Vägen till helvetet är kantad av goda avsikter. Det är ett slitet uttryck, men det fångar något grundläggande i politiken: även välmenande idéer kan leda till system som i praktiken skadar det de var tänkta att skydda. När staten skapar nya verktyg för övervakning eller kontroll är det sällan ond vilja som driver processen, utan tron att just denna gång är undantaget berättigat – att just denna gång är faran så stor att man måste tänja på principerna. Men konsekvenserna kommer alltid senare.
Socialdemokraternas nya förslag om så kallade digitala vakthundar, ”betrodda användare”, är ett exempel på just detta. På pappret handlar det om att identifiera extremister och sexuella förövare på nätet. I praktiken handlar det om att öppna för en form av övervakning där gränsen mellan stat och privata opinionsaktörer riskerar att suddas ut.
Att Anders Ygeman dessutom lyfter fram Expo som möjlig samarbetspartner gör förslaget ännu mer problematiskt. Expo är en opinionsdriven aktör med tydlig ideologisk profil. Att ge en sådan organisation en roll i att bedöma digitalt beteende är inget tekniskt beslut – det är ett politiskt ställningstagande med långtgående konsekvenser.
