Du som motionerar till vardags, på väg till och från jobbet, på lunchen eller på väg till affärsmöten, får inga rubriker i tidningarna likt bergsbestigarna, inga pluspoäng hos grannar och vänner som efter en Vätternrunda eller ett Göteborgsvarv, men hälsoeffekten finns där ändå, skriver Johan Holmsäter.

Jag pratade med en kvinna som jobbar i ett kontorshus på sjätte våningen. Hon är rädd för att åka hiss. Medan hennes kollegor tar hissen promenerar hon upp för alla trapporna. Varje morgon och efter varje lunch bestiger hon alltså ett berg på minst 20 meter. Det blir ett 200 meter högt berg i veckan, 800 meter i månaden. Mount Everest är 8 848 meter. Det är alltså möjligt att klättra upp för ett Mount Everest en gång om året – i högklackade skor och veckad kjol, mitt under arbetsdagen. Inte illa.

En man berättade för mig att han tänkte börja motionera. När jag träffade honom några månader senare frågade jag hur det hade gått med motionsplanerna. ”Jag har inte hunnit”, sade han bedrövat. ”Har haft så mycket att göra på min kolonilott varje dag.” ”Var ligger den?” frågade jag. ”Sex kilometer utanför stan.” ”Hur kommer du dit?” ”Jag cyklar.”