75 etsningar av Zorn ställs ut i Stockholm


Galleri Agardh & Tornvall i Stockholm ställer ut en fin samling med nästan en fjärdedel av Zorns etsningar, flera av dem mycket sällsynta. Lördagen den 19 maj var det vernissage.

Vi står framför Zorns porträtt av prins Eugen från 1891. Det hänger i den lilla hallen mellan galleriets två rum på nedervåningen. Prins Eugen och Zorn hade nyligen lärt känna varandra i Paris, och på bilden lär sig prins Eugen att etsa: han håller upp en plåt mot ljuset för att se de små ristningarna bättre. Det är en liten bild, liksom många av etsningarna, och man lockas att gå närmare för att begrunda Zorns teknik.

Anders Zorn; "Prins Eugen", 1891. Etsning, 14.1x10.2 cm.

Med Rembrandt som förebild utvecklade Anders Zorn (1860-1920) en egen oortodox etsningsstil, med ”skurar av streck” som bygger upp motivet. De skuggade partierna i prins Eugen-porträttet är utförda med ett djärvt linjemanér; parallella streck i en diagonalkomposition som separerar ljus och mörker.

Just den här etsningen har badat i syra 5-6 gånger för att få fram de tjocka svarta linjerna, bedömer konstnären Anders Gudmundson som är på vernissagen. Han undervisar i etsning på Nyckelviksskolan.

– Jag gillar de här kraftigt etsade vänporträtten, säger han.

– De ser så förrädiskt enkla ut, men det är en väldigt lång process att stå och etsa. De ska se så snabbt och spontant gjorda ut, men de är otroligt beräknade.

Konstnären Anders Gudmundson på Galleri Agardh & Tornvall den 19 maj, då utställningen med Zorn öppnade. Foto: Susanne W Lamm

Jämfört med måleri, som är väldigt fysiskt, är etsningen av en mer intellektuell karaktär. Det finns flera etsningstekniker, men enkelt förklarat, vid djuptryck som Zorn ägnade sig åt ristas motivet in i exempelvis en kopparplåt som är täckt med vax eller asfalt. Sedan badar man plåten i syra så att metallen fräts bort i linjerna, medan resten av plåten skyddas av beläggningen. Proceduren kan upprepas flera gånger för önskad effekt, så etsningen utförs stegvis.

Utöver sitt egenvärde som konstform fick tekniken en särskild betydelse för konstnärer från senrenässansen och framåt, eftersom de kunde göra etsningar med sina målningar som förlaga, reproducera dem och därmed nå ut med sitt arbete till allmänheten, både nationellt och internationellt. Det var så som Rembrandt lyckades få internationellt erkännande under sin livstid.

Zorn gjorde 289 etsningar som trycktes i stora upplagor, ibland flera hundra. Vid sekelskiftet hade auktionshuset Bukowskis i Stockholm ensamrätt på att sälja dessa etsningar. De stod mycket högt i kurs, och aktörer på konstmarknaden följde kursen på Zorns etsningar som finansmänniskor följer börskurserna idag.

Anders Zorn; "Kajuta", 1917. Etsning, 29,6x19,6 cm.

Anders Zorn; "Kusinerna", 1883. Etsning, 44,3x27,8 cm.

Nu för tiden delas vanligen Zorns grafik in i olika kategorier, beroende på hur lätta de är att få tag på. Galleri Agardh & Tornvall ställer ut flera rariteter, som exempelvis ”Kusinerna” från 1883, som är en av de första etsningarna, ”Venus de la vilett” från 1893 och ”Nya visan” från 1903. Även bilden av prins Eugen hör till de mer sällsynta.

Prins Eugen-porträttet är bland Gudmundsons favoriter på utställningen, och även ”Mona” som är ett porträtt av Zorns mamma, Grudd Anna Andersdotter. Den gjordes 1911 i Zorns ateljé i Mora när hon var över 70 år, och refererar till Rembrandts etsning av sin mor.

Anders Zorn; "Mona", 1911. Etsning, 24,8x17,7 cm.

Zorn hade själv en stor samling med originaletsningar av Rembrandt i sin ägo och inspirerades av honom på flera sätt. Enligt konsthistorikern Karl Asplund, som gav ut en konstmonografi i två band om Zorns graverade verk 1920-21, ska Zorn ha sagt: ”Det finns bara två etsare i världen, Rembrandt och så jag. Nej, det finns bara en.” Asplund vågade emellertid inte fråga vem Zorn syftade på.

En av Zorns styrkor som konstnär var en nästan unik känsla för material, säger Gudmundson: han kunde göra något som precis tangerar gränsen för vad materialet klarar av, och han gjorde det otroligt bra.

Han menar att det kan vara Zorns materialteknik i kombination med en slags ”kyla” som tilltalar oss idag, eftersom det passar vårt psykologiska tänkande, på samma sätt som vi väljer konst i konsthistorien som passar vårt nutida sinnelag.

– Han har en kyla i sitt förhållande till andra människor som gör att han kan observera dem väldigt objektivt. Det är det som gör honom så otroligt bra på att karaktärisera folk på ett sätt som vi tycker om.

Anders Zorn: "självporträtt i vargskinnspäls", 1916. Etsning, 17,7x12 cm.

Många har tidigare målningar som förlagor eller fotoförlagor. Gudmundson tror dock inte att Zorn var särskilt bunden till fotoförlagorna – som exempelvis Fotografiska gjorde gällande när de ställde ut konstnärens fotografier 2015 – utan att han använde dem mer som referenser.

– De glömde att berätta hur svårt det var att förstora upp saker från negativ på den här tiden.

– Ville man jobba från ett sådant så fick man inte mer än en papperskopia som var lika stor, och att sedan göra en målning efter det – det är jättesvårt, tro mig, säger Anders Gudmundson.

Zorn-utställningen på Galleri Agardh & Tornvall pågår 19 maj-2 juni 2018. 

Anders Gudmundsons visar stilleben i olja på Galleri Strömbom i Uppsala med utställningen ”Vårt dagliga bröd”, fram till 3 juni 2018. 

Galleri Agardh & Tornvall den 19 maj 2018. Foto: Susanne W Lamm