Ålderismen slår hårt i yrkeslivet. Linkedin svämmar över av vittnesmål från människor som redan i yngre medelåldern känner sig helt utfrysta från arbetsmarknaden. Samtidigt höjs pensionsåldern. En till synes omöjlig ekvation. Vad är anledningen till denna brutala åldersdiskriminering som ingen gör något åt. Har vi i medelåldern möjligen själva någon del i detta.
En kväll härommånaden fick jag oväntat en ”blind date” med en jämnårig man. Vi hade en gemensam vän som bokat in oss på en utekväll, men då vår vän fick förhinder satt vi där själva. Inom tio minuter hade jag fått höra min nye bekants åsikter om vad som var snett i samhället och vad man skulle göra åt det. Inte en fråga om vem jag var, min familj eller relationen till vår gemensamma vän. Inga utforskande samtal om mat, kultur eller annat som skulle kunna ge inspiration och nya intryck. Plötsligt tänkte jag: ”Herregud, jag är ju likadan.” Kommen till medelåldern har jag själv börjat dra mina slutsatser. Se mönstren. Förstå sambanden. Utifrån allt jag varit med om och upplevt. Jag har helt enkelt fått ett antal käpphästar. Och dessa ältar jag i tid och otid.
Därmed inte sagt att käpphästar är fel. Det är ett sätt att paketera de lärdomar man fått från både yrkesliv och privatliv. De kan i rätt sammanhang vara intressanta för både yngre och äldre att höra. Många av mina bästa lärare på Stockholms handelshögskola var till åren komna. Sylvasst formulerade de tankeväckande teser om hur saker fungerade och varför det var som det var i näringslivet och samhället. Jag minns nationalekonomen som formulerade enkla förklaringar till både miljöförstörelsen (miljön har inget pris) och vilket det enda problemet är som vi behöver lösa för att få ordning på världen (fördelning av välstånd). Utifrån dessa ”käpphästar” presenterades sedan banbrytande tankar om hur man skulle hantera dessa faktum. Tankar som påverkar mig än i dag. Liknande upplevelser fick jag från äldre lärare inom finans, strategi och organisation. Men till skillnad från min nye bekant hade dessa professorer och lektorer inte slutat lyssna på andra människor. Diskussionerna med de yngre åhörarna var intensiva, och föredragshållarna älskade att bli utmanade.









