Utspelade. Uträknade och nästan utslagna. Och nu utomordentliga. Plötsligt spelar syskonen Rasmus och Isabella Wranå om OS-guldet – efter uppvisningen mot Storbritannien.
Det svänger i curling. Från snudd på förtvivlan efter tre raka förluster i grundserien, en dröm om medalj på väg att slås i spillror till åtta omgångar om titeln som olympiska mästare.
Isabella såg ut som om hon svalt ett gäng citroner efter 0–9-förlusten mot Norge.
Rasmus var tom i blicken.
Allt det där hände för bara några dagar sedan. Den smått osannolika uppryckningen behövde till sist norsk hjälp för att räcka till semifinal.
Krossade skottarna
Väl där var det som om syskonen inte gjort annat genom åren än hantera stenar och is och psykologisk press på ett sätt som imponerar på allt och alla.
Världsspelaren Bruce Mouat och hans lagkamrat Jennifer Dodds krossades i mixeddubbelns semifinal.
Med en omgång kvar sträckte skottarna ut nävarna och tackade för uppvisningen.
– Så otroligt häftigt att gå ut och prestera på det här sättet, som vi båda gör. Allt från hur vi startar matchen till hur vi avslutar den, säger Isabella Wranå efter 9–3-segern.
– Jag och ”Bella” kom in jättebra i den här matchen. Vi hade full koll från start. Vi hade även full koll efter fjärde omgången då de drog mattan (preparerade isen) och vi anpassade oss till det som krävdes. Vi satte varenda centimeter rätt. Det var vad som krävdes för att de är så duktiga, säger Rasmus Wranå.
Och fortsätter:
– Vi sätter väldigt hård press på dem, i många omgångar. Gör man det kommer oftast en miss.
Mouat och Dodds stod för en rad misstag i den sjätte omgången. Då gjorde Sverige fenomenala 5–0 – och säkrade en OS-medalj.
– Vi högg på deras missar och det var det som behövdes, säger Rasmus.
Kniven mot strupen
Vad säger ni om scenförändringen, från tre raka förluster till OS-final?
– Vi har sagt att från dess var det kniven mot strupen. Tydligen är det då vi spelar som allra bäst. Så tänker vi även nu, att vi måste vinna. Då går vi ut och spelar så här bra, säger Rasmus.
Amerikanerna Korey Dropkin och Cory Thiesse väntar i finalen i Cortina på tisdagskvällen. USA vann den svängiga semifinalen mot Italien med 9–8.
– Vi behöver spela som i dag. Eller ännu bättre, säger Rasmus Wranå om vad som krävs för att vinna guldet.
Hur känns det att vara OS-medaljör?
– Jättekul. Nu är vi superladdade inför finalen och vill verkligen ta medaljen med den ädlaste valören. Det är verkligen målet nu, säger Isabella Wranå.
