Den bild som piskas fram av medier och politiker om hot och våld i skolan skapar rädsla. Skolledare är fullt upptagna med att producera olika ”trygghetsdokument” för att myndigheterna ska vara nöjda. Vi förväntas sätta lås på alla dörrar, dölja all insyn utifrån. Hot och våld ska tas på stort allvar, men att haussa upp våld i skolan kan inspirera till nya våldsdåd.
Eleverna har lämnat skolan. Läraren sitter kvar i klassrummet för att planera nästa dags lektioner när det knackar på dörren. Hon öppnar och möts av en ilsken man. Tonen är aggressiv och blicken hård. Den unga läraren blir vettskrämd, vågar inte gå till jobbet nästa dag och knappt svara på telefonen. Sådana situationer händer. Jag vet, för jag har varit med om att hantera dem. Men de kommer inte ur tomma intet. I grunden handlar det om frustration, oro och en känsla av maktlöshet. I det här fallet var det en pappas oro för sitt barn som fick helt fel uttryck. En bra skola är byggd på tillit och respekt. Bra ledare i klassrum och i organisationer lyssnar och jobbar systematiskt med att bygga relationer. Det tar tid, men trygghet skapas av trygga människor.
Hot och våld ska tas på stort allvar. Själv har jag varit med och tagit fram ett 80-sidigt kunskapsmaterial för våra skolor. För att kunna hantera den här utmaningen på ett ansvarsfullt sätt måste vi förstå hur polis, MSB, Socialstyrelsen och andra aktörer tänker. Samordningen från staten har tydliga brister, men som vanligt förväntas vi i skolan ändå ”verkställa” nya riktlinjer på studs – oavsett förutsättningar. Skolledare hinner snart inte göra annat än att producera planer och olika ”trygghetsdokument” för att myndigheterna ska känna sig trygga och tillfreds. Dessutom förväntas vi sätta lås på alla dörrar, dölja all insyn utifrån. Är det rätt använd tid?
