Idrottsrörelsen talar ofta om sin betydelsefulla roll i och för samhället.
Men det stannar oftast vid just bara ord.
Det är som att idrotten inte riktigt vågar lita på sin kraft som samhällsbärare, och därför inte använder styrkan i relationen med staten och kommunerna.
Almedalsveckan ger alltid många exempel på detta, och trots att det är valår utgjorde årets evenemang i Visby inget undantag.
Visst var idrotten representerad, men mest lite i skymundan, vilket gav intryck av ett mer pliktskyldigt än engagerat närvarande.









