Tallkottkörteln - det inre ögat
Pineal gland är det engelska ordet för tallkottkörteln vars plats finns i hjärnans mitt. (Foto: Wikipedia)


I tusentals år har tallkottkörteln ansetts vara den mänskliga kroppens förbindelse till djupare tankevärldar – ett fönster till andra dimensioner. Då detta begrepp bleknat med tiden, har vetenskapen nu börjat fokusera mer på att förstå det ”inre ögats” gömda funktioner.

När jag var ung omfattade samtalen med min far både det vetenskapligt synbara och det övernaturligt paranormala. Ett av de mest spännande ämnen jag minns var fenomenet ”nära döden-upplevelser” där patienter berättat om tillfälliga utfärder utanför sin fysiska kropp, samtidigt som kroppen funnits vara kliniskt död. Min far brukade under sina år av medicinstudier betona att organ som låter människor se scener utanför kroppen, inte existerar bortom de fysiska ögonen.

Tjugo år senare när jag själv befann mig i korridorerna på samma universitet, yppade en anatomiprofessor ett mystiskt faktum som min far hade underlåtit att nämna under våra diskussioner. Han talade om en hemlig, skyddad plats i ett nätverk av små, små väldolda celler, som ändå var kapabla att kontrollera vitala metaboliska processer. Det var ett dolt öga.

Föreställ dig ett synorgan som kan se platser bortom vår fysiska värld. Vilken underlig varelse skulle kunna ha en sådan märklig förmåga? Mänskligheten. Tallkottkörteln är en liten körtel som är inbäddad i centrum av ens huvud. Den har inte bara förmågan att uppfatta det yttre ljuset liksom våra vanliga ögon. Dess struktur liknar också det vanliga ögat, om än i ett lite mer primitivt tillstånd.

Tallkottkörteln utför en mängd viktiga fysiologiska funktioner, som den sexuella utvecklingen, ämnesomsättningen och produktionen av melatonin (hormon). Men forskarna har hittat funktioner som finns i tallkottkörteln som man inte enkelt kan förklara. På grund av den unika strukturen i detta organ, har forskarna kommit fram till att den en gång måste ha varit ämnad till att kunna utföra några idag latenta funktioner. Den moderna medicinen visar att denna körtel innehåller celler som kan mäta ljus. Den dominerande uppfattningen är dock att dessa funktioner bara beskriver latenta förmågor från en tidigare period i mänsklighetens utveckling.

Enligt vetenskapens evolutionära förståelse av tallkottkörteln, existerade detta organ som ett oordnat system med nervfibrer som fanns lokaliserat utanför skallen. Det var specialiserat på att fånga upp förändringar i ljuset och kunde förse människan med fler flyktmöjligheter i händelse av en rovdjursattack. Den här förståelsen anser att tallkottkörteln utför liknande funktioner som våra ögon, med den enda skillnaden att den befinner sig inuti skallen.

En nyligen föreslagen hypotes av David Klein, chef för Neuroendocrinology at the National Institute of Child Health and Human Development, talar för att den primitiva retinan (ögats näthinna) hade dubbla funktioner – både att fånga in bilden och att producera melatonin. Han tror att över tiden har den sistnämnda funktionen flyttat till tallkottkörteln som ett frigjort organ, medan degenereringen av näthinnan som melatoninproducent hos däggdjur fortsätter utan sammanhängande förklaring.

Även om tallkottkörteln nu för tiden erkänns vara bra för utsöndrande endogens, rymmer den säkert fortfarande en viktig fotokänslighetsförmåga, en vetenskapligt erkänd process i kroppen.

Förvånande nog, om båda ögonen togs bort och den anatomiska vägen från den främre delen av körteln utsattes för ljus så skulle detta organ fortfarande svara på stimulans på ett liknande sätt som våra ögon gör. Detta faktum har fått vissa forskare att fundera på huruvida tallkottkörteln är mer än bara ett tillbakabildat öga. Tänk om många av de fortfarande missförstådda processerna i hjärnan kunde härledas till detta lilla konformiga utrymme?

Enligt Sérgio Felipe de Oliveira, Master of Science vid University of São Paulo’s Medical School och chef för ” Pineal Mind Clinic”, skulle en ökning av aktiviteten i tallkottkörteln vara nära förknippad med den psykiska aktiviteten man upplever vid visioner eller under meditation.

Dessutom, förutom flera endogena funktionerna i tallkottkörteln (kontroll av hypotalamus och biologiska rytmer, samt skydd från fria radikaler) är den också ansvarig för att frigöra N,N-dimethyltryptamine (DMT) vilket av vissa är känt som den ”andliga molekylen.” Frigörandet av denna molekyl anses vara en av de kraftfullaste hallucinogena neurotransmitters som människan känner till. Den ökar under sömn och i vissa meditativa tillstånd, under nära döden upplevelser eller genom oralt intag av hallucinogena växter.

Skeptiker ifrågasätter giltigheten hos dessa förmodade episoder med ökad medvetenhet för andra dimensionella plan. De föredrar i stället att tro på att sådana erfarenheter bara är kemiskt föranledda fenomen begränsade inuti hjärnan. Men de har svårt att ge en rimlig förklaring till förhållandet av frigörandet av DMT och (därmed bildandet av bilder i tallkottskörteln) med nära döden-upplevelserna.

Dessa är erkända av Dr Rick Strassman, som har genomfört omfattande studier av effekterna på DMT hos människor.

Denna syn på tallkottkörteln är inget nytt fenomen. Den representerar ”ajnas sjätte chakra” som det talas om inom den vediska traditionen, och ”Brahmas fönster” som det kallas inom hinduismen – eller som de forntida kineserna kallar det, ”det himmelska ögat”. Taoisterna kallar det ”niwan-palatset” och Descartes kallar det ”själens plats”. Kan denna lilla dolda konformade plats i mitten av hjärnan ha den förmågan att blicka in i världar som vetenskapen helt enkelt är oförmögen att förstå?

Vad är hälsa egentligen?

VIDEO: Dödad för organ – Kinas hemliga transplantationsindustri