Wallenbergsfären beskrivs ofta som en stabil ägare, en ansvarstagande kraft och en garant för svensk industris styrka. Men det finns också frågor som sällan ställs om framgångssagan. Vem granskar makten i ett system där kapitalet formellt är allmännyttigt men inflytandet i praktiken koncentrerat?
Den som läser om familjen Wallenberg i dessa dagar får hålla sig till en meny av smakfulla varianter av lättsmälta ”Wallenbergare”, med eller utan gräddsås, dock utan alltför sura rårörda lingon. Antingen handlar det om hur framgångsrik familjen har varit med att förvalta stiftelsernas förmögenheter genom huvudägarskapet i investmentbolaget Investor. Eller så handlar det om, som senast, hur ”Wallenberg räddar” industrinationen Sveriges internationella anseende genom att ägarbolaget Wallenberg Investments skjuter till delar av det nödvändiga kapitalet för att det ”gröna omställningsbolaget” Stegra ska kunna bygga klart sitt stålverk i Boden.
Till dessert i denna trerätters får vi låta oss smaka med ett uppslag om hur duktiga de är på att matcha in den sjätte generationen Wallenbergare. Ingen ska tro att de bara kan kliva in där för att de råkar ha rätt efternamn. Nej, god utbildning och fina vitsord ska det vara, annars ska de stå tillbaka för någon annan släkting.










