Vad som är mitten och vad som är ytterkanter blir en allt svårare fråga att reda ut. På vilket sätt är till exempel partiet som har ordet ”center” i sitt namn – och som numera får finna sig i att vara smått ökänt för att åberopa en bred mitten som inte tycks finnas – ”i mitten”?
Visst, man är i händelsernas centrum, men det gills knappast. Man utgör näppeligen något slags ”median” i svensk politik, om man inte räknar på ett väldigt specialiserat vis. Snarare är man, både sett till politik och den koalition man samlar, ett slags lapptäcke.
Om mitten ska antyda pragmatism, realism och fokus på sakpolitik så är Centerpartiet just nu riksdagens främsta extremister. Man tar nämligen noll hänsyn till den parlamentariska verkligheten med sina röda linjer mot nästan en tredjedel av Sveriges väljare, som man pekar ut som ”ytterkanter” – samtidigt som man själv inte ens representerar en tiondel.












