Brics-länderna har olika typer av politiska system, men de samarbetar ekonomiskt och knyter till sig länder med stora energiresurser samt attraherar utvecklingsländer. På sikt kan Brics utmana västländernas inflytande på internationella institutioner och utgöra en global maktbas för Kina, menar författaren Dan Ahlmark.

Brics är en samarbetsorganisation gällande främst ekonomiska frågor mellan många av världens stora utvecklingsländer, och där Kina är en framträdande medlem. Organisationen har inledningsvis inriktat sig mot de mest folkrika staterna, och deltagande länder är nu de största staterna i Europa och i Latinamerika (Ryssland och Brasilien), de två största i Asien (Kina och Indien) och Saudiarabien och Iran i Mellanöstern samt de folkrika staterna Egypten, Etiopien och Sydafrika i Afrika. Man har också en viss inriktning på energipolitik, vilket väl är skälet till Förenade Arabemiratens medlemskap. Venezuela med världens största oljeresurser har av Kina och Ryssland hälsats som en framtida medlem av Brics (troligen hösten 2024).

En stor stat som Nigeria kommer att söka medlemskap i Brics, medan Indonesien studerar frågan och avvaktar. En fördel med inriktningen på världens stora är att de politiskt och kommersiellt vanligen har ett regionalt inflytande, och deras ställningstaganden påverkar också de mindre grannarnas beslut.