Irankriget och krisen kring Hormuzsundet har satt de globala oljebörserna i gungning. Nu hoppas Syrien kunna öppna en oljeledning från Irak till Medelhavet och därmed etablera sig som en maktfaktor på energimarknaden. Men utmaningarna är många.

Sedan Syriens interimspresident Ahmad al-Sharaa tog över makten i december 2024 har landets relation till USA stärkts. Trump har plockat bort Syrien från terrorlistan och sanktioner har lättats, vilket öppnar för nya affärsmöjligheter. Samtidigt skakar oljemarknaden till följd av kriget mellan USA och Iran.

I mitten av juli undertecknades en avsiktsförklaring i Washington DC om att återuppbygga en oljeledning mellan Kirkuk i norra Irak och Baniyas i västra Syrien, som förstördes 2003 under Irakkriget. Syftet är att skapa en direkt exportväg av irakisk olja till Medelhavet.

– Om det håller ekonomiskt är det ju en sund idé i grund och botten, eftersom den gynnar båda länderna, säger Aron Lund, Syrienkännare och Mellanösternanalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Alternativ rutt

Oroligheterna kring Hormuzsundet har ökat intresset för alternativa transportvägar bland oljeproducerande länder, däribland Irak och USA, framhåller Lund.

– Att det kommer just nu handlar om att bygga upp en infrastruktur för att kunna leverera olja från länderna kring Persiska viken till Europa och andra länder, som Iran inte kan stoppa, säger han.

Den gamla oljeledningen Kirkuk–Baniyas var ungefär 900 kilometer lång och togs i drift 1952, men stängdes 1982 till följd av konflikterna mellan Damaskus och Bagdad under kriget mellan Iran och Irak. Ledningen förblev avstängd fram till 2000, då begränsade oljeflöden återupptogs. Under Irakkriget 2003 skadades den svårt och har varit ur drift sedan dess.

Återuppbyggandet beräknas ta två och ett halvt år, uppger syriska källor för Al Jazeera. USA:s utrikesdepartement räknar med en kapacitet på omkring 2 miljoner fat råolja per dag.

Det totala flödet genom Hormuzsundet uppgick till i snitt runt 15 miljoner fat per dag i fjol, enligt Internationella energiorganet IEA.

Utmaningar för investerare

Thina Saltvedt, oljeexpert och chefsanalytiker på Nordea, beskriver avtalet som ett ”seriöst förslag”, men betonar att det kräver enorma investeringar. Frågan är också vem som ska ta den finansiella risken för projektet i ett osäkert land som Syrien.

– Det är lite av de uppgifter som vi inte har fått än, säger hon.

Mellanösternanalytikern Aron Lund säger också att investeringar i den här storleken kräver långsiktighet.

– Bygger man en sådan oljeledning, då har man mycket långa perspektiv för att få igen pengarna. Syrien är inte ett land som har långa perspektiv just nu.

Lund pekar på kvarstående IS-hot i Syrien, politiska spänningar i Irak och risken att projektet blir olönsamt om USA och Iran når ett nytt avtal.

Regional energikorridor

Den nya irakisk-syriska oljeledningen skulle inte ersätta Hormuzsundet, men den skulle kunna minska beroendet av sundet vid krig eller konflikt, enligt Aron Lund.

För Syrien handlar satsningen om att etablera sig som en regional energikorridor och att stärka landets energisäkerhet. Oljeprudcenten Irak vill kringgå störningarna i Hormuzsundet och öka sin exportkvot inom Opec, säger Saltvedt.

För EU skulle en sådan ledning innebära kortare fraktväg av den irakiska oljan via Medelhavet. Men det är osäkert vilken typ av olja och vilka volymer som kan komma att nå Europa, framhåller hon.

Irak stod för 5,8 procent av den totala volymen olja som EU:s medlemsstater importerade i fjol, enligt Europeiska rådet.