Det är inte ovanligt bland oss filmdiggare att vi vill se våra hjältar i deras ”riktiga” miljö. Jag har sålunda varit nere i Wiens kloaksystem för att uppleva ”Den Tredje Mannen” och jakten på Harry Lime (spelad av Orson Welles) i äkta miljö.
Jag checkade också in på det hotell i Saint-Marc-sur-Mer i Bretagne där den piprökande, välmenande men klumpiga Monsieur Hulot i Jacques Tatis ”Semestersabotören” står för de roligaste scenerna sedan Chaplins dagar. Jag har varit på Rick’s American Café i Casablanca – ren fejk, inrymd i ett Hyatt hotell i den marockanska staden. Kaféet och baren anspelar på Humphrey Bogart–Ingrid Bergman-filmen, vilken i varenda sekvens är inspelad i en Hollywoodateljé. Men en Hyatt-pianist spelade ”As time goes by” och det var Happy Hour med två drinkar till priset av en.
Det bästa filmhjältebesöket har jag dock gjort i Förenta staternas nordosthörn, i den lantliga och höglänta delstaten Vermont. Det var på åttiotalet. Jag var min tidnings Amerikakorrespondent. I en lokaltidning råkade jag läsa en notis som sade att i staden Stowe hade byggnadsnämnden beviljat tillstånd för utbyggnad av ett redan stort och populärt fjällhotell. Det intressanta var namnet på den sökande hôtelièren: von Trapp – von Trapp som i familjen von Trapp i den älskade familjefilmen ”Sound of Music”.
