På dagen 46 år efter "Miracle on ice" slog USA till på nytt. Segern mot Kanada, 2–1, efter en dramatisk förlängning i OS-finalen i Milano betyder extra mycket för forwarden Brock Nelson.
– Det är speciellt. Jag är så glad över att kunna bidra till historien, säger han.
USA:s tredje OS-guld i herrhockeyn var också det tredje i familjen.
Den 34-årige Coloradostjärnans morfar Bill Christian var med och tog OS-guld i Squaw Valley 1960 och morbrodern Dave Christian var med i ”Miracle on ice” i Lake Placid 1980 då ett amerikanskt collegelandslag slog tillbaka dåtidens dominant Sovjetunionen och till slut tog OS-guld.
Connor Hellebuyck firar draperad i amerikanska flaggan. Foto: Luca Bruno /AP/TT
– Jag pratade lite kort med min morbror, det var speciellt, helt galet att det är på dagen 46 år sedan, och det är väldigt känslofyllt med min morfar också som är hemma, säger han i den segerrusiga mixade zonen, där spelarna möter journalisterna.
”Betyder allt för mig”
Guldmedaljen hänger runt halsen på spelarna och leendena går från öra till öra. Speciellt på Brock Nelson.
– Min farfar betyder allt för mig, han tog mig till rinken och åkte skridskor med mig när jag var liten. Han är fortfarande min störste supporter, säger han.
USA har haft stora framgångar på juniornivå under många år. Nu börjar herrlandslaget också göra avtryck. VM-guldet i Globen förra året var det första amerikanska på 93 år. Nu bröt man en lång OS-guldtorka också.
– Det är länge sedan det förra OS-guldet, jag vet vad det där 1980-guldet betydde för generationen som kom efter och för hockeyn i USA. Nu skrev vi vår egen historia här, det är ett stolt ögonblick, säger Detroitforwarden Dylan Larkin.
Jack Hughes sköt USA:s segermål efter bara 1.41 av förlängningen i en snabb spelvändning.
Tystade kritikerna
Men den störste guldhjälten var målvakten Connor Hellebuyck som räddade nästan allt (41 av 42 skott) i den kanadensiska skottkanonaden.
– Det är helt galet, det här var min största match i karriären, men när jag vaknade upp i morse var jag inte ett dugg nervös. Allt bara kändes rätt, säger Winnipegmålvakten som tre gånger vunnit Vezina Trophy som NHL:s bäste målvakt, men fått kritik för sina slutspelsinsatser och fått höra att han inte är en vinnare.
– Det här guldet betyder massor. Jag kommer aldrig att ta av mig den här medaljen. Kritikerna kan fortsätta skriva, men de förstår inte målvaktsjobbet. Jag vet vad jag gör och vad jag har byggt upp, nu har jag bevisat det, säger han.
