Inte minst i Sverige har tsunamier, efter katastrofen i Asien 2004, blivit en del av det allmänna medvetandet. Nu har fenomenet aktualiserats igen, i form av onsdagens skalv vid Ryssland. Men vad är en tsunami och hur fungerar de?
På japanska betyder ”tsu” hamn och ”nami" vågor. Orden slogs ihop på 1800-talet, för att uppmärksamma det farliga fenomenet med ovanliga vågor som kunde slå in mot land. Tsunamier är vågor som bildas till havs, ofta efter en jordbävning, men de kan också uppstå efter exempelvis ett vulkanutbrott på havets botten.
När en jordbävning eller ett vulkanutbrott sker till havs så höjs och sänks havets botten, vilket i sin tur gör att vattnet pressas både uppåt och nedåt. Energin som uppstår bildar vågor.
Förödelsen efter att tsunamin dragit fram i Phuket, Thailand, i slutet av 2004. Foto: Lise Aaserud/TT
Vågorna som uppstår strålar ut i alla riktningar, och kan tillryggalägga enorma avstånd, ibland i samma hastighet som ett flygplan. Ute till havs är vågorna låga och flacka, men när de närmar sig land och når grundare vatten ökar de snabbt i höjd. I särskilt allvarliga fall kan vågorna bli många meter höga och, sett från land, nästan te sig som en våg av vatten.
En tsunami är inte bara en enda våg, utan flera. Faran kan därmed bestå i flera timmar. Fenomenet är ovanligt, men förödelsen kan bli enorm när vattnet gång på gång slår mot land och ödelägger kustområden.
Ibland liknas en tsunami med en flodvåg orsakad av tidvatten, men enligt experter är det inte korrekt eftersom tidvatten inte har något med en tsunami att göra.
Det första man ska göra om man befinner sig på en plats där en tsunamivarning utfärdats är att ta sig bort från vattenlinjen och upp på hög höjd. Vissa kustområden där risken för tsunamier är särskilt stor har samlingsplatser på till exempel skolbyggnader dit befolkningen uppmanas söka sig.
