Valborg. Vill du ta med din hund ut under firandet så berätta för hunden vad som ska hända och visa att du är trygg. Om Annica tar med sig hunden kan hon berätta för henne vad Valborg är för något, att det smäller och att hon tycker att det är festligt. Då gäller det förstås att vara trygg i det. Har man ändå en rädsla för hur hunden ska reagera på ljudet så känner hunden av husses eller mattes rädsla.

– Berättar man för hunden att man gillar Valborg, och känner så, att man vet vad som händer och att man är trygg i den situationen, ja då blir hunden trygg, säger Annica.

Det fungerar i nio fall av tio, tillägger hon.

 

När det gäller djurs rädsla för smällare eller för åska säger Annica att det går att komma över. Som ägare, om man minns och tänker på hur rädda djuren var sist det small så förmedlar man den tanken till djuren.

Djuren känner av våra känslor och märker av våra tankar.

Annica tipsar också om att försöka att tänka mer som djuret. Vill man förstå sitt djur bättre är det även viktigt att komma ihåg att de ofta speglar oss själva. De känner av våra känslor och märker av våra tankar.

Foto: Eva Sagerfors

Ett gott råd från Annica är:

– Tänk på vad du tänker. Kanske behöver du inte tänka alls.

Annica tar ett roligt exempel från sig själv. Hon, särbon och hundarna var på väg hem i bilen. Hon körde, medan särbon satt i passagerarsätet med en av hundarna i famnen. Den här hunden tycker mycket om att åka bil och brukar aldrig skälla när de åker bil.

De är nästan hemma när de kommer till ett övergångsställe. Där står en äldre dam med rullator så Annica stannar till så att damen kan gå över vägen. ”Lilla, rara damen”, tänker Annica, men hunden börjar skälla. Annica frågar särbon vad han tänkte. Han ser lite oförstående ut, men förklarar att han behöver komma hem och gå på toaletten, så hans tanke var ”Kan hon inte skynda sig över?” Det visar sig att hunden uppfattade den tanken, den ville hjälpa till och skällde därför för att skynda på damen så att de kunde komma hem fortare.

– Allt startar med en tanke, säger Annica.